Januari 2000







Synpunkter på Bhagavadgita

==========================



Jag har nu kommit till kapitel två av Bhagavadgita där underkastelsepredikan 

blir allt tydligare.



Det är uppenbart att texten skrivits av en elit som vill ha ett fogligt 

folk som lyder order utan att ifrågasätta dem.



Det är också intressant att notera att författarna insett att religiös 

lydnad kan gå snett.I stället för foglighet har man råkat ut för att 

lydnad inriktats mot fasta regler som ligger utanför elitens kontroll. 

I stället för orderlydnad får man meningslös ritualuppfyllelse.



Avståndstagandet från Veda-ritualer påminner mycket om Jesu dispyter med 

fariseerna.



Hur skall man kunna lura människor till både lydnad och flit och hur skall 

man kunna sälja en lydnad efter regler som man hela tiden behöver ändra?



Det är intressant att följa underkastelseläran i praktiskt taget alla stora 

religioner."Dock inte som jag vill utan som du vill".Hur den styrande eliten 

uppfattar medborgarnas vilja,inte som en tillgång utan som ett problem.Ett 

problem som man måste hantera genom en tidig fostran till lydnad och under-

kastelse.



I det sammanhanget är det intressant att läsa om vår gamla asatro.Där är 

Havamal den närmaste motsvarigheten till Bhagavadgita.Även där ges en mängd 

levnadsregler men det är en påtaglig skillnad.Där Bhagavadgita försöker 

utnyttja teologiska spetsfundigheter för att motivera foglighet håller 

Havamal sig till praktiskt användbara råd som utgår från att läsaren 

(åhöraren) är kapabel att själv bedömma vad som sägs.



Vi har,trots ett årtusende av kristendom,kanske fortfarande ett religiöst arv 

att förvalta.



I en tid när det blir allt tydligare att vårt problem inte är att vi har svårt 

att förverkliga elitens önskemål utan att eliten inte förmår ge oss önskemål att 

förverkliga finns det skäl att fundera kring underkastelsens värde.Naturligtvis 

kan vi inte återgå till att tro på asarna men i våra lagar och traditioner finns 

fortfarande inslag som går tillbaka på hednatiden.Här finns nog sådant som kan 

vara värt att damma av.



Det är viktigt att vi ser hur den styrande eliten implementerar underkastelseläran.

En vanlig metod bygger på ett beteende som studerats även hos andra sociala djur.



Om man straffar en hund hårt och inkonsekvent svarar den med en krypande 

"tillgivenhet".Den tar till hela sin arsenal av aggresionsdämpande beteenden.På 

samma sätt försöker den styrande eliten skapa foglighet med meningslös och 

godtycklig terror.



Det finns en djupare innebörd i vad som sägs om president Nixon.Han lär en gång 

ha sagt "Nordvietnameserna älskar mig inte"."Äsch,bomba dom bara" svarade hans 

rådgivare."Det gör jag men dom älskar mig inte ändå".



När Israels folk lämnat sina dyrbaraste ägodelar till Aron för att han skall 

gjuta en guldkalv tackar Mose med att låta leviterna slå ihjäl trettiotusen 

man utan urskiljning.Och sen kräver han att folket skall visa tacksamhet för 

att de inte slog ihjäl alla.



Genom att godtyckligt avgränsa och terrorisera en viss grupp skapar man 

underkastelse och lojalitet hos övriga.Man kan ge sig på judar,invandrare, 

kastlösa,zigenare eller varför inte alla som har utstående öron.Ofta börjar 

man med att positivt särbehandla den grupp man tänker terrorisera.Det gäller 

att skapa avundsjuka och en känsla av orättvisa.



Det är märkligt att så många av våra ledare inte insett att en kuschad hund 

inte är rolig.Att den blir tröttsam med sitt ständiga krav på ledarskap.Att 

underkastelse inte är något positivt.







              _____________________________________

                      ------------------





 Åter till Vår karta och kompass?





Åter till Bakgrund