1991-03-03 1 (7) Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 HANINGE 08/777 45 33 Framtidens bil Det är en solig vårmorgon 2099.Det är dags att åka till sommar- stället och som vanligt har vi packat bilen full med barn,hund, blommor och alla de prylar vi av någon anledning anser att vi inte kan avvara. Bilen köpte min farfar stax före sekelskiftet.Den har nu gått i 100 år och det är bara 20 år kvar till första service.Det är lagren i hjulen och lagren i elmotorerna som skall bytas. Från början hade bilen ett gelat blybatteri som toppeffektkälla och en ottomotor-generator som medeleffektkälla. När det på 2010-talet blev allt vanligare med solcellstak ut- nyttjade allt fler sitt elöverskott från villan för att klara alla kortkörningar.Bensinförbrukningen minskade så kraftigt att det inte gick att bevara det gamla systemet med bensinstationer. Man började sälja motorgeneratorer av frikolvstyp avsedda för fast paraffin som bränsle.Fördelen med dessa var att man kunde sälja bränslet i form av fasta bitar i vanliga dagligvarubutiker. Min far,som övertog bilen 2022,köpte en sådan motorgenerator och lät den gamla bli bojsten för segelbåten. Redan från början var dessa motorgeneratorer anpassade för det idag vanligaste bränslet d v s fett från oljeväxter som härdats till fast konsistens.Jag har därför behållit denna motorgenerator även om jag funderat på att ersätta den med en modern med kall fusion som kan gå 10 år på en liter vatten. Att köra på vatten i ett fusionsaggregat är naturligtvis prak- tiskt eftersom man bara behöver tänka på att fylla på vart tionde år men bränslefettet finns ju så varför inte använda det.Man skall ju ändå till butiken och handla och igår köpte jag 10 kg för resan samtidigt som jag provianterade för första dagarna. Det förekommer att man använder bränslet som osaltat margarin. Tillverkningsprocessen är den samma.Skillnaden är bara att till- verkaren gör smakkontroller på margarinet.Ibland,jag tror att det är när man har stor andel raps i råvaran,kan bränslet få en bi- smak som jag inte tycker om så jag undviker att äta det. Det ursprungliga batteriet vägde 200 kg och gav bilen en kör- sträcka på drygt 3 mil i ren elmod.Att ladda ett helt urladdat batteri tog c:a 20 minuter.Detta räckte väl för de flesta an- vändningar och det var bara på rena långresor t ex under semes- tertid som man behövde använda motorgeneratorn under körning.Men redan 2005 bytte min farfar det mot ett aluminiumbatteri,främst för att det hade betydligt bättre driftsäkerhet. 2 (7) Det blir nu allt vanligare att använda supraledande induktanser i stället för batterier.När man till slut förstod sambandet mellan supraledningstemperatur och curie-punkt fick vi en uppsjö på lämpliga supraledningsmaterial.De energilager som finns idag är små,lätta och effektiva.Felet är bara att de är för effektiva.Det har hänt olyckor där supraledningen avvecklats och nödledningen brunnit av.Jag har därför behållit mitt gamla batteri. Det är dags att åka och jag drar ur sladden.Eftersom det är morgon och många kokar sin morgonmat utan att solen nått så högt att den ger full efffekt på solcellstaken är efterfrågan på el stor på nätet och min motorgenerator har gått igång så att jag säljer el till nätet.När jag nu drar ur sladden stannar motor- generatorn. Jag kör upp på stora vägen och in i den täckta stadsdelen.För mig är kortaste vägen genom centrala Stockholm och jag blockerar därför motorgeneratorn medan jag kör på övertäckta gator. En gång i tiden hade man inkvistion,häxprocesser,skatter och något som man kallade lapplisor.På samma sätt som man hade fått för sig att alla måste ha samma religion eller att man måste ta ut skatter för att de som inte sysslade med marknadsaktiviteter skulle få mat,kläder och husrum hade man fått för sig att det var trångt på stadsgatorna.Man hade en hel stab av människor som inte gjorde något annat än skrev ut böteslappar till bilister som stannat på gatorna. Med de stinkande och bullrande bilar som man hade på 1900-talet kanske man hade problem på stadsgatorna.Men strax före sekelskif- tet började man förstå att man kunde täcka över gatorna.I stället för att skriva böteslappar fick lapplisorna bygga tak över gator- na och den lätta trafiken flyttades upp på dessa gatutak.Detta frigjorde de gamla trottoarerna för körbanor och parkering och det visade sig att man hade långt mer utrymme än man behövde. När man ändå kommit igång med att bygga gatutak fortsatte man med fönstertak som klimatskärm uppe vid husens takfot.Gatutaken blev