1999-11-14
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://go.to/lean1
http://come.to/lean
Bhagavadgita: Kapitel 2 Transcendental kunskap och Slutet på Bahgavadgita
=========================================================================
Kapitel 2 Transcendental kunskap
2.01 Sanjaya sade: Herren Krishna talade dessa ord till Arjuna som satt med
nedslagna,tårfyllda ögon överväldigad av medlidande och förtvivlan.
2.02 Herren,den Högste sade: Hur har förstämning drabbat dig vid denna kritiska
tidpunkt? Det passar sig inte för en Aryan. Det är skamligt och det leder inte
till himlen O Arjuna.
2.03 Visa dig inte som en kruka,O Arjuna,för det passar dig inte.Skaka av dig
denna hjärtats svaghet och stå upp till strid O Arjuna.
2.04 Arjuna sade: Hur kan jag slå Bheeshma och Drona,som är värda min dyrkan,med
pilar i ett slag O Krishna.
2.05 Det skulle vara bättre att leva på allmosor i denna värld än att dräpa dessa
ädla gurus,för genom att döda dem skulle jag uppnå nöjen och välstånd fläckat
med deras blod.
2.06 Vi vet inte om det är bäst för oss att tigga eller döda,inte heller vet vi
om vi skall slå dem eller om de skall slå oss.Vi borde inte ens vilja leva
efter att ha dödat Dhritaraashtras söner som står här framför oss.
2.07 Mitt hjärta är drabbat av medlidandets svaghet och jag är förvirrad av
Dharma (Världsuppehållandet).Jag ber dig: Säg mig övertygande vad som är
bäst för mig.Jag är din lärjunge.Lär mig som har tagit min tillflykt i
Dig.
2.08 Jag uppfattar inte att vinnandet av ett oomtvistat och blomstrande
kungadöme,eller ens herravälde över gudar kommer att avlägsna den sorg
som torkar ut mina sinnen.
2.09 Sanjaya sade: O Konung, efter att ha talat på detta sätt till Herren
Krishna sade den mäktige Arjuna till Krishna: Jag skall inte slåss.
Och därefter tystnade han.
2.10 O Konung,Herren Krishna,som om han log,talade dessa ord till den
modfällde Arjuna mellan de två armeerna.
2.11 Herren,den Högste sade: Du sörjer över dem som inte är värda sorg,
och ändå tala visdomens ord.De visa sörjer varken över levande eller
döda.
2.12 Det fanns aldrig en tid när jag,du,eller dessa kungar inte existerade;
och inte skall vi någonsin upphöra att existera.
2.13 Som Atman kräver ett barns kropp,en ungdoms kropp,och en gammal åldrad
kropp under detta liv,på liknande sätt kräver Atman en annan kropp efter
döden.De visa låter sig inte luras av detta.
2.14 Kontakten mellan sinnena och sinnenas objekt ger upphov till upplevelser
av varmt och kallt,av smärta och vällust.De är flyktiga och obeständiga.
Därför uthärda dem O Arjuna.
2.15 För den lugna människa,som inte påverkas av dessa känslor,som är stabil
i smärta och vällust,anpassar sig till odödlighet,O Arjuna.
2.16 Det finns ingen icke-existens för Atman eller Sat och ingen existens för
Asat.Verkligheten hos dessa två kan de som ser sanning skåda.
2.17 Vet att det som fyller alltet är oförstörbart.Ingen kan förstöra det
som är oförstörbart.
2.18 Kroppar för den eviga,oförgängliga och obegripliga själen sägs vara
förgängliga.Därför strid O Arjuna!
2.19 Den som tror att Atma är en dråpare,och den som tror att Atma dräps,
är båda okunniga,för Atma kan varken dräpa eller dräpas.
2.20 Atman är inte född och kan inte dö.Om den finns kan den inte upphöra
att existera igen.Den är ofödd,evig,permanent och ursprunglig.Atman
förstörs inte när kroppen förstörs.
2.21 O Arjuna,hur kan en person som vet att Atma är osårbar,evig,ofödd
och oförstörbar döda någon eller orsaka att någon dödas?
