Antal gånger denna sida har besökts sedan 1999-03-01:
Så här kan du nå mig:
| Namn: | Leif Andersson |
| Adress: | Henriksbergsvägen 104 136 67 HANINGE |
| Tel.nr. hem: | 08/777 45 33 |
| E-postadress: | ekonomisida@telia.com |
Denna sida omfattar följande delar:Nytt
D E B A T T
Contributions to the ECF-network
Letter to the ECF-group My World Cause and effect CarrierInledning
Ekonomins grunder
Ny ekonomi
Sagor
Euro-kraschen Europa saknar förutsättningar för att fungera som valutaområde.
Hur kan du rädda dina pengar från att bli värdelösa när Euron
kollapsar?
Varför har euron ännu inte kraschat?
EKONOMINS GRUNDER
Ordlista för penningekonomi Början till utkast (separat fil)
Ekonomins grundfråga
Om penningslag
Om trehället
Penningomsättning och penningmängd
NY EKONOMI
Från välfärd till förmögenhet
Ny ekonomi
2000-02-11
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://go.to/lean1
http://come.to/lean
Euro-kraschen
=============
Nu skall vi luras in i EMU.
Tanken på en myntunion i Europa är långt ifrån ny.De länder som använder
franc gjorde ett försök med en franc-union och svenska,danska och norska
kronan är rester av ett försök till nordisk myntunion.
Vi vet alltså ganska väl vad som kommer att hända.
Värdet på en valuta sätts av medborgarna som tar emot den som betalningsmedel.
Om de tror på den och lägger undan för framtida behov får den värde.Vill de
inte ta emot den och spara den blir den värdelös.
Varken regeringar eller centralbanker kan ge en valuta något värde.Det enda de
kan göra är att agera så att de stärker förtroendet för valutan och därigenom
ökar sannolikheten att någon skall acceptera den som betalningsmedel.
Penningvärde är i princip instabilt.Ju fler som har förtroende för en valuta ju
fler samlar på den.Därmed ökar förtroendet för den och ännu fler samlar på den.
Det gäller att få tillräckligt många inom hela valutaområdet att tro på valutan.
Därigenom får man situationen att kantra mot växande förtroende.Har man väl nått
dit kan regeringar och banker försöka balansera efterfrågan på valutan genom att
vidta förtroendesänkande åtgärder,t ex att ta ut skatt.
Ett gammalt beprövat knep för att skapa det inledande förtroendet har varit att
knyta penningutgivningen till inlösen i myntmetall,t ex guld.Sådana inlösenåtaganden
baseras inte på metallens metallvärde utan används enbart för att skapa förtroende.
Men vad händer om man försöker skapa en valutaunion mellan olika länder som har
möjlighet att föra olika ekonomisk politik?
Om ett land är så stort att valutan kan bäras helt av det landets medborgare kan
det fungera.Om Sverige skulle gå över till att använda USA-dollar skulle USA
kunna svara för att förtroendet för dollarn upprätthölls oavsett vad vi i Sverige
ansåg.Men om det är fråga om jämnstora länder uppstår problemet att de som förstör
valutan kan tjäna på det.
Tanken bakom Euron är att Tyskland skall stå som garant för Eurons värde.Tyskland
har visat att man hade en ekonomi som var tillräckligt stark för att införliva
Östtyskland i valutaområdet.Euron skall nu ärva D-marken styrka.
Var det tänkt!
Men i skolan fick vi lära oss att räkna.Vi kan addera befolkningarna i Frankrike,
Italien,Spanien och övriga EMU-länder exklusive Tyskland.Vi kan kalla dessa för t ex
FIS.Vi ser då att FIS har en helt annan omfattning än vad Östtyskland hade.Och vi
ser att det handlar inte om att Euron skall bli en marginell utvidgning av D-marken.
Om nu medborgarna i FIS snabbt använder sina Euro till att köpa från Tyskland eller
växla till andra valutor får ECB problemet att efterfrågan på Euro blir låg.Kursen
sjunker.Alla medborgare i FIS som växlat till varor,andra valutor eller andra icke-
Euro-anknutna värden kan när de vill växla till sig alltmer Euro.
Om Tyskland i det läget försöker försvara Euron måste man försöka hålla stabila
priser i Tyskland.Det gör att man också måste hålla låga löner och låga vinster i
Tyskland.ECB kan hjälpa till genom att höja räntan för Euro vilket drabbar det land
som föröker använda Euro,d v s Tyskland,medan medborgarna i FIS,som i praktiken
använder andra valutor,inte berörs.Länder inom FIS kan alltså låta priser,löner och
vinster stiga.Tyska företags aktier faller medan aktierna i FIS stiger.De
realiserbara och belåningsbara tillgångarna stiger i FIS och sjunker i Tyskland.
Medborgarna i FIS kan få fram pengar som till god kurs kan växlas till Euro och
användas för att köpa från Tyskland.Tyskland får allt svårare att bära upp Euron.
Växelkursen faller och Tyskland reas bort.Tyska företag kan köpas av dem som
haft sina pengar i andra valutor.Det politiska stödet från tyskt näringsliv
försvinner.
Slutet blir att Euro-projektet havererar.I bästa fall inser tyskarna i tid att hela
iden är dödfödd och återgår till någon form av nationell valuta som gör att man kan
reglera efterfrågan på tyska produkter med hjälp av växelkursen.
Men alla som satsat på att ha pengar i form av Euro kommer naturligtvis att förlora.
Euron faller f n med c:a 15 % per år mot dollarn.När förtroendet viker brukar fallet
gå allt fortare.Allt fler flyr allt snabbare till andra alternativ för att rädda vad
som räddas kan.
Aktier är en form av pengar d v s en sorts valuta där den enhet som stöder valutan
är så liten som ett företag.Vi ser nu en våldsam flykt från nationella valutor till
aktier.Vi tror tydligen inte längre på stora enheter utan söker oss till mycket
lokala valutor.Varför skulle en koloss som EU vara något att lita på?
ECB får samma problem som ett aktiebolag med lågt värderade aktier.Man kan inte ta
in något genom nyemissioner.ECB kan inte ge ut mer Euro.Tvärt om kommer medborgarna
i FIS till ECB med de Euro de fått och kräver att få dem inlösta i andra valutor.
För att få fram dessa valutor måste ECB ta lån i andra valutor och,i takt med att
förtroendet för ECB sjunker måste man betala allt högre räntor.Och ECB kan inte
till låga räntor låna ut de Euro som medborgarna i FIS kommer med eftersom man
måste stötta Euro-kursen med höga räntor.Och man kan inte vägra att lösa in
Euro från medborgarna i FIS.
Som medborgare i FIS med tillgångar i t ex USA-dollar kan man alltså ta dessa
pengar och belåna allt som inte är likvida medel till låg ränta.De pengar detta
ger placerar man hos ECB till hög ränta och efter en lagom tid kräver man att
ECB skall växla tillbaka allt,inklusive räntan till dollar.Vi har färska
erfarenheter av metoden från den tid när Sverige försökte hålla fast växelkurs.
Och banker i USA,Japan eller Hongkong har ingen skyldighet att rapportera till
Europeiska skattemyndigheter.
Jag vet inte vad du har för inställning till Fjärde Riket.Om du är beredd att offra
allt du äger på att stödja Tysklands kamp för att ta ekonomisk kontroll över Europa
skall du satsa dina pengar på Euro.
I annat fall gäller det att så snabbt som möjligt köpa för eller växla bort Euro.