stora öppna platser med behagligt klimat där man kunde ha uteser- veringar,offentliga möten eller bara träffpunkter i största allmänhet.Många aktiviteter som tidigare varit förbehållna en begränsad publik i slutna rum flyttade ut till gatutaken och offentligheten. Det är ju faktiskt så att möjligheten att köra avgasfritt var en av förutsättningarna för vår nuvarande conkrati där vi fattar politiska beslut genom consensus.När människor fick stora utrymmen att träffas och kunde kombinera det med de kommunika- tionsmöjligheter som datornäten gav föll grunden för den gamla representativa demokratin.Man slutade helt enkelt att följa de dummaste besluten som de valda ombuden fattade.När människor kunde prata direkt med varandra förstod man också att den s k offentliga sektorn inte möjliggjordes av skatter utan av att man producerade mat,kläder och bostäder så att det räckte även till offentligt anställda.Den s k svarta ekonomin expanderade och blev allmänt accepterad.Byråkratin förlorade möjligheten att skrämma till underkastelse genom att trakassera via godtycklig beskatt- ning.Och man insåg att reella beslut fattas när alla är överens och något formellt beslut behövs egentligen inte. 3 (7) Vid Tumba kör jag upp på stora västkustleden och startar motor- generatorn.På denna typ av stora leder finns ett mitträcke som skiljer de motriktade körbanorna.Körfälten närmast detta räcke är reserverade för automatisk trafik.Om man vill kan man köra intill detta räcke och välja automatmod.Bilen följer då räcket samtidigt som den tar laddning från det.Genom att bilarna drivs med synk- ronmotorer kan man få exakt samma hastighet som bestäms av en frekvens som kommer från räcket.Hastigheten utefter räcket är 90 km/tim. Om jag valde att köra utmed räcket skulle jag klara hela resan utan att dra igång motorgeneratorn men jag tycker faktiskt att det är roligare att köra själv även om det är skönt att veta att jag,när jag vill,kan gå ut i automatfältet och koppla av en stund,t ex för att läsa tidningen. Jag sätter i mitt körkort i kortläsaren och trycker in min kod. Egentligen är det mycket sällan jag gör detta för jag anser att man skall vara försiktig med att möjliggöra myndighetsövervakning men i dag känner jag inte för att tänka på sådant. Vid mitträcket och på övertäckta gator finns lokala positions- system.I övrigt används satelitsystem som ger positionen på en millimeter när.Noggrannheten är faktiskt så bra så när jag skulle bygga gäststuga på landet tog jag till positionsgivaren för att få alla plintar och bjälkar på rätt plats.Även när det gäller att sätta reglar horisontellt eller i lod är den utmärkt eftersom den är mindre och lättare än ett vattenpass. I bilen finns en automatisk hinderdetektor.Denna registrerar vilken acceleration last och passagerare kan förväntas tåla och beräknar max tillrådlig hastighet.Denna beräkning baseras på den hinderfria sträcka som hinderdetektorn kan överblicka.På vissa sträckor t ex i tätorter är kravet inte bara att bilens passa- gerare skall klara en kollision utan att bilen skall kunna stanna utan att köra på och skada något.I dessa områden,som bilen automatiskt håller reda på via sitt positionssystem,blir natur- ligtvis max tillrådlig hastighet väsentligt lägre.Normalt kör man så att man låter bilen begränsa hastigheten om man är på väg att överskrida max tillrådlig hastighet. Bilen har emellertid,som gamla 1900-talsbilar,tre pedaler där en är gas och en är broms.Den vänstra,som på gamla bilar var kopp- lingspedal,har nu fått funktionen att koppla ur hinderdetektorn. Hinderdetektorn är ett hjälpmedel men det är alltid föraren som bestämmer.Om jag kopplar ur den och den sträcka där jag befinner mig råkar stå under övervakning blir jag emellertid bötfälld om jag överskrider max tillrådlig hastighet.Har jag identifierat mig som förare via kortläsaren sker detta automatiskt annars blir jag stoppad av trafikövervakningen. 