2.22 Liksom en person tar på sig nya kläder efter att ha slängt de gamla,
på samma sätt skaffar sig Atma nya kroppar efter att ha kastat bort
de gamla.
2.23 Vapen skär inte Atma,eld bränner den inte,vatten väter den inte,och
vinden torkar den inte.
2.24 Atma kan inte skäras,brännas,vätas eller torkas.Den är evig,allt
omfattande,oföränderlig,orörlig och ursprunglig.
2.25 Atman sägs vara ouppenbarad,otänkbar och oföränderlig.När du uppfattar
Atma på det viset skall du inte sörja.
2.26 Om du tror att denna kropp föds och dör oupphörligt,även då skall du
inte sörja O Arjuna.
2.27 För döden är viss för den som är född,och födelse är viss för den som
dör.Därför skall du inte klaga över det oundvikliga.
2.28 Alla varelser,O Arjuna,är ouppenbarade före födelsen och efter döden.De
är uppenbarade endast mellan födelse och död.Vad är det att sörja över?
2.29 Några ser på Atma som ett under,andra beskriver den som underbar,och
åter andra hör om den som ett under.Men även efter att ha hört om den
finns det ingen som riktigt känner den.
2.30 O Arjuna,Atman som bor i alla varelsers kropp är evigt oförstörbar.
Därför skall du inte begråta någon kropp.
2.31 Betänk även din plikt som krigare att inte vackla.För det finns inget
mer lyckosamt för en krigare än ett rättfärdigt krig.
2.32 Endast de tursamma krigarna,O Arjuna,får ett sådant tillfälle till
ett osökt krig som öppnar dörren till himlen.
2.33 Om du inte vill kämpa i detta rättfärdiga krig,då kommer du att
svika din plikt,förlora ditt rykte och ådra dig synd.
2.34 Människor kommer att tala om din vanära i evighet.För den hedrade är
vanheder värre än döden.
2.35 De stora krigarna kommer att tro att du har dragit dig ur striden av
rädsla.De som har aktat dig högt kommer att förlora respekt för dig.
2.36 Dina fiender kommer att säga många ociterbara ord och håna din förmåga.
Vad kan vara mer smärtsamt än det?
2.37 Du kommer till himlen om du blir dödad,eller också får du njuta av denna
värld om du segrar.Därför,stig upp med beslutsamhet för att kämpa,O Arjuna.
2.38 Ta glädje och smärta,vinst och förlust,seger och nederlag med samma mod,
gå upp i din plikt.Genom att göra din plikt på detta sätt ådrar du dig
icke någon synd.
2.39 Saamkhyas visdom som är kunskapen om självet har inympats i dig,O
Arjuna.Lyssna nu till Karma-yogas visdom med vars hjälp du kan
frigöra dig från Karmas bojor.
2.40 I Karma-yoga går ingen möda till spillo och ingen skada vållas.
Redan en liten övning i denna skola skyddar mot den stor skräck
som ligger i födelse och död.
2.41 Den beslutsamme har bara en tanke,men de obeslutsamma har
ändlösa och spridda tankar,O Arjuna!
2.42 De ovisa som njuter av blomsterspråk och av Vedas sånger utan
att förstå deras innebörd betonar Karma-Kaanda,den rituella aspekten
av Veda,O Arjuna,och säger att det finns inget annat utom världsliga
nöjen.
2.43 De föreskriver olika riter för att nå njutning och makt för sådana
som är fyllda av begär,och menar att det högsta målet i livet är att nå
himlen.Återfödande blir frukten av deras handlande.
2.44 Självförverkligandets fasta föresats formas inte i sinnen som är
inriktade mot njutning och makt;och vars omdöme fördunklas av sådana
rituella övningar.
2.45 Veda talar om sinnets tre stadier eller Gunas.Bli fri från
tvetydighet,var alltid balanserad och var obekymrad av tankar på
att skaffa och bevara.Res dig över de tre Gunas och bli självför-
verkligad,O Arjuna.
