Drömmar och makt

================

av Ulf Sandmark

Denna artikel har varit införd i Ny Solidaritet









Var och en som vunnit i spelet Monopol eller andra liknande spel har drömt om att ta leksaks-

pengarna och gå till en affär och köpa något stort för dem. Den drömmen finns naturligtvis också

hos den som sitter med dagens kasinopengar från börser och derivatbubblor, liksom hos den som 

skapar exotiska derivat och lockar folk att handla med dem för att spela skjortan av dem. En 

ny marknadsplats skapas, först med några låtsasspelare, "market makers"; sedan kommer de

riktiga spelarna med riktiga pengar, precis som på vilket kasino som helst.



	Att frikoppla kasinots spelmarker eller låtsaspengar från den reala ekonomin är inte 

så lätt. Banker och andra mäktiga personer har bundit upp sig till spekulationen genom lån,

egna fonder för sina kunder och egen spekulation. Det är här som hela maktfrågan kommer in 

och svårigheten att byta religion, som Leif Andersson skriver. Ska det ske ordnat så måste 

det ske genom vanliga konkursförfaranden, där man rensar systemet från de (fiktiva) 

värdepapper som saknar täckning i reala värden. Efter konkursen går dessa fiktiva 

värdepapper inte att handla för längre, de har blivit låtsaspengar.



Orsaken till depressionen



I sitt debattinlägg på sid. 3 analyserar Leif Andersson (se Innehållsförteckning tidigare 

material;Ekonomi,skatter;Om penningderivat) penningbildningen på ett liknande 

sätt som den franske ekonomen Jacques Rueff gjorde. De fiktiva värdepapperen kallade Rueff 

för "oäkta egendomsrätter", till skillnad från de realekonomiska som han kallade för 

"äkta egendomsrätter".



	Rueffsåg också nödvändigheten att skilja dem från varandra. När de oäkta 

egendomsrätterna kommer in i den reala ekonomin, sätts det likvärdiga utbytet av

äkta egendomsrätter ur spel, menade han.



	Ur detta problem härleder han dessutom hela den centrala orsaken till 

marknadsekonomins återkommande kriser. Enligt Rueff leder den "fiktiva kapital-

bildningen" till depression i fyra steg:



		1 .Oäkta egendomsrätter i form av fiktiva finansiella fordringar 

uppstår och växer när den produktiva ekonomin inte växer i samma takt som de finansiella

värdepapperen.

		2. En "omfördelning" inträder i finanssystemet, från den för 

produktionsprocessen nödvändiga finansieringen till skapandet av dessa fiktiva värden.



                3. Den fiktiva kapitalmassans tillväxt blir beroende av en direkt 

nedmontering av den reala ekonomins produktionspotential. De materiella och personella

produktionsmöjligheterna i ekonomin "förbrukas", för att slutligen "stanna av".

	4. Den fiktiva kapitalmassan faller till slut ihop, eftersom den får ett allt 

mindre och till slut nästan inget materiellt innehåll. Det fiktiva kapitalets sammanbrott 

är dock inte slutet på den ekonomiska krisen, eftersom den reala ekonomin för-

blir paralyserad av sammanbrottet.



Att skilja ut fiktiva värdepapper



Rueff som var den franske presidenten Charles de Gaulles ekonom, var en av huvudarkitekterna

bakom det franska ekonomiska undret, som drogs igång efter kriget och 50-talets ekonomiska 

kris. Det krävdes hans klara huvud och de Gaulles starka presidentmakt för att stenhårt 

hålla i valutan och krediterna så att den fiktiva kapitalbildningen hölls tillbaka och

produktionen istället ökade. På Rueffs förslag passade man också på att eliminera fiktivt, 

fr.a. kriminellt, kapital i samband med de Gaulles valutareform, då de gamla francen

växlades in mot nya, "tunga" franc.



		Se vidare (1) en artikel i NyS nr2/94,som inom kort finns på EAP:s hemsida, 

under rubriken arkiv/ekonomi, (2) Jacques Rueffs bok från 1948, "Den sociala 

ordningen", som tyvärr inte finns på svenska, liksom (3) Alexander Hamiltons rapport 

till USA:s kongress om nationalbanken, som finns på engelska.











              _____________________________________

                      ------------------





 Åter till Samtliga artiklar som förekommit under rubriken Gäster





Åter till Bakgrund