2000-05-06/07
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://go.to/lean1
http://come.to/lean
Inledning
=========
Samma text ligger som inledning på min tekniksida.Om du redan har läst den
klickar du Här för att komma tillbaka till ekonomisidan.
Med våra sinnen observerar vi den värld som omger oss (c).Den bild detta ger jämför
vi med våra önskemål (r).Skillnaden mellan den omvärld vi ser och våra önskemål bildar
en felsignal (e) som anger hur vi tycker att omvärlden borde förändras.
Fig 1
Vi har några medfödda möjligheter att påverka vår omvärld men ofta använder vi
oss av någon sorts hjälpmedel för detta.Då behöver vi en överföringsanordning
som kan översätta vår felsignal till omvärldsförändring.Vi behöver en anordning
som översätter e till ∆c.Och i de flesta fall nöjer vi oss inte med att
e ger en förändring,den måste också ge en förändring inom rimlig tid.e skall
alltså ge dc/dt ett rimligt värde.Av alla förändringar som inträffar i universum
(dt) skall en rimlig andel avse förändring av vår omvärld (dc).
Vi lägger alltså in en överföringsanordning (G) mellan e och c.Och för att vi skall
kunna åstadkomma mer än vi själva orkar med förser vi denna med någon form av
drivning.
Fig 2
Under årtusenden har vi samlat erfarenheter som lärt oss att använda G.Dessa
erfarenheter har vi samlat i olika läror som,beoende på typ av drivning,indelas
i
Lära Drivning
Religion Gudsingripande
Ekonomi Andra människor
Fysik Naturlagar
Religionens ∆c kallas för Under.
Ekonomins ∆c kallas för Nyttigheter
Fysikens ∆c kallas för Förutsägbar förändring eller med ett annat
ord för Energi.
För att G skall förändra c så att e minskar måste vi ordna så att e styr hur
drivningen påverkar c.Vi tänker oss då att den förändring som drivningen
kan åstadkomma knyts till någon bärande mängd och transporteras av denna mängd
som ett förändringsflöde fram till c.
Religionen kallar den bärande mängden för Böner,Riter,Helgon,Ikoner.
Ekonomin kallar den bärande mängden för Pengar.
Fysiken kallar den bärande mängden för Tyngd,Kraft,Entropi,Laddning.
I många fall kan vi faktiskt finna påtagliga företeelser som motsvarar dessa
mängdbegrepp.Och vi har lärt oss metoder att styra mängdflöden.
Men mängdflöden är värdelösa i sig.För att de skall ge någon förändring av
omvärlden d v s något dc/dt måste mängden bära någon förändring.Vi måste alltså
knyta drivning till mängden.Den drivning som varje mängdenhet bär kallas för
intensitet.
Religionen kallar intensitet för Bönhörelse,Helighet.
Ekonomin kallar intensiteten för Penningvärde
Fysiken kallar intensiteten för Höjd,Väg,Temperaturskillnad,Spänning.
Jag kommer att använda beteckningarna
Q för mängd
I = dQ/dt för mängdflöde
U för intensitet
W för förändring d v s för ∆c
P för förändringsflöde d v s för dW/dt
Religionen kallar P för Nåd.
Ekonomin kallar P för Produktion,Konsumtion.
Fysiken kallar P för Effekt.
Om man kan hålla U konstant kan man åstadkomma ett konstant P genom att hålla I
konstant.
Inom religionen har man försökt hålla ett konstant böneflöde.Inom kristendom
utvecklades ett system med tideböner som lästes i klostren vid vissa fasta tidpunkter.
Fortfarande har vi kvar ett system med högmässa kl 11 varje söndag.Och inom Islam
används ett flöde av dagligen upprepade böner.
Inom ekonomi använder man månatliga löneutbetalningar o dyl för att få ett
konstant penningflöde.
Inom fysiken styr vi elektriska strömmar,vattenflöden o dyl för att få konstant I.
I många fall är det svårt att skilja mellan det som hör till religion och det som
hör till fysik.I princip gäller att det som sker med sådan reproducerbarhet att
vi förväntar oss att varje försök skall ge förutsägbart resultat hör till fysik
och sådant som vi upplever med förvåning och tacksamhet hör till religionen.
Före Copernicus var det ett Guds under att solen gick upp varje morgon.
Copernicus,Kepler och Galilei bröt loss en stor del av religionen och flyttade
den till fysik.Newton fortsatte och Darwin bröt t o m loss människans gudomliga
skapelse.Gränsdragningen mellan religion och fysik flyttades så att betydligt mer
kom att ingå i fysik.
Samtidigt som fysikens område vidgades utvecklades nya metoder för att registrera
och förutsäga försöksresultat.Eftersom fysik handlar om det som inte störs av
nyckfulla gudar eller nyckfulla människor lämpade fysiken sig bättre för metodutveckling
än vad religion och ekonomi gjorde.För drygt hundra år sedan trodde man faktiskt
på fullt allvar att man skulle kunna göra hur noggranna mätningar och förutsägelser
som helst.Möjligheten att bygga förstärkare tycktes öppna en väg till obegränsad
mätnoggrannhet.Men kvantfysiken visade att religionens nyckfylla gudar har sitt finger
med även i fenomen som vi normalt hänför till fysikens område.
Einstein invände mot kvantfysiken genom att hävda att: "Gud spelar inte tärning".
Må så vara men det var inte riktigt det som kvantfysikerna påstod.De hävdade snarare
att i den stor överflyttningen från religion till fysik hade Gud behållit en liten
del för sin outgrundliga vilja.En osäkerhet i våra beräkningar som vi aldrig kan
komma ifrån.Även om vi är övertygade om att en sten faller nedåt om vi släpper den
kan vi be en bön om underverket att den skall falla uppåt och kvantfysikerna fann
att det inte är helt omöjligt att den faktiskt gör det.