4 (7) Det ringer på telefonen.Jag brukar hålla hårt på att jag inte vill bli störd i bilen men efter en snabb titt på den uppringan- des nummer bestämmer jag mig för att ta samtalet.För att kunna prata utan att bli störd av körningen kör jag in till räcket och väljer automatmod. Det är varvet där jag har min båt som har fått lite problem och undrar om det räcker om båten är klar klockan 5.Enligt färddatorn finns det inga trafikhinder på vägen och med nuvarande takt skulle vi vara framme klockan 4.Men vi tänkte ta en avstickare över Kinnekulle och se på utsikten över Vänern så jag svarar att det räcker om den är klar klockan 6. På varvet är man rädd om mig som kund.Jag är en av de allt färre som envisas med att ha särskild båt.De allt vanligare bilarna med bara två hjul,ett på var sida,och artificiell stabilitet går ju så bra som båtar att det bara är båtfantaster som köper båtar. Det är faktiskt lustigt att jämföra moderna bilar på vattnet med riktigt gamla bilder av hjulångare.Likheten är så stor att man nästan undrar om det finns någon sorts periodicitet i den tek- niska utvecklingen. Vid Lugnås tar vi av upp på Kinnekulle.Det har börjat regna och vägbanan är våt.På instumentbrädan lyser rekomendationen att slå på väggreppskontrollen.Alla fyra hjul har individuell drivning och bromsning som styrs av centraldatorn.Detta innebär att inget hjul kan slira såvida inte alla hjul slirar samtidigt.På krokiga och hala vägar kan det i alla fall vara lämpligt att med täta intervall känna av vägfriktionen för att inte råka ut för någon obehaglig överraskning.Jag slår alltså på väggreppskontrollen som varannan sekund kontrollerar att hjulen inte släpper vid det vridmoment som hinderdetektorn räknar med. En viktig förutsättning för att göra momentkontroll är att hjulens tröghetsmoment är så litet att den kan ske snabbt och omärkligt.På 1900-talet hade man tunga hjul med gummidäck fyllda med tryckluft.När man ersatte dem med dagens hjul med en tunn slitbana buren av fjädrande lameller fick man inte bara ner tröghetsmomentet.Man fick också plats för driv/bromsmotor och vikten på hela paketet blev lägre än för ett gammaldags hjul. Samtidigt minskade rullmotståndet.När man ersatte de gamla plåt- karosserna med belagd frigolit för att värmeisolera och minska skadorna vid islagning sjönk vikten drastiskt och därmed rull- motståndet.För att dra en 1900-talsbil erfordrades i allmänhet flera hundra N.Det var bara i undantagsfall man kunde göra som vi brukar när man går ur och rullar bilen för hand in i ett trångt utrymme.Men det var inte förrän vid sekelskiftet som det blev lättare att dra en bil än att lyfta en tvåliters mjölkförpack- ning. När man så integrerade stötdämpning med drivning minskade för- lusterna vid körning ytterligare samtidigt som man fick enklare konstruktioner,bättre väghållning och bättre komfort.Gamla 1900- talsbilar kunde ta mer än en halv liter bensin d v s mer än ett halvt kilo brännfett per mil!! 5 (7) Vi kör ner från Kinnekulle och kommer till Husaby där det ligger ett bilmuseum som vi brukar besöka varje år.Här finns bl a Sveriges finaste samling av gamla 1900-talsbilar och en mycket fin uppställning som visar hur den moderna bilen växte fram ur det tekniska monster som man körde med på 1900-talet. Efter några goda år under slutet av 1980-talet drabbades bil- industrin av en "lågkonjunktur" under början av 1990-talet.Detta var inget nytt för bilföretagen och man trodde att det som vanligt handlade om att övervintra tills konjunkturen vände.Man förbrukade sina reserver och förstod inte att bilköparna hade insett att det som då kallades konventionella bilar var förlegade produkter. När ett litet företag i Värmlandsskogarna började bygga direk- tionsbilar av hybridtyp förstod den bilköpande allmänheten vad som höll på att hända.De bilar man byggde var visserligen mycket enkla och orimligt dyra.Man utgick helt enkelt från marknadens bästa bilar,bytte förbränningsmotorn mot en motorgenerator och växellådan mot en elmotor.De första exemplaren fick bära alla utvecklingskostnader men för köparna fick dessa bilar ett reklam- värde och så småningom ett samlarvärde som gjorde köpen till mycket goda affärer.Men i och med att bilarna fanns kunde alla förstå att detta var ett enklare,billigare och bättre sätt att bygga bilar. När man insåg att skatter var lika meningslösa som inkvisition sjönk såväl inflation som räntor.Nuvärdet av framtida nyttigheter ökade vilket medförde en helt ny syn på produktlivslängd. När man började använda garantier på 100 år eller 200 000 mil för grundfordonet var problemen egentligen inte tekniska.Man hade sedan länge byggt elmotorer för industribruk med 40 000 drift- timmar,d v s med 60 km/tim som genomsnittshastighet 240 000 mil, mellan service.Problemen var främst att finna organisationsformer med sådan stabilitet att köparen kunde lita på ett 100 årsåta- gande. För en gångs skull förstod staten sin uppgift.Med de förtroende- rester som fanns kvar efter att skattesystem,pensionssystem och sjukvårdssystem visat sig vara rena skojarsystem lyckades staten skapa ett system för garantier och produktkontroll. När man