YRKESARBETETS RENÄSSANS Bo Gilius Frick Värdet på den svenska kronan har sedan mitten på 70-talet i stort sett halverats mot andra industrinationers valutor. Det visar att vår konkurrenskraft halverats. Detta har skett trots att eller kanske på grund av att lönerna har sänkts för huvuddelen svenska folket.Ansvaret för nedgången vilar främst på de politiker och de industriledare, som på 50-talet beslöt, att Sveriges framtida välstånd krävde, att vi övergav vår ditintills mycket framgångsrika näringslivspolitik med tillhörande utbildningspolitik. Istället för en industri, som tillverkade produkter av extremt hög kvalitet skulle vi ställa om till massfabrikation med hjälp av en produktionsteknik, som krävde både en stor produktions- och finanskapitalexpansion och tillgång till billig arbetskraft. Arbetare som kunde klara av arbetet efter mycket kort utbildning och som inte ens behövde kunna tala svenska. Då kunde man också undvara den långa och dyrbara lärlingsutbildningen och i jämlikhetens namn införa enhetsskolan. Den kampanjen blev framgångsrik och efter ett par årtionden vaknade t.o.m. LO till insikt om vad som skett, vilket visas av att i början på 80-talet dåvarande LO-chefen konstaterade: "Nu, efter den fjärde djupgående skolreformen producerar skolan fortfarande elever som, när de lämnar skolan, avskyr manuellt arbete". Det märkliga är, att det i huvudsak var det social- demokratiska partiet, som stod för nedvärderingen av det manuella arbetet. Det var en socialdemokratisk eklisiastikminister med hög akademisk examen, som ledde avvecklingen av arbetarnas traditionella utbildning. Den kombinerade förändringen av näringslivs- och skolpolitiken har varit och är alltjämt en katastrof för Sveriges folk, socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Vi lurades att tro på kapitalexpansion istället för på människans förmåga. Det finns ingenting som tyder på att yrkesarbetet och yrkesutbild- ningen kommer att återupprättas i full skala. Inget politiskt parti företräder i handling den politiken. Istället härskar en hysterisk beundran för det som kallas informationstekniken. Den kallas också för den Nya ekonomin och dess företrädare tycks ha en gemensam grundsyn, nämligen att industrialismen med dess handarbete inte krävde någon intelligens. Jag tar IT-konsulten Christer Sturmark som exempel, eftersom han är ledamot av regeringens IT-kommision och uppenbarligen har statsministerns öra. I Sturmarks bok 'IT och renässansmänniskans återkomst' sidan 20 får vi lära oss att: "Industrisamhället krävde fysisk kraft av sina industriarbetare. Det kan nästan alla människor bidraga med. Informationssamhället kräver intellektuell kraft av sina informationsarbetare". Med "fysisk kraft" tycks han mena e n d a s t fysisk kraft. Hur kan Sturmark med sin överlägsna intelligens i kombination med den revolutionerande informationstekniken ha missat att Sveriges industri under storhetstiden inte byggde på fysisk kraft hos arbetarna, utan på deras hjärnkraft manifesterad med händerna. Sturmarks uppfattning av industrins kraftbehov stämmer delvis in på Henry Fords produktionsmetod för tillverkningen av T-Forden. Den svenska idustrialismen före 1960-talet har emellertid inte mycken likhet med Fords system. Han hade nästan bara tillgång till lantarabetare och nyanlända immigranter varav många inte kunde tala engelska på ens vardaglig nivå. Anställningtiden var i genomsnitt tre månader. Svenska industriledare hade tillgång till välutbildade yrkesarbetare med gemensam kunskap i både vardagsspråk och fackspråk och med stor förmåga att tillgodogöra sig ny kunskap. Anställnings- tiden omfattade ofta mer än en generation. Som ingår i bokens titel talar Sturmark om renässansmänniskans återkomst men han vet tydligen inte heller, att renässansen innebar inte endast en pånyttfödelse av antikens rationella tänkande, utan även av hantverket. Industrialismen i England byggde främst på vetenskap- ligt sinnade hantverkare i samarbete med vetenskapsmän. Det var t.ex. en hantverkare, som löste problemet med beräkningen till havs av longituden och detta t.o.m. trots motstånd från hela vetenskaps- etablissemanget med Newton i spetsen. Förutom att vara en egen framgångsrik industrigren tillför IT mycket till andra delar av näringslivet. Det gällde också för t.ex. järnvägen och bilismen. IT kan däremot inte ersätta den övriga industrin och inte heller reformera industripolitiken och utbildningspolitiken så att vi får tillbaka ett näringsliv, som kan återställa kronans värde till 70-tals nivå. För att åstadkomma detta och för att återupprätta samhället behöver vi en skola, som hyllar hantverket i både stor och liten skala och ett näringsliv, som återgår till extremt hög produktkvalitet för både tjänster och ting som främsta konkurrensmedel. Lund 29 februari 2000. Bo Gilius Frick _____________________________________ ------------------ Åter till Samtliga artiklar som förekommit under rubriken Gäster Åter till Bakgrund