Januari 2000 Synpunkter på Bhagavadgita ========================== Jag har nu kommit till kapitel två av Bhagavadgita där underkastelsepredikan blir allt tydligare. Det är uppenbart att texten skrivits av en elit som vill ha ett fogligt folk som lyder order utan att ifrågasätta dem. Det är också intressant att notera att författarna insett att religiös lydnad kan gå snett.I stället för foglighet har man råkat ut för att lydnad inriktats mot fasta regler som ligger utanför elitens kontroll. I stället för orderlydnad får man meningslös ritualuppfyllelse. Avståndstagandet från Veda-ritualer påminner mycket om Jesu dispyter med fariseerna. Hur skall man kunna lura människor till både lydnad och flit och hur skall man kunna sälja en lydnad efter regler som man hela tiden behöver ändra? Det är intressant att följa underkastelseläran i praktiskt taget alla stora religioner."Dock inte som jag vill utan som du vill".Hur den styrande eliten uppfattar medborgarnas vilja,inte som en tillgång utan som ett problem.Ett problem som man måste hantera genom en tidig fostran till lydnad och under- kastelse. I det sammanhanget är det intressant att läsa om vår gamla asatro.Där är Havamal den närmaste motsvarigheten till Bhagavadgita.Även där ges en mängd levnadsregler men det är en påtaglig skillnad.Där Bhagavadgita försöker utnyttja teologiska spetsfundigheter för att motivera foglighet håller Havamal sig till praktiskt användbara råd som utgår från att läsaren (åhöraren) är kapabel att själv bedömma vad som sägs. Vi har,trots ett årtusende av kristendom,kanske fortfarande ett religiöst arv att förvalta. I en tid när det blir allt tydligare att vårt problem inte är att vi har svårt att förverkliga elitens önskemål utan att eliten inte förmår ge oss önskemål att förverkliga finns det skäl att fundera kring underkastelsens värde.Naturligtvis kan vi inte återgå till att tro på asarna men i våra lagar och traditioner finns fortfarande inslag som går tillbaka på hednatiden.Här finns nog sådant som kan vara värt att damma av. Det är viktigt att vi ser hur den styrande eliten implementerar underkastelseläran. En vanlig metod bygger på ett beteende som studerats även hos andra sociala djur. Om man straffar en hund hårt och inkonsekvent svarar den med en krypande "tillgivenhet".Den tar till hela sin arsenal av aggresionsdämpande beteenden.På samma sätt försöker den styrande eliten skapa foglighet med meningslös och godtycklig terror. Det finns en djupare innebörd i vad som sägs om president Nixon.Han lär en gång ha sagt "Nordvietnameserna älskar mig inte"."Äsch,bomba dom bara" svarade hans rådgivare."Det gör jag men dom älskar mig inte ändå". När Israels folk lämnat sina dyrbaraste ägodelar till Aron för att han skall gjuta en guldkalv tackar Mose med att låta leviterna slå ihjäl trettiotusen man utan urskiljning.Och sen kräver han att folket skall visa tacksamhet för att de inte slog ihjäl alla. Genom att godtyckligt avgränsa och terrorisera en viss grupp skapar man underkastelse och lojalitet hos övriga.Man kan ge sig på judar,invandrare, kastlösa,zigenare eller varför inte alla som har utstående öron.Ofta börjar man med att positivt särbehandla den grupp man tänker terrorisera.Det gäller att skapa avundsjuka och en känsla av orättvisa. Det är märkligt att så många av våra ledare inte insett att en kuschad hund inte är rolig.Att den blir tröttsam med sitt ständiga krav på ledarskap.Att underkastelse inte är något positivt. _____________________________________ ------------------ Åter till Vår karta och kompass? Åter till Bakgrund