DÅLIGA LÖNER GER INGEN KONKURENSKRAFT

   Hög yrkeskompetens kommer alltid att vara vår främsta konkurensfördel

             (Införd i Arbetet Nyheterna 1998-04-01)



• Människor som inte kan få social status genom sin dagliga gärning blir inte

en tillgång i den samhällsskapande processen, skriver civilekonomen och 

debattören Bo Gilius Frick, som bl a förespråkar en fördjupning av all grundlåg-

gande utbildning. Industriledarna får lära sig att inse, att vi aldrig kan bli 

konkurrenskraftiga via låga löner och torftig offentlig sektor, betonar Frick.



                      -------------------------------



•	Skolan skulle utan tvivel bli bättre om lärarna finge tillbaka den köpkraft 

de hade för 40 år sedan. Det skulle vara en av de bästa investeringarna svenska 

folket kunde göra. Andra kunskapsfrämjande förändringar vore att låta skolan börja 

en timme senare på morgonen och återinföra de långa sommarloven både för lärare

och elever. Tyvärr kan inte skolans problem lösas med så enkla medel.



                  "Även handens arbetare måste vara hjärnarbetare"



        För att göra det möjligt att öka samhörigheten med andra människor och 

bilda ett samhälle krävs att varje individ får deltaga i samhälisbygget. För att 

få deltaga måste vi behövas, ha en uppgift. För att få en uppgift måste vi vara 

skickliga inom något område. Därför skall skolan ansvara för att upptäcka och stödja 

utvecklingen av varje elevs anlag.



	Utbildningen kan inte vara isolerad från näringslivet. Det är dock bakvänt att

låta efterfrågan på kompetens styra utbildningen. Risken är då stor, att unga

människor styrs in på en uppgift de inte har fallenhet för. Då kan man inte bli 

skicklig inom sitt yrke med påföljd att man inte får hög självkänsla och inte 

heller blir konkurrenskraftig. Det är därför i grunden skolan och föräldrarna, 

som skall styra yrkesvalet. Näringslivet skall anpassas till utbudet av kompetens. 

Detta är nödvändigt både för att bygga ett solitt samhälle och för att skapa ett 

konkurrenskraftigt näringsliv.



	Sverige har på flera områden varit kommersiellt framgångsrikt genom att satsa

på de ungas intressen och fallenhet. Det första exemplet i modern tid är tennisen.

Att ett destruktivt skattesystem hindrat både tennisspelarna och deras inkomster

från att stanna i Sverige är inte utbildningens fel. På 80-talet fick många ungdomar

chansen att bli duktiga kockar. De har sedan spritt kokkonsten över landet och ge-

nom att laga bra mat skapat efterfrågan på bra mat.



	Den svenska musikindustrin är det allra bästa exemplet på att en utbildning 

efter intresse utan beaktande av nyttan är en alla avseenden bra metod. Det största

hindret för denna tingens ordning är att inte alla yrken och utbildningar är lika 

"fina". Wigforss begick ett fatalt misstag, när han indelade människorna i handens 

och i hjärnans arbetare. Handens arbetare behöver använda hjärnan i lika hög grad

som hjärnarbetarna. Att det i dagens Sverige inte är ovanligt att vi inte får 

tillfälle att använda hjärnan i yrkesarbetet är inte något som skiljer handens 

arbetare från hjärnans arbetare.



	Montessoripedagogiken betonar vikten av hjärnans utveckling via händernas

verksamhet. I gamla tider var judiska filosofer tvungna att lära sig ett hantverk.

Spinoza var ädelstensslipare. Kant är ett exempel på att även kristna filosofer kun-

de vara hantverkare. Han var en skicklig kock. Vi behöver en pånyttfödelse av

hantverket inte bara för filosoferna, utan också för arbetarna. Svensk industri blev

framgångsrik bl.a. på grund av att arbetarna var yrkesarbetare. Det nya var att sam-

ordna deras olika förmågor i stora företag.



	Henry Ford valde en annan metod. Han hade inte tillgång till svenska yrkes-

män utan fick anpassa produktionstekniken till oskolad arbetskraft, ofta med

bristfälliga kunskaper i engelska. Det var fråga om anpassning till det löpande ban-

det i stället för samordning av högt utbildade hantverkare. Svenska industriledare

har sedan 60-talet alltmer valt Henry Fords metod. Följden har blivit, att yrkes-

utbildningen eftersatts, att näringslivets konkurrenskraft fortlöpande försvagats

och detta har lett till återkommande krav från näringslivets ledare på devalveringar

av valutan, låga löner och minskad offentlig sektor. Därtill har vi nu 1,2 miljoner

människor utan reguljärt arbete. Många andra har ett arbete, som inte är tillräckligt

krävande.



		"Vi kan aldrig bli konkurrenskraftiga via dåliga löner"



      Människor som inte kan få social status genom sin dagliga gärning blir inte 

en tillgång i den samhällsskapande processen. Vi får vad Rickard Matz i Heideggers 

anda benämner "sär-hällen". När unga människor ser dessa sär-hällen och tappar

tron på att de skall få leva i ett samhälle förlorar de lätt även tron på meningen

med skolarbetet. En nedåtgående spiral tar sin början. För att vända denna spiral

skall vi sträva efter att skapa bra arbeten åt alla. Med ett bra arbete menas ett arbete

där vi ständigt kan utöka vår förmåga. Arbetslivet och skolan skall reformeras sam-

tidigt och i samverkan mellan industrins företrädare och lärarna. Industriledarna

får lära sig att inse, att vi aldrig kan bli konkurrenskraftiga via låga löner och

torftig offentlig sektor. Det är hög yrkeskompetens, som alltid kommer att vara

svenskarnas främsta konkurrensfördel. Denna kompetens skapas genom en sko-

la, som spårar och utvecklar varje individs anlag och eftersträvar jämlikhet via olik-

het. Då kompletterar vi varandra och lär oss att uppskatta andras kunskaper och

vara stolta över våra egna.



	Eleverna måste indelas tidigt efter fallenhet för olika läroämnen. Det är viktigt

att arbetarnas yrkesutbildning börjar tidigt. Eleverna skall kunna läsa ämnen på

olika nivåer. Högre eller lägre kurs skall kunna väljas av alla. På det sättet lär bli-

vande arbetare och tjänstemän känna varandra tidigt. I tjänstemannautbildningen

skall ingå även ett hantverk och i arbetarutbildningen minst ett s.k. teoretiskt ämne.

Elevens lämplighet för studier i de ämnena skall kartläggas extra noga. Detta sys-

tem ökar respekten för varandras yrkeskompetens och bidrager till att integrera

arbetare och tjänstemän i det framtida arbetslivet.



	En grundläggande insikt är, att vi måste bejaka att det är arbetet, som ger oss 

vårt samhälle och vår välfärd; inte vare sig produktionskapitalet eller finanskapitalet.



BO GILIUS FRICK











              _____________________________________

                      ------------------





 Åter till Samtliga artiklar som förekommit under rubriken Gäster





Åter till Bakgrund