Euro har man bara om man vill tjäna räntepengar,om man vill värma sig på vulkanen
som blir allt hetare inför utbrottet.
Att offra sig och sina barns arv på att stödja Tysklands hopplösa kamp för att
skapa Fjärde Riket är naturligtvis solidariskt och ädelmodigt.Det är samma sorts
ädelmod som Tredje Riket krävde av sina tillskyndare.Den gången fick de inget tack
för sin insats.
_____________________________________
------------------------------
Åter till sidans topp
Åter till Huvudsida (http://w1.877.telia.com/~u87703726)
1999-01-25
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://w1.877.telia.com/~u87703726
http://hem2.passagen.se/lean2724
Ekonomins grundfråga
====================
Hushålla med knappa resurser
------------------------------
Varje vetenskapsgren försöker besvara sin speciella grundfråga.
Fysik försöker svara på "Hur fungerar världen?".
Teologi försöker svara på "Varför fungerar världen som den gör?".
Medicin försöker svara på "Hur botar man sjukdommar?".
Men vad försöker ekonomi svara på?
Söker man i läroböcker i ekonomi finner man att de hävdar att ekonomi försöker
besvara frågan "Hur skall man fördela knappa resurser?".Men godtar man detta
påstående blir det med stigande häpnad man läser vidare.
En lära som handlar om fördelning av knappa resurser måste naturligtvis baseras
på någon inställning till frågan hur man bör hantera en verklig bristsituation.
Hur skall man göra om inte maten räcker till alla.Skall alla äta gott av den mat
som finns för att därefter svälta ihjäl?Skall alla leva snålt och därefter svälta
ihjäl?Skall man,medan det ännu finns något kvar,välja ut en liten grupp som får
chansen att överleva?
I en lärobok som handlar om konsten att fördela knappa resurser förväntar man sig
en omfattande diskussion av dessa frågor.Men vanligtvis berörs de inte alls.Och om
de aktualiseras i verkligheten blir de som berörs lämnade helt i sticket av ekonomerna.
Under den stora hungersnöden i Finland och Norrland 1697 gjordes inga försök att
utforma en ekonomi för den aktuella situationen.Var och en fick klara sig så gott
det gick.Det finns t o m uppgifter om kannibalism.Individer med stark överlevnads-
instinkt överlevde,inte tack vare utan trots alla regler.
Under pest- och nödåret 1710 ägnade man sig åt att skriva ut den Pommerska armen.
I stället för att hjälpa befolkningen att hushålla med tillgängliga resurser försökte
man tumma på de begränsningar av böndernas åtaganden som indelningsväsendet inneburit.
På senare tid har frågan om hushållning med knappa resurser inte varit aktuell av det
enkla skälet att allt vi kunnat tänka oss har funnits i överflöd.Möjligen hade vi
under världskrigen en tillfällig brist på vissa typer av varor.Men det är intressant
att notera att vi inte angrep detta med hjälp av penningekonomin.Vi införde ransoneringar.
I ett land som betalar bönder för att lägga mark i träda är fördelning av knappa resurser
inte någon aktuell fråga.
Mycket blir naturligtvis egendomligt i en vetenskap som påstår sig arbeta med en fråga
som alla vet är inaktuell.
Ta för sig av andras produktion
--------------------------------
Om man slänger läroboken och försöker se vilken fråga ekonomin handlar om finner man
att det är "Hur kan man ta för sig av andras produktion?".
De allra flesta människor har ett överskott av produktionsvilja och produktionsförmåga.
Att få använda detta överskott till en produktion som gagnar medmänniskor är en
önskedröm.Praktiskt taget alla hoppas vi att vi skall finna någon som vill ta för
sig av vår överproduktion.
Men ekonomer tycks av någon anledning ha fått för sig att det är finare att avhjälpa
svält än att ta för sig av andras produktion.För att framstå i förskönad dager försöker
man skapa taxiom och regelsystem som utgår från en felaktig verklighetsuppfattning.
Man skapar myten om den materiella bristen och bygger upp ekonomin med denna som
underlag.Så försöker man yxa till denna "teori" för att kunna använda den i praktiken.
Inte konstigt att det blir konstigt.
Om vi bortser från vissa tillfälliga och lokala bristsituationer så har vårt problem
inte varit att avhjälpa brist utan att hitta meningsfull användning av vår överkapacitet.
Att det är så är uppenbart.Vad är det för fel på att erkänna detta?
Att vi idag,trots en betydande folkökning,har mer mat än vi behöver är inte ekonomins
förtjänst såvida man inte i begreppet "förtjänst" inkluderar "inte helt omöjliggjort
alla framsteg".
Föreställningen att det gäller att hantera en bristsituation har legat bakom regler
för att begränsa konsumtion.Men dessa regler har även omfattat de verktyg som behövs
för produktion och resultatet har blivit att man försvårat nyutveckling och "begränsat"
konsumtionen till praktiskt taget samma som man fått utan begränsningar.
Äganderätt och speciellt äganderätt till egna produktionsresultat är en hörnpealare i
våra samhällen.Redan som barn upptäcker vi fördelarna med att respektera detta.Om ett
barn i sandlådan äger hinken kan man be att få låna den i stället för att hela tiden
slåss om rätten att få använda den.Och man provar och lär sig att det inte känns bra
att förstöra andras sandkakor eller att få sina egna förstörda.
Men för att vi skall kunna utnyttja andras överproduktion måste det finnas metoder att
överlåta ägande- och nyttjanderätt.
Myten om den materiella bristen har medfört föreställningen att vi bara under tvång är
beredda att lämna ifrån oss något.Våra religioner har ägnat stor möda åt att skapa
system som tvingat människor att avstå till prästerskapet.Bahgavadgita förkunnar att
man inte har någon rätt till egna produktionsresultat,Jahves makt demonstrerades med
ljud och rök och Muhamed hotar med Sidjin och lockar med Illijun.Man ser människor
som lata och ogina varelser som endast med lock och pock kan fås att avstå till
prästerskapet.Varför inte inse att vi mer än gärna lämnar ifrån oss vår överproduktion
i utbyte mot lite uppskattning?Varför inte skapa en ekonomi som håller reda på hur vi
avstår från produktionsresultat men utgår från att vi gör så frivilligt?Och som kan ge
uttryck för uppskattning på sådant sätt vi får tips om vad vi bör producera.
För att hålla reda på byten av produktionsresultat behöver vi ett penningsystem där
vi markerar byten genom att samtidigt byta pengar.Den som varken har pengar eller
något annat att byta med kan betala med en skuldsedel som kan användas som pengar.
På det sättet kan alla få vad de behöver och alla kan se om deras produktion är
efterfrågad och eventuellt justera inriktningen på sin verksamhet.
Skatter
-------
Vårt skattesystem går tillbaka till ledungsskyldighet och våldgästning.
I botten på systemet ligger myten om den materiella bristen.
Föreställningen är att vi endast genom tvång kan fås att lämna något ifrån oss.
Men hur skall man finna ett sätt att få oss att godta ett sådant tvång?Försvar
mot yttre fiender och begränsning av inhemska gruppers rätt att ta för sig genom
våld fungerade som motivation för skattesystem.
Men för att bevara underlaget för skattesystemet måste man bevara krig och
kriminalitet.Den kanske viktigaste orsaken till att krig idag ter sig som
alltmer förlegat är att vård,skola och omsorg håller på att ta över försvarets
uppgift att motivera skattesystemet.
