1998-06-07 Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 HANINGE Tel 08/777 45 33 e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com Om penningslag ============== I amerikansk litteratur skiljer man mellan värdepengar (value money) och påbudspengar (fiat money). Värdepengar är pengar som i sig har ett värde,t ex metallstycken som man kan smälta ned och använda till annat. Påbudspengar är pengar som en penningutställare skriver ut utan något inlösenåtagande.Påbudspengar är alltså en form av skuldsedlar som penningutställaren skriver ut. Penningekonomier har under årtusenden växt fram baserade på värde- pengar.Och i det allmänna medvetandet uppfattas även påbudspengar som om de vore värdepengar. Dagens ekonomi har helt övergått från värdepengar till påbudspengar. Inte ens våra mynt har något nämnvärt egenvärde.De är gjorda av så billig metall som möjligt med hänsyn till önskemål om låg tillverknings- kostnad och lång hållbarhet. När vi i vardagsslag handlar med varandra spelar det ingen roll om vi använder värdepengar eller påbudspengar.Vi behöver inte bekymra oss om eventuella skillnader mellan penningslagen.Det är faktiskt mycket sällan vi ens använder begreppen "värdepengar" och "påbuds- pengar".Men för den ekonomiska politiken i stort finns det vissa viktiga skillnader. Värdepengar har egenskapen att tillgången är begränsad.Gustav Vasa lagrade silver för att ha myntmetall om han skulle behöva ge ut mera pengar.Och vi kan naturligtvis smälta ner kyrkklockor om vi vill ha fram myntmetall men sådana reserver är,trots allt,ändliga. Karl XII visade att även värdet av värdepengar är instabilt.Trots att man gav ut stora kopparstycken som verkligen innehöll koppar till det på- stämplade värdet fanns det,under missväxtår,ingen mat att köpa för pengarna.Man kunde lika gärna ge ut påbudspengar i form av mynt- tecken. För påbudspengar är tillgången obegränsad.Penningutställaren kan skriva ut hur stora belopp som helst.Penningutställaren kan alltså aldrig ha brist på pengar.Däremot har penningutställaren ett ansvar för penningvärdet som gör att han inte får konkurera med andra om knappa resurser på sådant sätt att det driver upp priset. De påbudspengar som penningutställaren skrivit ut cirkulerar i landet (och kanske även utomlands) och används för betalning av varor och tjänster.Hur mycket pengar som är i omlopp spelar egentligen ingen roll. Finns det mer än vi behöver för våra transaktioner tar vi dem ur omlopp genom att lägga dem på våra kistbottnar för kommande behov.Finns det för lite omsätter vi pengarna snabbare och skapar privata pengar i form av skuldsedlar. Hur mycket pengar penningutställaren har gett ut är alltså ganska ointres- sant.Det viktiga är att han agerar ansvarsfullt när han ger ut nya pengar. Till skillnad från andra aktörer på marknaden har penningutställaren obegränsad tillgång till pengar.Han kan därför alltid bjuda över när det handlar om att köpa en viss nyttighet.Men därigenom driver han upp priset vilket är samma sak som att värdet på pengarna sjunker. Detta gäller oberoende av vilken form av betalningsmedel penning- utställaren väljer att använda.Det spelar ingen roll om han betalar med statsskuldväxlar,obligationer eller med sedlar.Bjuder han över stiger priset oavsett betalningssätt.Att betala med räntebärande papper är inte mindre inflationsdrivande,bara ren dumhet eller rent lurendrejeri. _____________________________________ ------------------ Åter till Från välfärd till förmögenhet Åter till Bakgrund