1999-11-14
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://go.to/lean1
http://come.to/lean
Bhagavadgita: Första kapitlet av aderton
========================================
Kapitel 1 Arjunas dilemma
1.01 Dhritaraashtra sade: O Sanjaya,vad gjorde mitt folk och
Paandavas när de,ivriga till strid,samlats på Kurukshetras
heliga fält?
1.02 Sanjaya sade: När han såg Paandavas arme i stridsformation
vände kung Duryodhana sig till sin guru och talade dessa ord:
1.03 Skåda denna mäktiga arme av Paandus söner,uppställd i
slagformation av din begåvade lärjunge,Drupadas son.
1.04 Där finns många hjältar och mäktiga bågskyttar i klass med
Bheema och Arjuna i strid som Yuyudhaana och Viraata,och den store
krigaren Drupada.
1.05 Dhrishtaketu,Chekitaana och den hjältemodiga kungen av Kaasi,
Purujit,Kuntibhoja och den store Saibya.
1.06 Den tappre Yudhaamanyu,den fruktansvärde Uttamauja,Subhadraas
son,Draupadis söner,alla stora krigare.
1.07 Vet också,du den främste av de två gånger födda,att det finns
framstående män på vår sida.Jag nämner vår armes befälhavare för att
informera dig.
1.08 Du själv,Bheeshma,Karna,och den segerrike Kripa,Ashvatthaamaa,
Vikarna,och Somadattas son.
1.09 Och många andra hjältar som har riskerat sitt liv för mig.De är
beväpnade med allehanda vapen och väl utbildade i krigföring.
1.10 Vår arme,som kommenderas av Bheeshma,är oövervinnerlig,medan
deras arme,som beskyddas av Bheema,är lätt att slå.
1.11 Må därför alla ni,var och en på sin position på alla fronter,
endast beskydda Bheeshma.
1.12 Den mäktige Bheeshma,äldst av Kuru dynastin,röt som ett lejon
och blåste högt i sin snäcka och fröjdade Duryodhana.
1.13 Detta följdes av ett fruktansvärt ljud från snäckor,pukor,
cymbaler,trummor och trumpeter.
1.14 Därpå blåste Herren Krishna och Arjuna,där de satt i en
väldig stridsvagn,förspänd med vita hästar,i sina himmelska snäckor.
1.15 Krishna blåste sin snäcka,Paanchajanya,Arjuna blåste i sin snäcka,
Devadatta och Bheema,utföraren av fruktansvärda dåd,blåste i sin väldiga
snäcka Paundra.
1.16 Kuntis son,kung Yudhishthira,blåste sin snäcka Anantavijaya,medan
Nakula och Sahadeva blåste i snäckorna Sughosha och Manipushpaka.
1.17 Kungen av Kaashi,den mäktige bågskytten,Shikhandi,den store
krigaren,Dhristadyumna,Viraata och den oövervinnlige Saatyaki.
1.18 Kung Drupada,och Draupadis söner,den mäktige sonen till Subhadraa,
alla blåste i sina snäckor,O jordens Herre.
1.19 Det tumultartade larmet genljöd genom land och sky och slet ut
Kauravas hjärtan.
1.20 När han såg Dhritaraashtras söner stå där och kriget just skulle
till att börja lyfte Arjuna sin båge,vars fana bar Hanumanas emblem,och
1.21 talte dessa ord till Herren Krishna: O Herre,stanna min stridsvagn
mellan de två härarna
1.22 tills jag skådar dessa som står här ivriga till strid och med vilka
jag måste delta i denna krigsakt.
1.23 Jag vill se dem som är villiga att tjäna den ondsinte Dhritaraashtra
genom att samlas här för att utkämpa slaget.
1.24 Sanjaya sade: O konung,Herre Krishna,som Arjuna bett honom om,
placerade han den bästa av stridsvagnar mitt emellan de två armeerna.
1.25 Ansikte mot ansikte med Bheeshma,Drona och alla de andra kungarna
och sade till Arjuna: Skåda dessa församlade Kurus!
1.26 Där såg Arjuna sina farbröder,far- och morfäder,lärare,bröder,
söner,barnbarn och kamrater.
1.27 Han såg sina släktingar och andra kära stå i leden i de två armeerna.
1.28 När han såg detta överfölls Arjuna av ett stort medlidande och en stor
sorg och sade:O Krishna,när jag ser mina fränder stå med stridsvilja,
1.29 Förlamas mina lemmar och min mun torkar.Min kropp skälver och mitt hår
reser sig.
1.30 Bågen,Gaandeeva,faller ur min hand och mitt skinn bränner.Mitt huvud
vrids,jag är oförmögen att stå stadigt.
1.31 O Krishna,jag ser dåliga omen.Jag ser ingen mening i att döda mina
fränder i strid.
1.32 Jag eftersträvar varken seger eller glädje eller kungadöme,O Krishna.
Vad är det för mening med kungadöme,eller förnöjelse,eller ens livet självt,
O Krishna?
1.33 När alla dessa,för vars skull vi önskar kungadöme,glädje och förnöjelse
står här för att i strid ge upp liv och välstånd.
1.34 Lärare,farbröder,söner,svärföräldrar,svågrar och andra fränder.
1.35 Jag vill inte döda dem som också är på väg att döda,inte för herraväldet
över de tre världarna,än mindre för detta jordiska kungadöme,O Krishna.
1.36 O Herre Krishna,vad glädje skall vi finna i att döda Dhritaraashtras
söner?Genom att döda dessa skurkar skall vi bara ådra oss synd.
1.37 Därför borde vi inte döda våra bröder,Dhritaraashtras söner.Hur kan vi
bli lyckliga efter att ha dödat våra fränder,O Krishna.
1.38 Fastän de,förblindade av snikenhet,inte ser det onda i att utplåna sin
familj eller synden i att förråda sina vänner.
1.39 Varför skulle inte vi,som klart ser det onda i att utplåna familjen,
vända oss bort från denna synd,O Krishna?
1.40 Genom att utplåna familjen förstör vi de eviga familjetraditionerna
och omoral tar överhand genom detta.
1.41 Och när omoral tar överhand,O Krishna,blir familjens kvinnor
korumperade och det leder till sociala problem.
1.42 Detta för familjen och familjens dråpare till helvetet,ty
förfädernas andar tynar bort när de berövas de cermoniella offren av
risbollar och vatten.
1.43 De eviga kvaliteerna hos Varna och familjetraditionerna bryts ner
av den syndiga illegitimiteten.
1.44 Vi har hört,O Krishna,att människor vars familjetraditioner förstörts
måste vistas i helvetet under lång tid.
1.45 Ack! Vi är redo begå en stor synd genom strävan att slå våra fränder
för lystnad efter kungadömets nöjen.
1.46 Det vore långt bättre för mig om Dhritaraashtras söner skulle döda mig
med sina vapen i striden medan jag är obeväpnad och försvarslös.
1.47 Sanjaya sade: När han sagt detta på stridsfältet och kastat undan sin båge
och sina pilar,satte Arjuna sig ned på stridsvagnens säte,överväldigad av sorg.
_____________________________________
------------------
Åter till Vår karta och kompass?
Åter till Bakgrund