Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 13667 VENDELSÖ 2014-06-19 Utlagd på Flashback>Vetenskap>Fysik>Världseterns återkomst 2014-09-17 Etervindbilden ============== Det är uppenbart att ljus kan färdas genom vakum. Vakum har alltså egenskapen att det är ett ljusbärande medium. Vi behöver ett namn på denna egenskap. I ett par hundra år har vi kallat denna egenskap för "eter". Ett bra namn som det inte finns någon anledning att tabubeläga. Men det finns anledning att ställa frågan "Vilka egenskaper kan vi knyta till etern?". Maxwell visade att etern har kapacitans och induktans. Michelsson och Morley visade att etern inte är inkompressibel. När man använder radar ser man en del av eterns egenskaper. Bland annat händer det ibland att "änglar" flyger över PPI:t. Etern har alltså egenskapen att avge ett brus vilket innebär att vi kan definiera en etertemperatur. Etern kan ha acceleration (gravitation). Etern har en ändlig överföringshastighet (ljushastighet). Vi har lärt oss en del om etern och funnit att den har användbara egenskaper. Det finns säkert fler användbara egenskaper. Sökandet efter dessa underlättas om vi återtar eter som ett rumsrent begrepp. 1920 skrev Einstein: Recapitulating, we may say that according to the general theory of relativity space is endowed with physical qualities; in this sense, therefore, there exists an ether. According to the general theory of relativity space without ether is unthinkable; for in such space there not only would be no propagation of light, but also no possibility of existence for standards of space and time (measuring-rods and clocks), nor therefore any space-time intervals in the physical sense. But this ether may not be thought of as endowed with the quality characteristic of ponderable media, as consisting of parts which may be tracked through time. The idea of motion may not be applied to it. Artikeln finns på gutenberg.org med Einstein som författare. Med "the idea of motion may not be applied to it" menar han att ljus inte följer med vid eterrörelser på förväntat sätt. När det blåser blir ljudhastigheten summan av ljudhastighet och vindhastighet. Luften drar med sig ljudet, så kallad dragging. 1851 mätte Fizeau ljusets dragging i strömmande vatten. Han fann en dragging men den var mindre än väntat. Man måste tänka sig att etern inte rörde sig på samma sätt som till exempel ljudbärande luft. Vid början av 1900-talet var intresset stort för olika sätt att projicera verkligheten på koordinatsystem med metrik. Man fann att man kunde projicera på ett fyrdimensionellt koordinatsystem på sådant sätt att projektionen överensstämde med Fizeaus resultat om man använde ett icke-ortogonalt system. Genom att använda tre rumsaxlar och en tidsaxel som inte bildade rät vinkel mot rumsaxlarna fick man ett system där rum och tid inte var helt oberoende av varandra. I ett sådant system ersatte man avståndet till en händelse med avståndet till den bild av händelsen som ljuset förmedlade. Avståndet till en händelse minskade alltså när tiden gick. Så kan man göra och det gav en rad möjligheter att se på olika fenomen på nytt sätt. Men det är inte den enda möjliga projektionen som uppfyller kravet att ge en god beskrivning av dragging. En annan möjlighet är följande: Jag börjar med att konstatera att parametertid och koordinattid är två olika begrepp och jag definierar hastighet som lägesförändring dividerad med den parametertid som förändringen tar. Jag kan då se en eter som blåser med ljushastighet (c) i någon riktning. Jag projicerar på ett fyraxligt, linjärt och rätvinkligt koordinatsystem som jag lägger så att en axel ligger i eterns vindriktning. Den axeln kallar jag koordinattidsaxel och de tre övriga axlarna kallar jag rumsaxlar. Eftersom jag svävar i etern följer jag med den som en ballong följer med vinden. Jag färdas alltså med ljushastighet längs min koordinattidsaxel. Om ett rymdskepp passerar mig med hastigheten v svävar även rymdskeppet i etern i och kring skeppet. Där rör sig alltså etern i förhållande till etern runt mig. Piloten projicerar sin verklighet på ett likadant koordinatsystem som mitt och finner att allt ser likadant ut som i mitt koordinatsystem. Enda skillnaden mellan våra koordinatsystem är att våra koordinattidsaxlar inte är parallella. Vid mig och vid skeppet blåser etervinden med ljushastighet. Både jag och skeppet följer med vinden. Men eftersom vindriktningen vid skeppet avviker med vinkeln α från vindriktningen vid mig ser jag avståndet till skeppet ändras med hastigheten v = c sin α. Det vi brukar mena när vi säger "hastighet" är alltså inte en avvikelse i beloppet av etervindens hastighet utan en avvikelse i etervindens riktning. När jag projicerar den verklighet jag upplever med mina sinnen på det fyrdimensionella rätvinkliga och linjära koordinatsystemet upptar projektionen bara en mycket liten del av systemet. Piloten kan också projicera sin verklighet på en liten del av systemet och beskriva sin värld så att jag kan ta del av beskrivningen. Jag kan då konstatera att pilotens värld liknar min men dess projektion sammanfaller inte med min. Koordinatsystemet omfattar en värld som är mycket större än den som vi upplever och det som ligger utanför vår upplevda värld verkar inte vara bara tomhet. Vad innebär det???