2.46 För en självförverkligad person är Veda användbar som en
vattenbehållare när det finns flodvatten tillgänligt över allt.
2.47 Du har Adhikaara över det som är din plikt men ingen
kontroll över och inga anspråk på resultaten.Arbetets
frukt skall inte vara din motivation.Du skall aldrig vara
inaktiv.
2.48 Med Adhikaara menas förmåga och talang,förfoganderätt,
beslutsrätt,valmöjlighet,rättmätigt anspråk,auktoritet,
kontroll.Gör din plikt efter bästa förmåga,O Arjuna,med
ditt sinne inriktat på Herren utan någon bindning till
resultaten,och förbli lugn i med- och motgång.Sinnets
jämnhet kallas Karma-yoga.
2.49 Arbete som utförs med själviska motiv är långt sämre
än Karma-yogas osjälviska tjänande.Bliv därför en Karma-yogi,
O Arjuna.De som söker tillfredsställelse i frukten av sitt
arbete blir bara besvikna.
2.50 En Karma-yogi når frihet från både synd och dygd redan i
detta liv.Sök därför Karma-yoga.Att arbeta efter bästa förmåga
utan hänsyn till arbetets resultat kallas Nishkaama eller
Karma-yoga.
2.50 En Karma-yogi når frihet från både synd och dygd redan i
detta liv.Sök därför Karma-yoga.Att arbeta efter bästa förmåga
utan hänsyn till arbetets resultat kallas Nishkaama eller
Karma-yoga.
2.51 En vis Karma-yogi,som äger mental jämvikt kan,genom att
avvisa all bindning till arbetet frukt befrias från återfödelsens
boja och nå det sälla gudomliga tillståndet.
2.52 När ditt förstånd fullständigt genomborrar villfarelsens slöja
kommer du att bli likgiltig för vad som sagts och kommer att sägas.
2.53 När ditt förstånd,som är förvirrat av motsägelsefulla åsikter
och av Vedas rituella doktriner,står stadigt och fast med ditt jag,
då skall du nå självförverkligande.
2.54 Arjuna sade: O Krishna,vad utmärker en person vars Prajna (ung=
medvetande) är stabilt och sammansmält med det tillstånd som ligger
bortom medvetandet?Hur talar en person med stabilt Prajna?Hur
sitter och går en sådan person?
2.55 Herren den Högste sade: När man är helt fri från alla sinnets
begär och är nöjd med sig själv,då kallas man en person med stabilt
Prajna,O Arjuna.
2.56 En person vars sinne är oberört av sorg,som inte kräver nöjen,
och som är fri från bindningar,skräck och ilska;en sådan person
kallas en vis med stabil Pranja.
2.57 De som inte är bundna vid något,som varken yvs över önskade
resultat eller besväras av oönskade,deras Prajna kan anses stabil.
2.58 När man kan fullständigt frigöra sinnet från sinnenas objekt
som en sköldpadda drar in sina lemmar i skalet,då har man stabil
Prajna.
2.59 Strävan efter sinnenjutning tynar bort om man avstår från
sinnlig njutning,men begäret består.Men även begäret försvinner
från den som lärt känna den Högste.
2.60 Ett rastlöst sinne,O Arjuna,drar med kraft även medvetandet
hos en vis person som söker fulländning.
2.61 När man fått sinnet under kontroll skall man fixera tanken på
Jaget.Man får stabil Prajna när sinnet är under kontroll.
2.62 Man fäster sig vid sinnesobjekt genom att tänka på dem.Begär
efter sinnesobjekt kommer av bindning till sinnesobjekt,och vrede
kommer av ouppfyllt begär.
2.63 Villfarelse uppstår ur vrede.Sinnet förvirras av villfarelse.
Den sunda tanken skadas när sinnet förvirras.Man förlorar målet
när tänkandet skadas.
2.64 En disiplinerad person,som njuter sinnesobjekt med sinnet under
kontroll och som är fri från uppskattning och motvilja,får frid.
2.65 Alla sorger försvinner när man får frid.Intellektet hos en
fridfull person blir snart fullständigt stabilt.
