2000-02-11
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://go.to/lean1
http://come.to/lean
Om förmögenhetsbildning
=======================
Många läroböcker i ekonomi utgår från att konsumtion är livets mål och mening.
Vi antas älska att konsumera men avsky att producera.Produktion är något vi
bara kan fås att ägna oss åt av tvång eller för att det ger oss konsumtions-
rätter i utbyte.
Pengar är markörer för sådana konsumtionsrätter.
Om det är så skulle vi använda alla våra pengar för konsumtion.Att dö som ett rikt
lik som lämnar arv efter sig skulle betraktas som ett misslyckat liv.Ju äldre man
blir ju viktigare skulle det vara att man snabbt förbrukar allt man har rätt till.
Men så beter vi oss inte!!!
Frågan är om det inte snarare är tvärt om.Vi ser produktion som livets mål och
mening och konsumtion som ett nödvändigt ont som måste till för att vi skall kunna
leva.
Vad vi eftersträvar är att känna oss nyttiga.Att bidra med något som människor i
vår omgivning uppskattar.Det viktiga med pengar är att de kan användas som ett
mått på sådan uppskattning.Och hur gamla vi än blir och hur mycket uppskattning
vi än får hoppas vi ändå kunna få mera.
Jag har aldrig träffat någon person som sett tillbaka på sitt liv och varit
stolt över att ha ätit en massa mat,bränt en massa olja,slitit ut en massa kläder,
förstört en massa bostäder eller kört en massa vitvaror till tippen.Däremot har
jag träffat många som,med stolthet,ser tillbaka på ett framgångsrikt yrkesliv.
Som ser sitt bankkonto som ett kvitto på att de åstadkommit något av värde.
Vi samlar alltså inte pengar för att kunna konsumera.Vi bygger upp förmögenheter
som skall utgöra kvitto på vad vi åstadkommit.
Naturligtvis kan det då och då hända att någon råkar illa ut och behöver utnyttja
sina besparingar men det normala är att vi bygger förmögenheter utan någon avsikt
att förbruka dem.
Att ta ifrån människor deras förmögenhet frigör alltså inte något konsumtionsutrymme.
Det förstör bara livsvilja och vilja att producera.Man kan inte ta från de rika och
ge till de fattiga för det man kan ta från de rika är deras livsvilja och den kan
man inte ge till de fattiga.
För att förmögenhetsbildningen skall fungera krävs att ekonomin uppfyller några
grundkrav:
1 Man måste veta att man får behålla de pengar man får in
2 Nyttigheter måste bytas mot pengar till ett entydigt pris
3 Byte av pengar skall alltid motsvaras av byte av någon nyttighet
1:
Om ekonomin skall fungera på tillfredsställande sätt får vi alltså inte använda
konfiskatoriska skatter (förmögenhetsskatt,fastighetsskatt).
2:
Man kan inte ta ut skatt på handel med nyttigheter (inkomstskatt,moms,reavinstskatt).
Om säljaren skall betala skatt kommer han att se ett pris som är köparens pris minus
skatten.Köpare och säljare ser alltså olika pris.Detta gäller naturligtvis även om
skatten inte tas ut i direkt anknytning till köptillfället.En normal säljare är
naturligtvis intelligent nog att räkna bort inkomstskatten även om han inte skall
betala den förrän han tar ut lön.
3:
Om någon t ex staten delar ut bidrag som inte motsvaras av någon motprestation
förlorar pengar innebörden att de markerar uppskattning.Att de pengar som delas ut
har tagits in som skatt förbättrar inte saken.Tvärtom gör det ont värre.
Att ge ut nya pengar och låta penningmängden öka ger ingen inflation så länge den
ökade penningmämgden sugs upp av förmögenhetsbildningen.Pennigutställaren har alltså
inte något problem med inkomstsidan.Det viktiga är att inte nya pengar ges ut så att
förtroendet för penningsystemet rubbas.
Det viktigaste när det gäller förtroendet för penningsystemet är att man kan lita på
att inga skatter kommer att tas ut och att inga pengar ges ut utan motsvarande
prestation.
Men hur skall vi då kunna hjälpa dem som inte klarar av att producera något av värde?
Att få fram de pengar som behövs är inget problem.Det är bara att trycka sedlar.Men
hur skall vi kunna dela ut dessa som ersättning för en motprestation om vi vill ge dem
till personer som inte kan prestera något?
Den enkla lösningen är att aldrig klassa en person som oduglig.Oavsett vilka handikapp
en person lider av kan denne ändå komma att bidra med något värdefullt.Ett åtagande om
framtida återbetalning skall alltså respekteras så länge personen lever.
Vi skall aldrig säga till någon "Eftersom du är totalt oduglig får du här pengar som
du inte behöver betala tillbaka".
Vi skall säga "Vi förstår att du just nu inte har de pengar du behöver.Eftersom vi
tror på dig och på din vilja att åstadkomma något av värde får du låna tills vidare".
Vi godtar alltså motprestationen att ikläda sig framtida återbetalningsansvar.
Att några misslyckas och dör med stora skulder som då får avskrivas spelar ingen roll
så länge det normala är att förmögenhetsbildningen fungerar så att människor dör allt
rikare.Så länge förmögenhetsbildningen binder mer pengar än avskrivningen av lån till
fattiga låntagare ger inte detta någon inflation.Däremot är naturligtvis nuvarande
förmögenhetsskatt starkt inflationsdrivande genom att den motverkar förmögenhets-
bildning.
------------
Skatter skapar inget utrymme för offentlig sektor.
Utrymmet för offentlig sektor skapas av att vi producerar mat,kläder,bostäder och
annat så att det räcker även till dem som arbetar inom offentlig sektor.
Vi vill alla använda vår produktionsvilja och vår produktionsförmåga.Det överskott
detta ger vill vi inte konsumera utan utnyttja för förmögenhetsbildning.Därigenom
uppstår ett utrymme som kan utnyttjas för offentlig verksamhet.Det är och har alltid
varit detta utrymme som har använts för den offentliga sektorn.Skattekarusellen har
enbart förstört en del av produktionsviljan och dragit resurser för hanteringen
vilket minskat utrymmet för offentlig sektor.
För förmögenhetsbildning behöver vi en ständigt växande mängd resursmarkörer som vi
kan spara på.Detta kan tillgodoses genom penningutgivning.För att inte pengar skall
kunna bytas utan motprestation kan denna penningutgivning ske genom att offentliga
organ köper tjänster d v s genom att penningutgivningen får finansiera den offentliga
sektorn.
Om vi knyter en krediträtt till medborgarskap kan vi lösa problemen med att ge alla
tillgång till livets nödtorft.Troligen kan vi gå vidare och inte bara ge alla välfärd
utan även förmögenhet i betydelsen "möjlighet att utnyttja sin förmåga".
_____________________________________
------------------
Åter till Från välfärd till förmögenhet
Åter till Bakgrund