1984-08-24 1(7) SAGAN OM ADAMS FÖDELSEDAGSPRESENT Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 HANINGE Tel 08/777 45 33 Det var en gång ett litet land med stora skogar, rika järnmalmsförekomster,bördiga ängar och ett klimat som gav tillgång till värme och kyla,regn och torka,vind och stiltje.Under de stora krigens tid undgick landet att förstöras.När världen skulle återuppbyggas efter krigen kunde landet leverera råvaror och andra produkter till omgivande länder som fått sin egen produktion förstörd genom krigen.Landet betraktades under denna tid som mycket rikt. Men människorna i landet saknade,trots sin rikedom, självförtro- ende.De trodde att bara utländsk kunskap var användbar.De trodde att bara det de köpte och inte det de gjorde själva hade något värde.De resultat som människorna i landet uppnådde betraktades som värdelösa tills de togs tillvara i andra länder så att man kunde köpa tillbaks dem.Nästan alla trodde att det alltid fanns någon som visste bättre.I skolan fick man lära sig att det alltid fanns ett facit och det trodde man gällde i verkligheten också.Den som studerat en fråga och överlämnade resultatet till sin uppdragsgivare frågade inte om det var användbart utan om det var rätt. Människor led av sitt dåliga självförtroende och sökte finna sätt att stärka det.Man hade tidigare utsett duktiga medborgare till beslutsfattare men det ledde till att människor kände sig under- lägsna inför överheten och fick ännu sämre självförtroende.För att komma till rätta med detta började man utse personer som inte var duktigare än de som utsett dem.Inkompetens blev den främsta meriten för beslutsfattare.En finansminister måste t ex visa att han inte förstod ekonomi bättre än en vanlig bokhållare eller en hemmaman som skötte hushållskassan. Bland finansministerns viktigaste uppgifter ingick att ordna ekonomin så att den gav utrymme för en offentlig sektor.Detta försökte han göra genom att ta skatt på alla inkomster.Alla förstod naturligtvis att de som skulle betala dessa skatter måste höja sina priser för att få in pengar till skatten.Och alla förstod att anställda inom stat och kommun inte betalade någon skatt utan fick pengar av stat och kommun för att betala tillbaka till stat och kommmn.Trots att man gick så långt att pengarna återtogs innan de betalts ut tycktes finansministern inte förstå har systemet fungerade.Han försökte bekämpa de ständiga pris- ökningarna med höjda skatter. När människor misslyckades ekonomiskt kunde de alltid trösta sig med att finansministern var ännu dummare.Det kändes tryggt.Och trygghet var det stora politiska slagnumniret i landet. "Vi har råd med trygghet" sa alla politiska partier. 2(7> Och det hade man.Trots att skatterna gjorde det omöjligt att producera skor,kläder, verktyg,möbler,bränsle,vissa livsmedel med mera inom landet kunde man leva gott genom att köpa vad som behövdes.Landet föreföll vara så rikt att det helt enkelt inte gick att skapa fattigdom. Finansministern var en stor beundrare av landets förste professor i Nationalekonomi som bl a hade sagt: "Fattiga äro de nyttigaste medlemmarna uti ett samhälle".Och han sörjde mycket att de fattiga,trots alla skatter,var så få och blev allt färre.Med höga skatter på arbete försökte han göra arbete dyrt och samtidigt nettolönerna så låga att arbetare inte skulle kunna köpa arbete.Nen ändå ökade inte fattigdomen.Han misstänkte att det berodde på den s k svarta sektorn d v s att folk handlade med varandra utan att betala skatt för allt. En gång i tiden hade samhället hållits ihop av religionen.Det var då viktigt att alla verkligen hade samma tro.För ett samhälle som vilade på kyrkans moral var det nödvändigt att veta att inte enstaka medlemmar hade andra moralregler.Man byggde upp en omfattande organisation som kallades inkvisitionen och som hade till uppgift att spåra upp och tillrättavisa dem som avvek från den rätta tron.Religionens roll som samhällsgrund hade nu övertagits av ekonomin och inkvisitionens av skattemyndigheterna Inkvisitionens jakt på kättare d v s religiöst oliktänkande hade ersatts av skattemyndigheternas jakt på ekonomiskt oliktänkande, s k skattesmitare.Och liksom inkvisitionen använde sig skattemyn- digheterna av ett angiverisystem. Alla som köpte en tjänst måste ange säljaren.Alla måste sedan varje år tala om vilka tjänster de sålt och ange köparen.Genom att jämföra uppgifter om köpta tjänster med uppgifter om sålda tjänster kunde skattemyndigheterna upptäcka avvikelser som kunde vara tecken på självständigt ekonomiskt tänkande. För att få den omfattande skatteadministrationen att fungera använde man en väl utvecklad korruption.Privat korruption ansågs visserligen vara ett svårt brott oeh man bevakade noga att inte enskilda medborgare direkt köpte sin rätt hos enskilda tjänstemän.Däremot ansågs det inte klandervärt utan rent av hedrande när en tjänsteman agerade mot sin egen övertygelse för att meritera sig för befordran.Den som hade makt att värdera och utfärda meriter kunde alltså ställa krav på de tjänstemän som bestämde vilka skatter människor skulle betala.Och de som hade denna möjlighet var eftersökta kontakter för en stor svärm av skatterådgivare.Man bytte inte pengar.Det hade varit alltför lätt att avslöja.Men man kunde utbyta tips om goda penningplaceringar mot tips om avdrag som inte skulle kontrolleras.Man kunde samarbeta för att fälla personer som anlitade fel rådgivare och ge skattemyndigheterna tillräcklig publicitet utan att man behövde besvära vissa rådgivares klienter. 