Men ännu när man ersatte indelningsväsendet med inkomstskatt var det självklart
att frågan om skatt var det samma som frågan om finansiering av försvaret.
Inkomstskatt baserad på självdeklaration erbjöd många fördelar.Framför allt blev
det lätt att skära emellan.Tog man in tusen kronor till försvaret märktes det inte
så mycket om man stoppade undan ett par kronor till annat.
Och självdeklarationen antydde att man förstod att skatteuttag skulle vara ett
uttag av överskott som den skattskyldige var beredd att avstå.
Men myten om den materiella bristen firade nya triumfer.Man vågade inte ta steget
fullt ut och göra skatten frivillig.Falskdeklaration blev ett brott som bestraffades.
I stället för att bli en garanti mot orimliga skatteuttag blev självdeklarationen
en förevändning för att bygga upp en kontrollapparat bortom allt förnuft.Det är idag
tveksamt om barnen vågar leka med varandra.Föräldrarna kan ju bli misstänkta för att
vara svarta dagmammor.
Men varför accepterar vi detta?
Det är begripligt att man en gång i tiden trodde på att jorden var platt och att
solen rörde sig över himlen för så ser det ju ut.Men hur kan vi tro på myten om den
materiella bristen?Hur kan vi tro att det ligger något värde i att dra runt en massa
pengar som inte markerar någonting via ett gigantiskt skattesystem?Varför skulle det
vara bättre att låta människor gå sysslolösa än att låta dem utveckla sina ideer?
Varför behöver vi ett kontrollsystem som håller reda på de pengar som skulle hålla
reda på våra byten av nyttigheter?
Ekonomi handlar om utbud och efterfrågan och vad jag har att erbjuda och vad jag
efterfrågar därom vet jag mer än alla Nobelpristagare tillsammans.Och ingen vet
bättre än jag hur jag känner när jag blir lurad eller får ett bevis på uppskattning.
Inom fysik finns ett sorts facit i naturen men inom ekonomi ligger facit hos dig och mig.
Någon,jag tror att det var Mark Twain,har sagt "Man kan lura alla en del av tiden eller
en del hela tiden men man kan inte lura alla hela tiden".Nu har kanske en del av tiden
gått.Det börjar bli dags att plocka fram bondförståndet och syna våra ekonomiska
beslutsfattare.
_____________________________________
------------------------------
Åter till sidans topp
Åter till http://w1.877.telia.com/~u87703726
1998-06-07
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Om penningslag
==============
I amerikansk litteratur skiljer man mellan värdepengar (value money)
och påbudspengar (fiat money).
Värdepengar är pengar som i sig har ett värde,t ex metallstycken som
man kan smälta ned och använda till annat.
Påbudspengar är pengar som en penningutställare skriver ut utan
något inlösenåtagande.Påbudspengar är alltså en form av skuldsedlar
som penningutställaren skriver ut.
Penningekonomier har under årtusenden växt fram baserade på värde-
pengar.Och i det allmänna medvetandet uppfattas även påbudspengar
som om de vore värdepengar.
Dagens ekonomi har helt övergått från värdepengar till påbudspengar.
Inte ens våra mynt har något nämnvärt egenvärde.De är gjorda av så
billig metall som möjligt med hänsyn till önskemål om låg tillverknings-
kostnad och lång hållbarhet.
När vi i vardagsslag handlar med varandra spelar det ingen roll om vi
använder värdepengar eller påbudspengar.Vi behöver inte bekymra
oss om eventuella skillnader mellan penningslagen.Det är faktiskt
mycket sällan vi ens använder begreppen "värdepengar" och "påbuds-
pengar".Men för den ekonomiska politiken i stort finns det vissa
viktiga skillnader.
Värdepengar har egenskapen att tillgången är begränsad.Gustav Vasa
lagrade silver för att ha myntmetall om han skulle behöva ge ut mera
pengar.Och vi kan naturligtvis smälta ner kyrkklockor om vi vill ha fram
myntmetall men sådana reserver är,trots allt,ändliga.
Karl XII visade att även värdet av värdepengar är instabilt.Trots att man
gav ut stora kopparstycken som verkligen innehöll koppar till det på-
stämplade värdet fanns det,under missväxtår,ingen mat att köpa för
pengarna.Man kunde lika gärna ge ut påbudspengar i form av mynt-
tecken.
För påbudspengar är tillgången obegränsad.Penningutställaren kan skriva
ut hur stora belopp som helst.Penningutställaren kan alltså aldrig ha brist
på pengar.Däremot har penningutställaren ett ansvar för penningvärdet
som gör att han inte får konkurera med andra om knappa resurser på
sådant sätt att det driver upp priset.
De påbudspengar som penningutställaren skrivit ut cirkulerar i landet
(och kanske även utomlands) och används för betalning av varor och
tjänster.Hur mycket pengar som är i omlopp spelar egentligen ingen roll.
Finns det mer än vi behöver för våra transaktioner tar vi dem ur omlopp
genom att lägga dem på våra kistbottnar för kommande behov.Finns det
för lite omsätter vi pengarna snabbare och skapar privata pengar i form
av skuldsedlar.
Hur mycket pengar penningutställaren har gett ut är alltså ganska ointres-
sant.Det viktiga är att han agerar ansvarsfullt när han ger ut nya pengar.
Till skillnad från andra aktörer på marknaden har penningutställaren
obegränsad tillgång till pengar.Han kan därför alltid bjuda över när det
handlar om att köpa en viss nyttighet.Men därigenom driver han upp
priset vilket är samma sak som att värdet på pengarna sjunker.
Detta gäller oberoende av vilken form av betalningsmedel penning-
utställaren väljer att använda.Det spelar ingen roll om han betalar med
statsskuldväxlar,obligationer eller med sedlar.Bjuder han över stiger
priset oavsett betalningssätt.Att betala med räntebärande papper är
inte mindre inflationsdrivande,bara ren dumhet eller rent lurendrejeri.
_____________________________________
------------------------------
Åter till sidans topp
Åter till http://w1.877.telia.com/~u87703726
1999-02-03
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://w1.877.telia.com/~u87703726
http://hem2.passagen.se/lean2724
Om trehället
============
Vad menas med "Penningvärde"?Frågan förefaller meningslös.Alla vet väl vad
penningvärde är.Åtminstone i en ekonomi utan skatter.Men vad händer med
penningvärdet om man försöker ta ut skatt?
För att komma ifrån alla ovidkommande komplikationer börjar vi med ett tvåhälle
d v s ett samhälle med endast två individer A och B.Vi förenklar ytterligare
genom att anta att de bara har behov av två nyttigheter t ex potatispåsar och
vantar.A gör varje månad två potatispåsar och B gör varje månad två vantar.En
gång i månaden träffas de på marknaden där de byter en potatispåse mot en vante.
För att hålla reda på dessa byten har de gjort var sitt mynt som de kallar en
krona.När A lämnar över en potatispåse får han en krona av B.Och när B lämnar
över en vante får han en krona av A.
Fig 1
Svart pil = en nyttighet
Blå pil = en krona i betalning
Så långt är det enkelt.En krona motsvarar en nyttighet.Penningvärdet är en
nyttighet per krona.Varje månad byter två kronor ägare d v s omsättningen är
två kronor per månad.Penningmängden är två kronor och den genomsnittliga
omsättningshastigheten för pengarna är alltså en gång per månad eftersom
varje krona byter ägare en gång per månad.