Men mycket överfördes som sagt till från religionens till fysikens område.Vi lärde oss
att mäta allt bättre för att bättre kunna förutsäga vad som skulle hända.Vi utvecklade
måttsystem,definierade begrepp och byggde mätinstrument.Elektriska fenomen kom in i ett
sent skede i denna utveckling och elläran kunde därför byggas upp med kunskap från en
rad andra områden.Det har medfört att begreppsapparaten inom ellära har blivit ganska
fri från den begreppsförvirring som orsakats av missuppfattningar.Den har därför ofta
fått stå modell för utveckling även inom andra områden.
Det finns alltså anledning att se lite närmare på ellärans metoder.Det exempel jag valt
har nackdelen att det inte är det bästa sättet att värma ett rum med hjälp av el men
jag har ändå valt det för att det tydligt visar sättet att resonera.
Antag att jag sitter i ett rum som är så kallt att jag fryser.Mina sinnen läser av
rumstemperaturen (c),jämför med mina önskemål (r) och finner en skillnad (e).Hur
skall jag nu med hjälp av el kunna förändra rumstemperaturen så att e minskar?
Jag lägger en ledning genom en generator,drar ledningen till ett motstånd i rummet
och sluter kretsen med en brytare som jag kan slå ifrån när e blir noll.Generatorn
kopplar jag till någon drivning t ex ett vattenfall.
Fig 3
Generatorn tillför energin W till laddningen Q.Det innebär att intensiteten ökar
med UG = W/Q.Generatorn lägger alltså energin W på laddningen Q vilket
dels innebär att laddningen blir energibärande dels innebär att den drivs runt
i kretsen.I motståndet förlorar den energin W som går ut som värme i rummet
varefter laddningen Q återkommer som värdelös till generatorn där den på nytt
tilldelas energi.I motståndet faller intensiteten UR = -UG.
Förloppet upprepas ständigt och i stället för att se på W och Q kan det därför
vara lämpligt att se på flödet av W och Q d v s på P och I.Vi har då
P = dc/dt
UG = -UR = P/I
I är alltså flödet av Q.Och det som är intressant är I inte Q.Om vi har en liten
laddning som rör sig snabbt genom ledningen eller en stor laddning som rör sig
långsamt genom ledningen blir I lika stor och därmed blir effekten P lika stor.
Inom ekonomi är Q pengar,I är penningflöde,U är penningvärde,W är nyttigheter
och P är nyttighetsflöde.Generatorn ersätts av ett näringsliv som knyter nyttigheter
till pengar.Motståndet ersätts av att vi handlar till oss och konsumerar nyttigheter.
Men inom ekonomi hämtar jag drivningen från andra människor som ger mina pengar värde.
För att de skall göra det måste de i sin tur kunna hämta drivning från mig.När jag
betalar i butiken avger mina pengar de nyttigheter de bar.Pengarna blir då värdelösa.
Att butiksägaren ändå accepterar dem beror på att jag (eller någon annan) förväntas
ställa upp med drivning som återger dem värde.Om jag köper en råttfälla blir de
pengar jag betalar med värdelösa eftersom de har avgivit råttfällan.Så går de via
butiken till råttfälletillverkaren som tar emot dem för att kunna anställa mig i
sin fabrik.Han hämtar alltså drivning från mig för att få fram nya råttfällor.
Jag knyter mitt arbete till pengarna,råttfälletillverkaren tar ut detta arbete och
pengarna återkommer till mig.Hos mig får de värde därför att råttfälletillverkaren
åter knyter råttfällor till dem så att jag kan köpa flera fällor.
Fig 4
Även här gäller att penningflödet I,inte penningmängden Q,är av intresse.Om alla
affärer avslutas vid årsskiftet måste man ha en stor penningmängd Q eftersom
omloppshastigheten för pengarna är så låg som en gång per år.Om alla affärer
avslutas en gång per månad behöver man bara en tolftedel av denna penningmängd
eftersom omloppshastigheten ökat till en gång per månad.Och med dagens elektronik
skulle man kunna avsluta alla affärer varje mikrosekund och alltså klara sig med
en mycket liten penningmängd.Vilken penningmängd och omloppshastighet man väljer
är en fråga om vad som är praktiskt,inte en fråga som påverkar inflation o dyl.
I är produkten av mängd (Q) och omloppshastighet.Vilken mängd som helst kan ge
vilket flöde (I) som helst.Det är bara att välja den omloppshastighet som ger
önskat I.Men även om storleken på Q saknar betydelse är det intressant att veta
om Q kan ändras.Om Q avser en mängd som vi varken kan skapa eller förinta blir
flödet (I) källfritt.Vi har då
div I = 0
vilket innebär att Kirchhoffs första lag gäller.
Kirchhoffs första lag säger att om man har flera flöden till och från en knutpunkt
så är summan av dessa alltid noll.Det innebär att summan av alla flöden som går
till punkten är lika stor som summan av alla flöden som går från punkten.
Inom ellära är Q knutet till antalet elektroner,d v s till något som vi varken kan
skapa eller förinta.Då gäller alltså att I är källfri och att Kirchhoffs första lag
gäller.
Inom penningekonomi gäller att Q är penningmängd.I en ekonomi där myntningen är
noll blir då Q konstant och I blir källfri.Kirchhoffs första lag gäller alltså
för penningekonomi under förutsättningen att myntningen är noll.
___________________________________
-----------------------
Åter till Ekonomisida