1998-06-07

Leif Andersson

Henriksbergsvägen 104

136 67 HANINGE

Tel 08/777 45 33

e-post  leif.andersson@haninge.mail.telia.com



Om penningslag

==============



I amerikansk litteratur skiljer man mellan värdepengar (value money) 

och påbudspengar (fiat money).



Värdepengar är pengar som i sig har ett värde,t ex metallstycken som 

man kan smälta ned och använda till annat.



Påbudspengar är pengar som en penningutställare skriver ut utan 

något inlösenåtagande.Påbudspengar är alltså en form av skuldsedlar

som penningutställaren skriver ut.



Penningekonomier har under årtusenden växt fram baserade på värde-

pengar.Och i det allmänna medvetandet uppfattas även påbudspengar 

som om de vore värdepengar.



Dagens ekonomi har helt övergått från värdepengar till påbudspengar.

Inte ens våra mynt har något nämnvärt egenvärde.De är gjorda av så 

billig metall som möjligt med hänsyn till önskemål om låg tillverknings-

kostnad och lång hållbarhet.



När vi i vardagsslag handlar med varandra spelar det ingen roll om vi 

använder värdepengar eller påbudspengar.Vi behöver inte bekymra 

oss om eventuella skillnader mellan penningslagen.Det är faktiskt 

mycket sällan vi ens använder begreppen "värdepengar" och "påbuds-

pengar".Men för den ekonomiska politiken i stort finns det vissa 

viktiga skillnader.



Värdepengar har egenskapen att tillgången är begränsad.Gustav Vasa 

lagrade silver för att ha myntmetall om han skulle behöva ge ut mera 

pengar.Och vi kan naturligtvis smälta ner kyrkklockor om vi vill ha fram

myntmetall men sådana reserver är,trots allt,ändliga.



Karl XII visade att även värdet av värdepengar är instabilt.Trots att man 

gav ut stora kopparstycken som verkligen innehöll koppar till det på-

stämplade värdet fanns det,under missväxtår,ingen mat att köpa för 

pengarna.Man kunde lika gärna ge ut påbudspengar i form av mynt-

tecken.



För påbudspengar är tillgången obegränsad.Penningutställaren kan skriva 

ut hur stora belopp som helst.Penningutställaren kan alltså aldrig ha brist 

på pengar.Däremot har penningutställaren ett ansvar för penningvärdet 

som gör att han inte får konkurera med andra om knappa resurser på 

sådant sätt att det driver upp priset.



De påbudspengar som penningutställaren skrivit ut cirkulerar i landet 

(och kanske även utomlands) och används för betalning av varor och 

tjänster.Hur mycket pengar som är i omlopp spelar egentligen ingen roll.

Finns det mer än vi behöver för våra transaktioner tar vi dem ur omlopp 

genom att lägga dem på våra kistbottnar för kommande behov.Finns det 

för lite omsätter vi pengarna snabbare och skapar privata pengar i form 

av skuldsedlar.



Hur mycket pengar penningutställaren har gett ut är alltså ganska ointres-

sant.Det viktiga är att han agerar ansvarsfullt när han ger ut nya pengar.



Till skillnad från andra aktörer på marknaden har penningutställaren 

obegränsad tillgång till pengar.Han kan därför alltid bjuda över när det 

handlar om att köpa en viss nyttighet.Men därigenom driver han upp 

priset vilket är samma sak som att värdet på pengarna sjunker.



Detta gäller oberoende av vilken form av betalningsmedel penning-

utställaren väljer att använda.Det spelar ingen roll om han betalar med

statsskuldväxlar,obligationer eller med sedlar.Bjuder han över stiger 

priset oavsett betalningssätt.Att betala med räntebärande papper är 

inte mindre inflationsdrivande,bara ren dumhet eller rent lurendrejeri.









              _____________________________________

                      ------------------





 Åter till Från välfärd till förmögenhet





Åter till Bakgrund