Man inser lätt att de skulle kunna klara sig med en enda krona.Om B har kronan
och tar med den till marknaden kan A byta till sig den mot en potatispåse och
därefter köpa en vante av B som tar hem kronan och förvarar den till nästa
månad.Även nu motsvarar en krona en nyttighet.Penningvärdet är även nu en
nyttighet per krona.Även nu sker två ägarbyten av kronan d v s omsättningen
är fortfarande två kronor per månad.Men penningmängden är bara en krona och
den genomsnittliga omsättningshastigheten för pengarna är två gånger per månad
eftersom kronan byter ägare två gånger per månad.
Men om vi inför ytterligare en individ C och antar att han skall försörjas utan
att producera något blir situationen betydligt mer komplicerad.Hur skall A,B och
C i detta trehälle hålla reda på sina byten av nyttigheter?
Låt oss börja med
Skattemetoden
.............
Man bestämmer sig för att öka pennigmängden till 5 kronor.A tar 2 kronor,B tar
2 kronor och C tar 1 krona.Och man inför en inkomstskatt på 50 % för A och B som
innebär att de betalar hälften av sina inkomster till C.Samtidigt höjer de priset
på en potatispåse och på en vante till 2 kronor.A producerar varje månad 3
potatispåsar och B 3 vantar.A tar med 2 påsar till marknaden och B tar med två
vantar.
Så går de till marknaden.
Ställning A B C: 2 2 1
B köper en påse potatis av A för 2 kronor.A lämnar 1 krona i skatt till C.
Ställning A B C: 3 0 2 Omsättning: 3
A köper en vante av B för två kronor.B lämnar 1 krona i skatt till C
Ställning A B C: 1 1 3 Omsättning: 3
C köper en potatispåse av A för 2 kronor.A lämnar 1 krona i skatt till C.
Ställning A B C: 2 1 2 Omsättning: 3
C köper en vante av B för 2 kronor.B lämnar 1 krona i skatt till C.
Ställning A B C: 2 2 1 Omsättning: 3
Så går de hem med samma penningställning som när de kom dit.De kan alltså genomföra
nästa månads transaktioner på precis samma sätt.
Tanken med skattemetoden är att A och B skall ge C vad han behöver utan att C gör
några åtaganden.
Men vad är penningvärdet i detta system?
A kan säga:
För att kunna köpa en vante måste jag få in 4 kronor.Då betalar jag 2 i
skatt och 2 för vanten.En vante kostar alltså 4 kronor.Penningvärdet är
1/4 nyttighet per krona.
eller
Vid dagens handel bytte vi 4 nyttigheter och samtidigt bytte 12 kronor ägare.
Penningvärdet är alltså 4/12 = 1/3 nyttighet per krona.
eller
När jag köper en vante av B står det 2 kronor på prislappen.Penningvärdet
är alltså 1/2 nyttighet per krona.
eller
När jag säljer en potatispåse får jag in 2 kronor men jag får bara behålla
1 krona.Jag får alltså 1 krona för en potatispåse.Penningvärdet är alltså
1 nyttighet per krona.
Skattemetoden innebär alltså,redan i trehället,att begreppet penningvärde blir
mångtydigt.
Fig 2
Svart pil = en nyttighet
Blå pil = en krona i betalning
Röd pil = en krona i skatt
Låt oss så se på
Myntningsmetoden
................
För att hålla reda på bytena bestämmer A,B och C att C skall ha rätt att ge ut
påbudsmynt.Varje månad ger alltså C ut de mynt han behöver för att få vad han
behöver från A och B.
Varje mynt blir då en skuldsedel som C ger ut med budskapet: "Du får ingenting
av mig den här gången men spara myntet om du skulle behöva min hjälp i framtiden."
Eftersom de inte behöver pengar till att betala skatter kan de nu behålla priset
1 krona på både vanten och potatispåsen.
A kommer till marknaden med 2 potatispåsar.B kommer till marknaden med 2 vantar.
C kommer till marknaden med 2 nygjorda kronor.
Ställning A B C: 0 0 2
C köper en potatispåse av A och betalar med 1 krona.
Ställning A B C: 1 0 1 Omsättning: 1
C köper en vante av B och betalar med 1 krona.
Ställning A B C: 1 1 0 Omsättning: 1
A köper en vante av B och betalar med 1 krona.
Ställning A B C: 0 2 0 Omsättning: 1
B köper en potatispåse av A och betalar med 1 krona.
Ställning A B C: 1 1 0 Omsättning: 1
A och B går hem med var sin krona som de lägger på kistbotten.Så länge de har
förtroende för C och räknar med att han skall kunna hjälpa dem med något i
framtiden så länge tycker de säkert att det är bra att ha en slant på kistbotten.
Med myntningsmetoden blir pennigvärdet entydigt.Hur A än räknar kommer han till
att penningvärdet är 1 nyttighet per krona.
Fig 2
Svart pil = en nyttighet
Blå pil = en krona i betalning
Gul pil = en nygjord krona
Grön pil = en sparad krona
Myntningsmetoden är uppenbart enklare än skattemetoden.Problemet är att den är så
enkel att alla kan förstå den.Många fina möjligheter att leva på lurendrejeri
försvinner.Det är kanske inte så konstigt att vår överhet far i taket varje
gång frågan kommer på tal.
Men alla pengarna på våra kistbottnar??
Ja,vad är det för fel på det? Vad är det för fel på att den som hamnar i en
besvärlig situation har en reserv att falla tillbaka på? Det är mycket sällsynt
att rika människor konsumerar mer än andra eller producerar mindre än andra
så något inflationstryck ger inte pengarna på våra kistbottnar.
Men tydligen finns det psykologiska problem med myntningsmetoden.
Antag att A,B och C handlar med varandra enligt myntningsmetoden
Vid varje köptillfälle tillför C nya pengar som hamnar i A:s och B:s kassakistor.
Efter oändlig tid kommer A och B att ha oändligt mycket pengar i sina kistor.Av
någon obegriplig anledning tar det emot att acceptera ett sådant system.Vi har
tydligen någon intellektuell låsning som vi inte kan göra oss kvitt.Det hjälper
inte med att man påpekar att inga mänskliga system är eviga.Långt innan A:s och
B:s kassakistor fyllts kommer systemet av andra skäl att förändras.Men det räcker
inte med att påpeka detta i största allmänhet.Jag skall därför försöka skissa en
utveckling som,utan skatter,leder till ett slutet penningflöde.
Räntemetoden
............
Antag att B kommer på att han kan göra potatistryck och att A uppskattar dessa.
Om de handlat enligt skattemetoden hade inte A haft några pengar över för att
efterfråga potatistryck men nu har han pengar i kassakistan så att han kan säga
till B: "Jag vill gärna köpa ett potatistryck varje månad för en krona."
Men för att göra potatistryck behöver B fler potatisar.Låt oss anta att han behöver
tio extra potatispåsar.Han går då till C och säger: "Kan du skriva ut tio nya kronor
och låna ut dem till mig så att jag kan köpa extra potatis av A?".På det svarar C:
"OK men jag tar en krona i månaden i ränta."
Efter att B köpt sina tio påsar av A kommer de till marknaden med:
A: 2 potatispåsar och 1 krona från kassakistan
B: 2 vantar 1 potatistryck
C: 1 nygjord krona
Ställning A B C: 1 0 1
C köper en potatispåse av A och betalar med 1 krona.
Ställning A B C: 2 0 0 Omsättning: 1
A köper en vante och ett potatistryck av B och betalar med 2 kronor.
