Beställningsekonomi

===================



				1995-01-27					1 (3)

Leif Andersson

Henriksbergsvägen 104		Inläst för OBS Sveriges Radio P1

136 67 HANINGE				1995-01-27

08/777 45 33







Joakim Lenz ,Madelaine von Heland och Bodil Jönsson är alla

överens om att den industriella epoken kommit till vägs ände.Men

vad kommer nu?



Vårt nuvarande samhälle bygger på myten om den materiella bris-

ten.Vi fostras att tro att vi har en materiell brist som gör att

vi måste hålla till godo med enbart livets nödtorft.För att våra

ekonomiska styrmedel skall fungera måste vi hela tiden känna att

vi balanserar på svältgränsen.



Men vad skall vi göra med all vår arbetsvilja när 10 % av befolk-

ningen kan producera livets nödtorft för hela befolkningen enbart

genom att tillfredsställa sin arbetslust?



Datatekniken är i sig ingen lösning på detta problem.Datateknik

är ett verktyg som kan användas på många sätt t ex för att göra

produktionen ännu mindre arbetskrävande.Och att vi i Taylors anda

skulle se människor som surrogat för industrirobotar är det väl

ingen som tänkt sig.



Det som måste ske nu är att vi måste släppa fram efterfrågan på

kvaliteer som går utöver ren nödtorft.Vi måste acceptera att vi

ruckar på samhällets grundbult.Vi måste börja ifrågasätta myten

om den materiella bristen.

------------

Före industrialismen hade vi en kombination av självhushåll och

beställningsekonomi.Ville man ha en stol gick man inte till

affären och köpte en färdig stol.Antingen gjorde man den själv

eller också gick man till snickaren och beställde den stol man

ville ha.



Industrialismens ide föddes ur myten om den materiella bristen.

Man skulle massproducera likadana varor och slussa ut dem till en

befolkning som led av varubrist.En varubrist som var så stor att

man accepterade att det man fick inte precis var det man ville

ha.Vi gick över till en spekulationsekonomi där producenten helt

tog ansvar för produktionsbeslutet,producerade på spekulation och

fick godkänt i efterskott av konsumenterna genom att de köpte

varorna.



Observera att ordet spekulationsekonomi här används som en värde-

neutral beskrivningsterm för en "producera först-sälj sedan"-

ekonomi.Att ordet spekulation fått en negativ värdeladdning är en

helt annan sak.I en spekulationsekonomi skjuter man björnen innan

skinnet är sålt,i en beställningsekonomi gör man tvärt om.Ingen-

dera sättet är i sig dåligt.Frågan är vilket som bäst bidrar till

att lösa aktuella problem.

											2 (3)



Om varubristen (eller tron på varubristen) är så enorm att nästan

vad som helst går att använda är en spekulationsekonomi ratio-

nell.Om nästan alla produktionsbeslut är önskvärda behöver pro-

ducent och konsument bara den enkla kommunikationskanal som pen-

ninghanteringen i dagens samhälle ger.Producenten lägger ut sina

varor på marknaden,konsumenten köper dem och betalar med pengar

som talar om för producenten att varorna kommit till användning.



Industrialismen gynnades av inställningen "Hellre halvbra varor

till alla än riktigt bra varor till några få".Man motarbetade

aktivt rester av beställningsekonomi och hantverk.Yrken som

skräddare och skomakare försvann.Genom att ta skatt på arbete

påskyndade man denna utveckling.En hantverkare som gjorde indi-

viduellt anpassade varor beskattades hårt medan en maskin som

stampade fram massprodukter i stort sett undgick skatt.



I dagens samhälle finns egentligen inte någon varubrist.Även om

vi ibland gnyr över priser köper alla allt de behöver.På våra

soptippar kastar vi felfria och nästan felfria varor i en omfatt-

ning som visar att vi lider inte av varubrist utan av att våra

varor är för dåliga för att behålla.



Dagens spekulationsekonomi ger inte den produktionsstyrning vi nu

behöver.Vad skall vi producera när vi gör mat,kläder och bostäder

åt alla men ändå har produktionskapacitet över?



Vi behöver återgå till ett större inslag av beställningsekonomi i

vår ekonomi.Konsument och producent måste i ökad omfattning dela

på ansvaret för produktionsbeslut.För att vi skall få fram pro-

dukter som ger något mer än de produkter vi nu producerar måste

vi prova nya ideer.Men dagens producenter har knappast någon an-

ledning att ta de risker det innebär att ändra produktionsin-

riktning.För att våga försöka något nytt behöver en producent

idag den ansvarsavlastning som en direkt beställning från an-

vändaren innebär.



Hantverksmässigt tillverkade beställningsvaror kräver ofta mer

insats av arbete än massproducerade industriprodukter.En beställ-

ningsekonomi kan därför vid första påseendet förefalla vara mer

resurskrävande.Det är emellertid viktigt att observera att arbete

inte är en resurs som kan sparas.Den arbetsvilja vi inte tar till

vara idag går för alltid förlorad.Vi kan inte,som vissa po-

litiker tycks tro,spara arbetskraft till kommande generationer

genom att gå arbetslösa idag.Att,som vi gör idag,skapa arbetslös-

het genom att slösa med råvaror är alltså en helt sanslös hus-

hållningsprincip.En beställningsekonomi som ökar arbetsinsatsen

och sparar råvaror ger en bättre hushållning,åtminstone så länge

vi kan mobilisera den arbetsvilja som efterfrågas.

											3 (3)



En annan viktig aspekt är att livslängden för beställningsvaror

kan bli betydligt bättre än för massprodukter.De flesta varuhus-

produkter upplevs som gamla efter tio år.En hantverksprodukt,t ex

en byrå,kan fortfarande efter mer än hundra år förmedla en känsla

av tillverkarens och beställarens strävan efter ändamålsenlighet,

en känsla som gör produkten mer användbar än en fabriksny byrå.Om

vi i en beställningsekonomi ökar produkternas livslängd sjunker

den totala resursförbrukningen.Lägger vi ner dubbelt så mycket

resurser vid tillverkningstillfället och behåller produkten fyra

gånger så länge har den totala resursförbrukningen halverats.



Vägen från beställningsekonomi till en massproducerande industri

var lång och mödosam.Vägen tillbaka blir naturligtvis också lång

och mödosam.Vi måste lära oss att prata med varandra och diskute-

ra produktutformning på helt nya sätt.Men de första stegen kan

vara att vi inser att drömmen om flera massproducerade varor inte

längre engagerar oss och att vi inser att vi inte skall beskatta

arbete.

-------------------

Kanske kan vi t o m förstå att vi skall se med uppskattning och

inte med avund på alla goda produktionsbeslut.Allt som vi tycker

är bra kan vi ta till oss och lära oss av.



Vi behöver inte jaga fixare,hantverkare och småföretagare.







Mellan -------- sänt i OBS P1 1995-02-09











              _____________________________________

                      ------------------





 Åter till Från välfärd till förmögenhet





Åter till Bakgrund