YRKESARBETETS RENÄSSANS

                 Bo Gilius Frick





Värdet på den svenska kronan har sedan mitten på 70-talet i stort

sett halverats mot andra industrinationers valutor. Det visar att

vår konkurrenskraft halverats. Detta har skett trots att eller

kanske på grund av att lönerna har sänkts för huvuddelen svenska 

folket.Ansvaret för nedgången vilar främst på de politiker och de 

industriledare, som på 50-talet beslöt, att Sveriges framtida 

välstånd krävde, att vi övergav vår ditintills mycket framgångsrika 

näringslivspolitik med tillhörande utbildningspolitik. Istället 

för en industri, som tillverkade produkter av extremt hög kvalitet 

skulle vi ställa om till massfabrikation med hjälp av en 

produktionsteknik, som krävde både en stor produktions- och 

finanskapitalexpansion och tillgång till billig arbetskraft.

Arbetare som kunde klara av arbetet efter mycket kort utbildning 

och som inte ens behövde kunna tala svenska. Då kunde man också 

undvara den långa och dyrbara lärlingsutbildningen och i 

jämlikhetens namn införa enhetsskolan. Den kampanjen blev 

framgångsrik och efter ett par årtionden vaknade t.o.m. LO 

till insikt om vad som skett, vilket visas av att i början 

på 80-talet dåvarande LO-chefen konstaterade:



"Nu, efter den fjärde djupgående skolreformen producerar skolan 

fortfarande elever som, när de lämnar skolan, avskyr manuellt 

arbete". Det märkliga är, att det i huvudsak var det social-

demokratiska partiet, som stod för nedvärderingen av det manuella 

arbetet. Det var en socialdemokratisk eklisiastikminister med hög 

akademisk examen, som ledde avvecklingen av arbetarnas traditionella 

utbildning. Den kombinerade förändringen av näringslivs- och 

skolpolitiken har varit och är alltjämt en katastrof för Sveriges 

folk, socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Vi lurades att tro på 

kapitalexpansion istället för på människans förmåga.



Det finns ingenting som tyder på att yrkesarbetet och yrkesutbild-

ningen kommer att återupprättas i full skala. Inget politiskt parti 

företräder i handling den politiken. Istället härskar en hysterisk 

beundran för det som kallas informationstekniken. Den kallas också 

för den Nya ekonomin och dess företrädare tycks ha en gemensam 

grundsyn, nämligen att industrialismen med dess handarbete inte 

krävde någon intelligens. Jag tar IT-konsulten Christer Sturmark 

som exempel, eftersom han är ledamot av regeringens IT-kommision 

och uppenbarligen har statsministerns öra. I Sturmarks bok 'IT och 

renässansmänniskans återkomst' sidan 20 får vi lära oss att:

"Industrisamhället krävde fysisk kraft av sina industriarbetare. 

Det kan nästan alla människor bidraga med. Informationssamhället 

kräver intellektuell kraft av sina informationsarbetare". Med

"fysisk kraft" tycks han mena  e n d a s t  fysisk kraft. Hur kan 

Sturmark med sin överlägsna intelligens i kombination med den 

revolutionerande informationstekniken ha missat  att Sveriges 

industri under storhetstiden inte byggde på fysisk kraft hos 

arbetarna, utan på deras hjärnkraft manifesterad med händerna.



Sturmarks uppfattning av industrins kraftbehov stämmer delvis in 

på Henry Fords produktionsmetod för tillverkningen av T-Forden. Den

svenska idustrialismen före 1960-talet har emellertid inte mycken

likhet med Fords system. Han hade nästan bara tillgång till 

lantarabetare och nyanlända immigranter varav många inte kunde tala 

engelska på ens vardaglig nivå. Anställningtiden var i genomsnitt tre 

månader. Svenska industriledare hade tillgång till välutbildade 

yrkesarbetare med gemensam kunskap i både vardagsspråk och fackspråk 

och med stor förmåga att tillgodogöra sig ny kunskap. Anställnings-

tiden omfattade ofta mer än en generation.



Som ingår i bokens titel talar Sturmark om renässansmänniskans återkomst 

men han vet tydligen inte heller, att renässansen innebar inte 

endast en pånyttfödelse av antikens rationella tänkande, utan även 

av hantverket. Industrialismen i England byggde främst på vetenskap-

ligt sinnade hantverkare i samarbete med vetenskapsmän. Det var t.ex.

en hantverkare, som löste problemet med beräkningen till havs av

longituden och detta t.o.m. trots motstånd från hela vetenskaps-

etablissemanget med Newton i spetsen.



Förutom att vara en egen framgångsrik industrigren tillför IT 

mycket till andra delar av näringslivet. Det gällde också för t.ex. 

järnvägen och bilismen. IT kan däremot inte ersätta den övriga 

industrin och inte heller reformera industripolitiken och 

utbildningspolitiken så att vi får tillbaka ett näringsliv, som 

kan återställa kronans värde till 70-tals nivå. För att åstadkomma 

detta och för att återupprätta samhället behöver vi en skola, 

som hyllar hantverket i både stor och liten skala och ett näringsliv, 

som återgår till extremt hög produktkvalitet för både tjänster och 

ting som främsta konkurrensmedel.





Lund 29 februari 2000.



Bo Gilius Frick









              _____________________________________

                      ------------------





 Åter till Samtliga artiklar som förekommit under rubriken Gäster





Åter till Bakgrund