Ställning A B C: 0 2 0 Omsättning: 2
B betalar ränta till C med 1 krona.
Ställning A B C: 0 1 1 Omsättning: 1
C köper en vante av B och betalar med 1 krona
Ställning A B C: 0 2 0 Omsättning: 1
B köper en potatispåse av A och betalar med 1 krona.
Ställning A B C: 1 1 0 Omsättning: 1
Så går de hem och A lägger tillbaka kronan i kassakistan och hänger upp potatistrycket
på väggen.Och B går hem med en ny krona som han lägger på kistbotten.
Nu fungerar marknaden med endast en ny krona per gång.Ökningstakten för penningmängden
har halverats.
Så kommer A på att han kan doppa vantar i färg och göra tavlor som B uppskattar.
Han går också till C och får ett lån som gör att han kan köpa de vantar han behöver
som penslar.Därefter går de till marknaden med
A: 2 potatispåsar,1 vanttavla och 2 kronor från kassakistan
B: 2 vantar,1 potatistryck
C:
Ställning A B C: 2 0 0
A betalar ränta till C med 1 krona.
Ställning A B C: 1 0 1 Omsättning: 1
C köper en potatispåse av A och betalar med 1 krona.
Ställning A B C: 2 0 0 Omsättning: 1
A köper en vante och ett potatistryck av B och betalar med 2 kronor.
Ställning A B C: 0 2 0 Omsättning: 2
B betalar ränta till C med 1 krona.
Ställning A B C: 0 1 1 Omsättning: 1
C köper en vante av B och betalar med 1 krona
Ställning A B C: 0 2 0 Omsättning: 1
B köper en potatispåse och en vanttavla av A och betalar med 2 kronor.
Ställning A B C: 2 0 0 Omsättning: 2
Så går de hem.A lägger tillbaka de två kronorna i kassakistan och A och B hänger
upp sina tavlor på väggarna.
Fig
Svart pil = en nyttighet
Blå pil = en krona i betalning
Lila pil = en krona i ränta
Grå pil = nyttighet i form av disposition av tio kronor under en månad
Grön pil = en krona till eller från kassakistan
Nu fungerar ju samhället utan att penningmängden ökar.Men är inte räntan en sorts
skatt?Är inte räntemetoden bara en variant av skattemetoden?
Nej! Det finns flera viktiga skillnader mellan räntemetoden och skattemetoden.
En viktig skillnad är att A och B har pengar i sina kassakistor.Pengar som gör att
de kan efterfråga nyheter som potatistryck och vanttavlor.
En annan viktig skillnad är att C får ränta för att han faktiskt bidragit till att
förbättra samhället.A och B kan uppfatta C som en fullvärdig samhällsmedlem.
Ytterligare en viktig skillnad är hur besluten fattas.B och C kan fatta beslut om
att satsa på potatistryck utan att fråga A.Därefter får A godkänna beslutet genom
att köpa trycken eller underkänna beslutet genom att inte köpa.
Och räntemetoden ger entydigt penningvärde.Räntebetalningarna är ju kopplade till
lånen,inte till transaktionerna.Om vi ser rätten att disponera tio kronor i en månad som
en nyttighet blir penningvärdet hur vi än räknar en nyttighet per krona.
Och räntemetoden kräver ingen kontrollapparat för att övervaka skattebetalning.
______________________________
-------------------
Åter till sidans topp
Åter till http://w1.877.telia.com/~u87703726
1998-11-29
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
Penningomsättning och penningmängd
==================================
Varje år producerar och konsumerar vi en viss mängd nyttigheter som vi byter med
varandra och betalar med pengar.Varje gång en nyttighet byter ägare på marknaden
omsätts en motsvarande summa pengar.Det totala flödet av nyttigheter motsvaras
alltså av den totala pennigomsättningen.
Om vi under ett år byter R nyttigheter (uttryckta i någon sorts "nyttigenheter")
kan vi beteckna nyttighetsflödet som r nyttigheter/år.
För att betala för dessa nyttigheter omsätter vi o kr/år.Penningvärdet blir då
r/o nyttigheter/kr.
Om en krona används två gånger per år ger den upphov till omsättnigen 2 kr/år.Om
3 kronor används 4 gånger per år ger de upphov till omsättningen 12 kr/år.För
att få den totala omsättningen skall vi alltså ta den totala penningmängden gånger
den genomsnittliga omsättningshastigheten för kronorna.Om vi har penningmängden M som
i genomsnitt omsätts h gånger/år blir alltså o = M h.
Penningvärdet v blir alltså
r
v = -----
M h
Om r och h är konstanta gäller alltså att v sjunker när M ökar.Om man ökar M genom
att trycka mera sedlar (eller på annat sätt) sjunker då penningvärdet.Sedelutgivning
blir inflationsdrivande.
Men en ökning av M behöver inte medföra minskning av v.Den kan i stället medföra
minskning av h eller ökning av r.Vi kan balansera en ökad sedelutgivning med ökat sparande
och ökad produktion.
I ett läge där ingen svälter och produktionskapaciteten är lågt utnyttjad kan en ökning av
M mycket väl medföra att h minskar och r ökar så mycket att v ökar.
Det är alltså långtifrån självklart att ökad penningmängd ger inflation.Endast under vissa,
mycket speciella,förhållanden kan ökning av penningmängden genom sedelutgivning ge inflation.
Och en förmögenhetsskatt som driver upp h när vi flyttar våra beskattade tillgångar till
obeskattade kan,under andra förhållanden,vara minst lika inflationsdrivande.För att inte
tala om moms och inkomstskatt som läggs direkt på priserna.
I den situation vi har idag kan det mycket väl vara så att ökad penningmängd skulle
kunna ge ökat penningvärde.
____________________________________
-------------------------
Åter till sidans topp
Åter till http://w1.877.telia.com/~u87703726
1998-10-12
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
Från välfärd till förmögenhet
====================
Under 1900-talet har vi försökt realisera välfärdssamhället.
När vi lärde oss hur man kunde utjämna skörderesultat mellan
goda och dåliga år, hur man kunde förbättra hygien, hur man
kunde apparatisera tunga arbetsuppgifter och hur man kunde
förlänga dagen med belysning började vi få ork att drömma om
ett bättre samhälle.
Vi började drömma om ett samhälle där ingen behövde fara illa.
Vi drömde om ett välfärdssamhälle som kunde ge alla medborgare
mat, kläder och bostäder.
Genom att använda ny teknik och genom att bygga upp ett produk-
tionskapital försökte vi göra det möjligt för ett litet antal människor att
producera tillräckligt för att täcka hela befolkningens behov.
Det skulle bli lätt att få fram ett produktionsöverskott som kunde användas
för att tillgodose "de svagas behov".Och överskottet av produktionsvilja
och produktionsförmåga kunde användas för att utveckla nya produkt-
tionsmetoder samt nytt och bättre produktionskapital.
Och om man ändå fick kapacitet över kunde man använda den till att
producera på export.
Denna omställning krävde överblick, planering, centrala styrmedel och
väl fungerande informationskanaler som kunde registrera vad med-
borgarna efterfrågade.
Vi har nu kommit så långt att vi inte längre ser välfärdssamhället som en
eftersträvansvärd dröm.Vi vet att det är realiserbart och vi börjar alltmer
fråga oss vad vi skall drömma om nu.