avvecklade skattesystemet sjönk kostnaden för arbete.Det blev då billigare att handbygga hybridbilar på beställning än att massproducera s k konventionella bilar.Resultatet blev en för- skjutning från en spekulationsekonomi där tillverkare byggde mängder av likadana produkter mot en beställningsekonomi där varje produkt byggdes efter köparens önskemål för att kunna fungera under hela ägarens livstid. På samma sätt som tillverkarna av anspända fordon gick under utan att lyckas förstå att man vid 1900-talets början höll på att lämna hästen som dragdjur gick 1900-talets bilindustri under utan att förstå att människor ville ha enkla,modifierbara,individuellt anpassade hybridfordon som kunde anpassas till 2000-talets infra- struktur. 6 (7) Vi kör mot Trollhättan där ett företag som hette SAAB en gång i tiden hade en bilfabrik och fortsätter sedan mot Uddevalla där ett annat företag som hette Volvo hade en annan bilfabrik. Under slutet av 1900-talet karaktäriserades Sverige av att vara bäst i världen på att göra produkter som ingen ville ha.Man gjorde t ex helt fantastiska mekaniska räknemaskiner.En statlig utredning i början av 1970-talet konstaterade att det visserligen fanns elektroniska räknemaskiner men att sådant bara var avsett för mycket stora system.Det Sverige borde göra var att sätta elmotorer på de mekaniska räknarna.Det gjorde man och man blev i särklass världsbäst på mekaniska räknare,en lika listig satsning som om man gjort världens bästa stenyxor. Vid mitten av 1900-talet var Sverige en av världens största skeppsbyggarnationer.Ett av skeppsvarven låg i Uddevalla men när man förlorat förmågan att följa med i utvecklingen avvecklade man skeppsbyggandet och lade ner Uddevallavarvet.I stället skulle man bygga bilar i Uddevalla.Man lyckades också bli världsbäst på det som då kallades konventionell bil.Man blev alltså världsbäst på ännu en förlegad produkt. Vid den tiden förstod man tydligen inte att när ett företag för- skjuter intresset från VAD man producerar till HUR man gör det är man på väg mot en välordnad död.Staten stödde döende välordnade företag,först indirekt via skatteregler och så småningom allt mer direkt.SAAB fick t ex stora stödbelopp för att lägga en bilfabrik i Malmö när man lade ner varvsindustrin där.Resurserna för detta togs från nyskapandet och landet blev alltmer utarmat.För att skyla detta upprättade man organ som skulle stödja teknisk ut- veckling.Men dessa fick arbeta med regler som hindrade att man störde etablerade döende företags marknader.Man gav t ex utveck- lingsstöd på sådana villkor att den som tog emot dem fick en skatteökning som blev större än det "stöd" han fått.De belopp som avsattes för sådan verksamhet var dessutom så små att de ansågs "ofarliga". Att det vid sekelskiftet trots allt fanns ett visst kunnande kring hybridfordon beror på att ett statligt organ som hette Styrelsen för teknisk utveckling (STU) under 1980-talet drivit ett elfordonsprogram.Genom att framställa detta som en satsning på marknadsmässigt helt omöjliga elbilar fick man möjlighet att i lugn och ro,om än med nästan försumbara resursinsatser,studera eldrift av vägfordon. Ingen ansvarig instans tycks ha förstått vad som pågick trots att det t ex måste ha varit uppenbart att en 15 kW motorgenerator i varje bil skulle komma att medföra att Sveriges bilägare skulle förfoga över långt större elproduktionskapacitet än alla elkraft- leverantörer tillsammans.Det är faktiskt ganska lustigt att läsa gamla riksdagsprotokoll från tiden före sekelskiftet där man tycks ha trott att avveckling av kärnkraft var något som man behövde ta upp till politisk bearbetning. 7 (7) Så är vi då framme vid båtplatsen och parkerar bilen.Vi lastar över vårt bagage och jag tar ur motorgeneratorn och ansluter den i båten. Under sommaren använder vi bilen för att åka och handla ett par gånger i veckan.De ytor som inte är fönster är naturligtvis täckta med solceller vilket gör att batteriet laddas när den står.Vi har knappt en mil till den affär där vi brukar handla och för de resorna räcker normalt denna solcellsladdning.Vi brukar därför låta motorgeneratorn stå kvar i sommarstugan eller i båten under hela sommaren.Det är bara om vi vill göra någon längre resa som vi tar med den i bilen. Även båten har naturligtvis solcellsytor för batteriladdning men den har nu legat övertäckt på varvet så jag ansluter motor- generatorn ifall den skulle behövas. _____________________________________ ------------------ Åter till Elverk eller transportmedel Åter till Bakgrund