2.66 De som inte har sinnet under kontroll har varken självinsikt
eller självuppfattning.Utan självuppfattning kan man inte få frid;
och utan frid kan man inte bli lycklig.
2.67 Medvetandet,när det styrs av kringflackande sinnen,stjäl bort
Prajna som en storm för en båt på havet bort från sitt mål,bort från
den andliga stranden.
2.68 Därför,O Arjuna,man får stabil Prajna när sinnet helt drar sig
bort från sinnesobjekt.
2.69 En yogi känner det som andra inte ser.En vis som ser är omedveten
om de sinnesupplevelser som andra känner.
2.70 Det finns frid i de sinnen där alla begär går in utan att skapa
någon störning,som flodvatten rinner ut i oceanen utan att störa den.
Den som åtrår materiella ting får aldrig frid.
2.71 Den som överger alla begär och blir fri från känslan av "jag"
och "mitt" når frid.
2.72 O Arjuna,detta är Brahma eller det övermedvetna stadiet.När man
når detta är man inte längre vilseförd.Genom att nå detta stadium,även
om det sker vid livets slut,uppnår man enhet med den Högste.
2000-02-10
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://go.to/lean1
http://come.to/lean
Bhagavadgita: Jag avslutar här med slutet på kapitel 18 och Krishnas avskedsord.
När det gäller slutet på kapitel 18 har jag hittat en engelsk översättning som
faktiskt har lite poetisk karaktär.Jag har ingen möjlighet att ta del av sanskrit-
texten men jag utgår från att den har en betydande poetisk kvalite för att ge
verket den ställning det har fått.För att antyda detta tar jag därför den
engelska versionen som den är utan något försök att översätta och sabba poesien.
Kapitel 18 (slutet)
Thus gathered I the gracious speech of Krishna, O my King!
Thus have I told, with heart a-thrill, this wise and wondrous thing
By great Vyasa's learning writ, how Krishna's self made known
The Yoga, being Yoga's Lord. So is the high truth shown!
And aye, when I remember, O Lord my King, again
Arjuna and the God in talk, and all this holy strain,
Great is my gladness: when I muse that splendour, passing speech,
Of Hari, visible and plain, there is no tongue to reach
My marvel and my love and bliss. O Archer-Prince! all hail!
O Krishna, Lord of Yoga! surely there shall not fail
Blessing, and victory, and power, for Thy most mighty sake,
Where this song comes of Arjun, and how with God he spake.
Krishnas avskedsord
När Herren Krishna beredde sig att lämna denna världens arena,efter att
ha fullbordat den svåra uppgiften att etablera Dharma,gav han Sin sista
avskedsdiskussion med Sin farbror Uddhava som också var Hans käraste
frände och följeslagare.Mot slutet av en lång predikan på över tusen
verser sade Uddhava: O Herre,att utöva yoga på det sätt som Du har
berättat om nu och för Arjuna förefaller mig mycket svårt för de flesta
människor för det kräver kontroll över de bångstyriga sinnena.Så ge
mig en kort,enkel,och lätt väg till Gudsförverkligande.Som svar på
Uddhavas begäran gav Herren Krishna det väsentliga i Självförverkligande
för den moderna tiden i följande ord:
(1) Gör din plikt,efter bästa förmåga,mot Herren utan några själviska
motiv,och tänk hela tiden på Gud -- innan du påbörjar ett arbete,
när du fullföljer uppgiften,och när du är inaktiv.
(2) Öva dig i att se alla varelser som Mig i tanke ord och handling;och böj dig
andligen inför dem.
(3) Väck din slumrande Kundalini-kraft -- med hjälp av yogi-teknik -- och känn att
Guds kraft är med dig hela tiden;via förstånd,sinnen,andning och känslor;och utför
hela tiden allt arbete med dig som enbart ett redskap.Paramahamsa Hariharananda
säger: Gud är i allt så väl som ovanför allt.
SLUT PÅ SERIEN OM BHAGAVADGITA
_____________________________________
------------------
Åter till Vår karta och kompass?
Åter till Bakgrund