Att ingen skall behöva svälta och frysa ser vi inte längre som en hägrande
dröm.Det är en självklarhet som knappast är värd att vi ägnar den en
tanke.Politiska paroller om solidaritet med "de svaga" känns alltmer
förlegade.Vårt problem är inte hur vi skall hjälpa "de svaga" utan vad
vi skall göra med all kapacitet som blir över när vi har gjort det.
Ett samhälle som, med knappa resurser, försöker förverkliga en viss ide
behöver koncentrera sig på uppgiften.Det behöver styrmedel som kan
avskärma från distraherande ideer.Det behöver en regering som likt en
lektant kan hindra alla som är på väg mot spännande aktiviteter vid sidan
av den aktuella uppgiften.
För att kunna agera lektant har regeringen använt penningekonomin.
Genom att se på vad medborgarna köper har man kunnat följa vad med-
borgrna vill ha.De pengar vi betalt för de nyttigheter vi köpt har fungerat
som röstsedlar där vi röstat fram olika produkter.
Genom att anvisa pengar till olika uppgifter har regeringen utpekat dessa som
angelägna och de som genomfört dem har fått kvitto på sin insats i form av
pengar.
Men för att inte de som fått in pengar skulle få möjlighet att använda dessa på
distraherande uppgifter har vi försökt dra in pengarna via ett konfiskatoriskt
skattesystem.Om detta har fungerat eller inte kan naturligtvis diskuteras men om
vi ser på 1900-talet med välvilliga ögon kan vi ju säga att det var så det var tänkt.
Men vi kommer nu in i en situation där vår regering fungerar som en lektant som
förmår sysselsätta allt färre barn.Vi har lärt oss lekarna och klarar snabbt av dem.
Vad gör vi sedan?Lektanten kan inte några fler lekar.
I detta läge måste vi alltmer börja sysselsätta oss själva.Vi måste skapa våra egna
arbetsuppgifter.
Idag svälter ingen för att inte maten räcker.Vi kan få fram långt mer mat
än vi kan äta upp.Men välfärdsekonomin är konstruerad för att avvärja
svält och om alla får äta sig mätta tror vi inte att den kan fungera.Vi skapar
alltså svält och misär, gärna på lite håll, för att ekonomins grundantaganden
skall gälla.
Vi behöver inte längre ett ekonomiskt system som kan användas för att koncentrera
resurser till centralt beslutade uppgifter.Vi behöver ett ekonomiskt system som vi kan
använda för att byta nyttigheter med varandra.
Vi behöver få behålla pengar så att vi kan bygga upp förmögenheter som vi kan an-
vända för att realisera våra ideer.
Vi skall inte längre nöja oss med ett välfärdssamhälle där ingen svälter och fryser.Vi
skall bygga upp ett förmögenhetssamhälle där alla kan förverkliga sina ideer.
Låter det orealistiskt?
Kanske det. Men det gjorde välfärdssamhället också när det började dyka upp som
en vag dröm.Och om man pratar med människor finner man att det här landet vimlar
av ideer som är värda ett bättre öde än att kväsas av en lektant.
Och om min brylling får behålla tillräckligt med pengar för att kunna realisera sin
dröm att bygga ett luftskepp så är det inte bara av intresse för honom.Det ger även
mig en möjlighet att få uppleva en färd med luftskepp.
______________________________________________
------------------------
Åter till sidans topp
Åter till http://w1.877.telia.com/~u87703726
1996-03-04 1 (11)
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
08/777 45 33
FÖRSLAG TILL ETT NYTT EKONOMISKT SYSTEM
Lånerätt
========
Varje medborgare får rätt att,utan någon annan säkerhet än sitt
medborgarskap,låna upp till 1 miljon kronor.
Hur mycket är 1 miljon?
Svaret är att det beror helt på vårt val av penningvärde.Hur
mycket denna lånerätt är värd beror alltså på vårt sätt att
handskas med pengar.
I vår nuvarande ekonomi gäller att alla som lever ur hand i mun
kan strunta i penningvärdet.Stiger priser så stiger också löner i
samma takt.Den som varje månad får ut sin lön och konsumerar upp
den kan alltså hålla samma konsumtionsnivå oberoende av hur
penningvärdet varierar.
Möjligheten att vid behov disponera en större fixerad penning-
summa innebär emellertid att penningvärdet blir intressant för
praktiskt taget alla.En inflation på 10 % innebär att lånerätten
urgröps med 1/10 d v s alla som är skuldfria kommer att förlora
köpkraft motsvarande minst 100 000:-.
Eftersom alla kommer att kunna förfoga över ett betydande pen-
ningbelopp behöver vi,i vår grundutbildning,lära ut vissa regler
för ekonomiskt beslutsfattande.Bl a måste vi informera alla om
vad prisökningar innebär.När vi alla förstår hur en prisökning
slår mot vår ekonomi kommer vi knappast att acceptera prisök-
ningar utan övertygande motivering.Vi kommer att förstå att om
havregrynstillverkarna försöker höja priset kan det vara värt att
byta ut morgongröten mot ostron även om det blir dyrt och även om
vi föredrar gröt.Men ett prishöjningsförsök måste,till varje
pris,besvaras med en köpbojkott tills någon säljer till oför-
ändrat eller sänkt pris.
2 (11)
Lönebildning
============
Så länge praktiskt taget alla förfogar över en outnyttjad kredit
påverkas synen på löneförhandlingar.
Antag att en grupp genom löneförhandling skulle kunna tillskansa
sig en löneökning på 10 %.Om gruppen är stor och om löneökningen
inte motsvaras av produktivitetsökning ger detta en direkt på-
verkan på penningvärdet.Antag t ex att penningvärdet direkt sjun-
ker med 2 %.Om medellönen i gruppen är 150 000:- per år får då
gruppens medlemmar första året ut 15 000:- mera varav 12 000:- är
reell köpkraftsökning.Nästa år kommer naturligtvis övriga grupper
att ta igen denna omfördelning men gruppen kan idag,tillfälligt,
vinna en fördel genom löneökning.
Om gruppens medlemmar förfogar över en kredit på 1 miljon kommer
en sänkning av penningvärdet med 2 % att innebära att deras tota-
la köpkraft minskar med 20 000:-.I detta fall innebär alltså en
löneökning på 10 % att medlemmarnas totala köpkraft minskar.
Att kräva höjda löner för stora grupper blir i detta läge tve-
eggat.Det kan,kortvarigt,ge en ökad köpkraft för lönen men det
ger också sänkning av värdet på medlemmarnas lånerätt.
Ett alternativ till att kräva höjda löner kan då bli att i stäl-
let ta ut ökande produktivitet som sänkta priser.Även detta ökar
ju lönens köpkraft och det ger samtidigt ökat värde på låne-
rätten.
Genom att vi hjälps åt att höja penningvärdet förbättrar vi den
trygghet som ligger i lånerätten.Så småningom kan vi uppnå att
lånerätten ger möjlighet till livslångt uppehälle.
3 (11)
Ränta
=====
För lån tagna enligt den medborgerliga lånerätten betalar lån-
tagaren ränta med en räntesats som de tre första åren är 10 %.
Därefter sjunker räntesatsen genom att föregående års räntesats
multipliceras med 0,8.Tar man flera lån vid olika tillfällen
behandlas dessa som oberoende av varandra.Vid återbetalning får
man välja vilket lån man vill återbetala vilket alltså medför att
man först återbetalar det senaste lånet som ju har högst ränta.
Om man inte återbetalar läggs räntan till lånet och inkräktar
alltså på låneutrymmet inom lånerätten.
En initialt hög men fallande räntesats ger alla möjlighet att
satsa på såväl projekt med snabb och hög lönsamhet som långsik-
tiga projekt t ex studier.
Avtrappningen av räntan gör också att lånerätten kan användas som
socialt skyddsnät.Den som förlorar sin produktionsförmåga kan
leva på sin lånerätt utan att skulden blir omöjlig att åter-
betala om framtiden blir ljusare.
Att räntesatsavtrappning inte används idag är egendomligt.Möjli-
gen ligger förklaringen i att ränteberäkning hanterats manuellt
av personer med mycket begränsad räkneförmåga.Men med dagens
datateknik är naturligtvis ränteberäkningar med varierande
räntesats inget problem.
4 (11)
Återbetalningsincitament
========================
Systemet bygger på att de flesta människor är skuldfria,gärna med
en god reserv till att behöva utnyttja den medborgerliga lånerät-
ten.Denna skall ses som en möjlighet att finansiera lönsamma pro-
jekt som ger återbetalning eller som en trygghet för extrema
situationer som sjukdom och olyckor.Det är då viktigt att vi
redan i vår grundutbildning får lära oss att hantera lånerätten
och att vi skapar en tradition att skuldfrihet är det normala.
När en person som utnyttjat sin lånerätt dör skall befintliga
tillgångar i första hand gå till återbetalning.Om tillgångarna
inte täcker tagna lån avskrivs skulden.Om tillgångarna över-
stiger skulden ärvs återstående netto enligt nuvarande regler.
Den som vill lämna ett arv efter sig måste alltså tillse att
tillgångarna överstiger skulderna.Detta är faktiskt ett starkt
återbetalningsskäl.Även idag är de flesta som kan verksamma även
vid hög ålder trots att de har pension och bankkonton som mer än
väl räcker livet ut.De drar alltså in pengar till det arv de
kommer att lämna efter sig.Det kommer de naturligtvis att göra
även när de har tillgång till en lånerätt.
Strävan att lämna arv är alltså ett återbetalningsincitament och
det är naturligtvis viktigt att detta inte försvagas med några
arvsskatter.Alla typer av arvsskatt måste alltså avskaffas.
Det är även nödvändigt att införa några restriktioner för dem som
utnyttjat lånerätten.Det bör t ex inte vara tillåtet för den som
har sådana lån att ge gåvor,åtminstone inte gåvor av större
värde.Den som mottar en gåva från någon som utnyttjat lånerätten
kan riskera att få återlämna den.
Den som har lån enligt lånerätten bör inte heller kunna låna ut
mot ränta.Det går alltså inte att ha ränteinkomster så länge man
har denna typ av lån.
I ett samhälle där det normala är att man är skuldfri behövs tro-
ligen inte mer återbetalningsincitament än så.Praktiskt taget
alla människor vill vara till nytta.Om det ekonomiska systemet
belönar nyttighet kommer detta att medföra att de slipper ta lån
eller att de kan lösa sina lån.
5 (11)
Skatter
=======
Dagens skatter motiveras med tre argument
Vi behöver ta hand om människor som av olika skäl inte
är efterfrågade på marknaden
Vi behöver vissa nyttigheter som är svåra att sälja på en
marknad
För vissa produkter behöver marknadens prissättning
korrigeras
Lånerätten innebär att det första argumentet helt bortfaller.Vi
behöver ingen fördelningspolitik.Den som inte kan klara sig på
marknaden får använda sin lånerätt.Och hur långt denna räcker
beror på vår förmåga att hålla högt penningvärde.
Genom att alla har möjlighet att betala för sig kan vi även lyfta
över stora delar av den offentliga sektorn på marknaden.Det finns
ingen anledning att ha fri sjukvård om alla kan betala för den
sjukvård de behöver.Vi kan få bättre relationer mellan läkare och
patient i ett system där det är tydligare att patienten köper en
tjänst och själv betalar för den.
Men det finns en del uppgifter som behöver genomföras i offent-
lig regi.Hit hör delar av polis- och domstolsväsendet.Även själva
hanteringen av det ekonomiska systemet t ex övervakning av lån
enligt lånerätten hör hit.Likaså bör vissa investeringar betalas
utan knytning till användningen för att de skall utnyttjas opti-
malt.Exempelvis bör större vägar,som inte kan skötas av någon
vägförening,byggas i offentlig regi.
När det gäller behov att ingripa i marknadens prissättning kan
som exempel nämnas prissättning av malm och olja.Det handlar då
om uttag av ändliga resurser där det finns skäl att via pris-
sättningen även informera om den förlust som kommande genera-
tioner gör genom vår förbrukning.Det kan i sådana fall vara mo-
tiverat att staten påverkar prissättningen med punktskatter.
Vi kommer alltså att behöva offentliga medel för en starkt
reducerad offentlig sektor och för att täcka avskrivning av lån
enligt lånerätten där låntagaren dör.
För detta finns ränteinkomster från lån enligt lånerätten,punkt-
skatter och möjlighet att öka penningmängden.
Alla dagens skatter,frånsett några punktskatter,kan alltså av-
skaffas.
Detta betyder naturligtvis en ökning av penningvärdet.Redan bort-
tagning av moms ger ju direkt 20 % högre penningvärde.
6 (11)
Drop-outs
=========
Även om vi lyckas höja penningvärdet så att lånerätten ger oss
möjlighet att täcka ett helt livs kostnader kan naturligtvis
människor hamna i situationen att de förbrukat hela sin lånerätt
och inte har pengar kvar att köpa mat för dagen.Det kan t ex vara
någon som satsat allt på ett projekt som misslyckats.
Vad gör vi med sådana drop-outs?
För den som förbrukat sin lånerätt och anmäler oförmåga att klara
sig utses en ekonomisk förmyndare.Förmyndare och myndling får
möjlighet att tillsammans utnyttja ytterligare en lånerätt men
varje lån skall registreras med angivande av ändamål och be-
skrivning av vilka åtgärder som vidtas för att möjliggöra åter-
betalning.
7 (11)
Varifrån kommer pengarna?
=========================
I stort sett kommer naturligtvis återbetalningar och räntor att
ge de pengar som lånas ut.Initialt och tillfälligt kan det
emellertid uppstå behov av att skjuta till pengar.
De pengar som behöver tillskjutas kan tas fram genom att staten
helt enkelt nytrycker sedlar.
Sedlar är skuldsedlar som staten ger ut.Utgivning av nytryckta
sedlar innebär alltså att staten sätter sig i skuld.Men om dessa
nytryckta sedlar lånas ut får staten samtidigt en fordran på
låntagarna.Bokföringsmässigt balanserar skulden mot fordran.
Bokföringsmässigt är det alltså inget problem att hantera syste-
met.Men i verkligheten har man naturligtvis som alltid problemet
att vi måste producera vad vi konsumerar.
Ett ökat användande av lånerätten innebär,om penningflödet verk-
ligen speglar flödet av nyttigheter,att allt fler producerar
mindre än de konsumerar.Om dessutom penningvärdet sjunker bety-
der det att detta produktionsbortfall inte kompenseras av att
andra ökar sin produktion.Det gäller då att vidta åtgärder för
att underlätta produktionsökning.
8 (11)
Omsatta belopp
==============
När alla behov av transfereringar via skattesystemet bortfaller
behöver staten enbart finansiera vad som brukar kallas en
"Nattväktarstat" och vissa investeringar.
Årskostnaden för en Nattväktarstat är i dagens ekonomi c:a 100
Gkr och kostnaden för investeringar som bör göras med allmänna
medel är c:a 50 Gkr.
Borttagning av skatter ger höjt penningvärde.Enbart borttagningen
av moms ger 20 % högre penningvärde.Dessutom bortfaller även
vissa uppgifter som dagens Nattväktarstat behöver hantera t ex
vissa typer av ekonomisk brottslighet och skatteindrivning.
Årskostnaden för den verksamhet som bör finansieras med allmänna
medel kan alltså uppskattas till c:a 150 Gkr i dagens system och
till c:a 100 Gkr efter en omställning.
Staten har idag lånat upp c:a 1000 Gkr.Man har alltså via upp-
låningen satt 1000 Gkr i cirkulation.För detta betalar man en
ränta på c:a 100 Gkr per år.
Om staten i stället för att sätta 1000 Gkr i cirkulation genom
upplåning sätter 1000 Gkr i cirkulation genom utlåning och håller
denna summa ute i form av relativt nya lån blir ränteintäkten c:a
100 Gkr d v s vad som behövs för att finansiera den offentliga
sektorn.
9 (11)
Makt
====
Penningekonomin används inte enbart som ett styrmedel för pro-
duktionen.En annan viktig egenskap hos pengar är att de kan ge
makt över andra människor.
Möjligheten att genom tvång förfoga över andra är en viktig
hörnsten i alla samhällsbyggen.Många olika metoder har prövats
som slaveri,tortyr,bannlysning,social kontroll,planekonomi och
terror.I många avseenden hör kontroll via pengar till de bättre
metoderna.
Om människor gör vad som helst för pengar kan den som så önskar
köpa sina medmänniskor i stället för att tvinga dem med våld
eller andra metoder.Vi kan rent av kosta på oss att respektera
vissa grundläggande mänskliga rättigheter.Det är faktiskt mer
praktiskt att vi köper vad vi vill än att vi slår ihjäl och
plågar varandra.
Om vi ökar penningmängden och sprider ut pengarna så att allt
fler blir rika finns det ingen anledning att förvänta sig ökad
inflation av den typ som mäts med konsumentprisindex.Rika männis-
kor är inte mer vårdslösa med sina pengar än fattiga.Men när fler
blir rika minskar den grupp som är i så desperat behov av pengar
att de gör vad som helst mot betalning.Om alla har tillgång till
pengar för livets nödtorft kommer ingen att åta sig uppgifter som
är förnedrande.Det blir svårt att köpa vissa kriminella tjänster,
könshandeln kan minska och/eller ändra karaktär,det kan bli svårt
att driva vapentillverkning,det kan bli svårt att hitta objekt
för viss vård o s v.
Strävan att bygga ett folkhem medförde minskning av den grupp som
verkligen svultit tillräckligt för att acceptera varje form av
förnedring bara den ger pengar.Vi började därför försöka lösa
detta problem på huvudsakligen två sätt.Vi ökade invandringen och
vi skapade knarkmarknader.
Genom att ta in människor som redan före ankomsten utsatts för
förnedrande behandling och utsätta dem för kränkande omhänder-
tagande försökte vi få fram en grupp som kunde köpas till vad som
helst.Genom att erbjuda dem svartjobb,och endast svartjobb,ger vi
dem intrycket att i vårt land går pengar före lagar.Och det är
viktigt att man tar seden dit man kommer.
Genom att "bekämpa" knarket med åtgärder som aldrig riktats mot
narkotikabruket utan endast mot varje tendens till prissänkande
konkurrens på narkotikamarknaden har vi fått fram narkomaner med
ett enormt stort och desperat behov av pengar.
Om vi inför en lånerätt till ett påtagligt belopp och ett system
med ekonomiska förmyndare behöver ingen godta någon annan förned-
ring än att hamna under förmyndare.Alla kan vägra att åta sig
förnedrande uppdrag.Det kommer inte längre att gå att köpa allt
för pengar.
10 (11)
Införande av en lånerätt medför alltså att penningsystemet ur-
holkas genom att vissa marknader försvinner.
Innan vi inför ett sådant system måste vi alltså fråga oss hur
omistliga dessa marknader är.Hur viktigt är det att ha kvar
torpedtjänster
könshandel
välgörenhet bland fattiga
stöldgods
penningtvätt
Även om vi finner det angeläget att bevara dessa typer av pen-
ninganvändning måste vi ställa oss frågan om det är värt priset.
Människor i desperat behov av pengar är inte bara till salu.De är
föga intresserade av att bevara penningekonomin och de kan när
som helst börja ta för sig direkt utan att använda pengar.Det
finns otaliga exempel där försök att hålla en stor grupp på
svältgränsen lett till våldsamheter.Alla som varit utan mat och
husrum i ett par dagar vet hur snabbt civilisationsfernissan
krackelerar,hur prioriteringen mellan ögonblickets överlevnad och
de långsiktiga konsekvenserna förskjuts.
Svältande människor är farliga! Det finns inget som säger att de
kommer att följa några spelregler.
Mycket talar för att den trygghet som ett system med lånerätt ger
är mer värd än de marknader som systemet slår ut.
11 (11)
Införande
=========
För att ett ekonomiskt system baserat på medborgares lånerätt
skall fungera måste alla förstå systemets grundide.Man måste
därför redan i introduktionsskedet tala om hur systemet skall
fungera i framtiden.Däremot är det inte nödvändigt att omedelbart
genomföra systemet fullt ut.Man kan mycket väl tänka sig en
omställningstid.
En förutsättning för systemet är att alla förstår att skuldfri-
het skall vara det normala.Introduktionen måste alltså ske på
sådant sätt att mycket få människor skuldsätter sig av rent lätt-
sinne.
Man kan börja med ett lågt belopp för lånerätten och presentera
en plan för hur detta belopp kommer att höjas.Man skulle t ex
kunna börja med en lånerätt på 10 000 kronor.
På detta sätt uppnår man två fördelar:
Man slipper okynnesanvändning av lånerätten
Man kan övertyga sig om att systemet fungerar utan att
riskera mer än vad nuvarande ekonomi kan bära
Den som vet att lånerätten kommer att höjas men ändå riskerar att
hamna under förmyndare genom att utnytta en lånerätt på 10 000:-
har antingen ett så bra projekt att det är motiverat att satsa på
det eller behov av att snarast komma under förmyndare.På detta
sätt kan vi alltså snabbt och med en liten penninginsats sortera
ut dem som definitivt inte kan sköta sin ekonomi.Dessa drop-outs
kan tas om hand på ett tidigt stadium där det fortfarande är lätt
att komma tillbaka genom att lösa skulderna.
Om alla Sveriges 8,5 miljoner medborgare skulle utnyttja en låne-
rätt på 10 000:- måste staten ställa upp med 85 miljarder d v s
mindre än vad staten i dag betalar i årlig ränta på statsskulden.
En lånerätt på 10 000:- kan alltså inte äventyra dagens ekonomi.
Men om vi inför den och behåller denna låga nivå i t ex 10 år kan
vi lära oss mycket om hur systemet kan fungera.Och vi kan börja
anpassa pensionssystem till en framtid med fullt utbyggd lånerätt
utan att svika redan gjorda utfästelser.
______________________________________________
------------------------
Åter till sidans topp
Åter till http://w1.877.telia.com/~u87703726
Till http://w1.877.telia.com/~u87703726