3(7) Och de rättsvårdande instanserna i landet såg som sin uppgift att försvara det byråkratiska systemet genom att bemöta de klagomål som framfördes. För att stoppa t ex en företagare kunde man använda följande metod:Taxeringsinspektören som skulle taxera företaget fick veta att en orimligt hög taxering skulle betraktas som en merit.Han kunde då med vilket svepskäl som helst,påföra företaget en omöjlig skatt.Han kunde t ex räkna in taxeringsnämmndens nummer i den taxerade inkomsten.Företagaren kunde då överklaga till högre instans.I vissa fall där taxeringsinspektören kommit med ett uppenbarligen dåligt svepskäl gav man uppskov med skattein- drivningen.Så lät man tiden gå.Företagaren visste inte om verksamheten skulle få fortsätta eller inte.Han kunde inte planera för framtiden,han kunde inte lämna offerter som innebar åtaganden på mer än någon månad,han kunde inte investera i maskiner,han kunde inte köpa upp råvaror och halvfabrikat i kvantiteter som gav rimliga priser o s v.Inom ett år brukade företaget ha gått omkull men för säkerhets skull brukade man vänta c:a 2 år med svar på överklagandet. På det sättet kunde man stifta och följa förnuftiga lagar utan att behöva ge enskilda människor någon rättssäkerhet. Men allt fler började känna tveksamhet mot skattesystemet.Visade det verkligen överhetens stupiditet?Som ekonomiskt instrument var det naturligtvis odugligt men som förtryckarinstriment var det inte bara bra utan rent av otroligt listigt.Så vem hade egent- ligen lurat vem?0ch visst var det praktiskt att när som helst kunna tipsa taxeringsmyndigheterna och få en odrägligt duktig granne ruinerad.Men de flesta människor i landet var faktiskt duktiga och tyckte det var tråkigt att aldrig våga visa det. Försiktigt började man diskutera skatteproblem.Det blev tillåtet att föra en debatt om skatteskalor,avdragsförändringar och blankettutformning.Men givetvis kunde man inte tillåta att hela systemet ifrågasattes.Allt för många med allt för stort infly- tande hade byggt upp sin tillvaro kring de positioner de funnit åt sig inom systemet.Och skattesystemet var ett utmärkt maktmedel när det gällde att hålla diskusionen i schack. Att skattesystemet till sist avskaffades berodde inte på att landets makthavare tog sitt förnuft till fånga utan på att de helt enkelt inte begrep vad som hände förrän det var för sent. I en liten landsortsstad hade en gymnasieelev som hette Adam fått en dator i födelsedagspresent av sina föräldrar.Han anslöt den till telefonen och lät sina kompisar använda den för att göra minnesnoteringar och meddela sig med varandra. Det blev snart populärt att utnyttja Adams dator och han måste bygga ut minneskapaciteten och ansluta fler telelinjer. 4 (7) Efter en tid hade omfattningen blivit så stor att Adam konstaterade att han måste ordna den på något sätt.Så han sa till sina kamrater: I fortsättningen kommer jag att registrera den tid ni använder min dator.Var och en får använda den fem timmar i månaden och om någon vill använda den mer måste han i utbyte lämna information som är av intresse för andra.Ni får själva bestämma hur mycket datortid ni vill ha i utbyte mot det ni skriver in.Och jag låter datorn registrera hur många son tar del av det ni skriver och hur mycket tid de använder för att läsa det så att ni själva kan se hur interessant det ni kommer med är." Det tyckte alla var 0 K. Efter en tid sa en av användarna till Adam: "Hördu,kunde inte du ge ut sedlar som visar att vi har tid tillgodo på din dator?Då skulle vi enkelt kunna byta tid med varandra." Adam tyckte det var en rolig ide så han lät trycka upp sedlar i valörerna en minut, tio minuter,hundra minuter och tusen minuter. När någon lämnade in material till minnet kunde han antingen få tid på det konto som angav hans tillgång till datatid eller också kunde han få sedlar.Om någon ville ha mer tid kunde han antingen lämna in mer information eller lösa in sedlar för att fylla på sitt konto. Systemet visade sig fungera utmärkt och Adams databank fylldes snabbt med interessant information.De ungdomar som inte deltog märkte snart att de måste ha tillgång till denna kunskap för att inte hamna utanför den gemenskap som gemensam kunskap ger. Praktiskt taget alla ungdomar i staden anslöt sig till systemet. Men alla kunde inte lämna information i utbyte mot tid. En dag kom en användare till Adam och sa: "Jag är inte så bra på att uttrycka mig men jag behöver mer tid.Jag tänkte höra om du vill byta till dig den här minnesenheten som jag gjort i utbyte mot datortid." Det tyckte Adam var en utmärkt idé för även om han tyckte det var roligt med datasystem hade han börjat bli lite betänksam när alla fickpengarna gick åt till minneskretsar och databand.Han tog emot minnesenheten och lämnade sedlar för ettusenfemhundra minuter. Det började bli en innegrej att handla med Adams sedlar ungdomar emellan. Adam slutade skolan och flyttade hemifrån.Han upptäckte då att han kunde köpa allt han behövde för sina egna sedlar och han kunde alltså helt ägna sig åt att utveckla sitt datasystem.Via sitt datanät fick han kontakt med en husägare som hade en våning som inte gått att hyra ut och som han gärna upplät för ett par hundra minuter i månaden.Dit flyttade Adam med sin dator. 5 (7) Adams sedlar fick allt större spridning.Även stadens handlare började acceptera dem. Först nu började taxeringsmyndigheterna ana oråd. Det året sjönk inkomsterna i staden drastiskt.Speciellt visade det sig att många ungdomar var s k arbetslösa d v s de hade ingen anställning och därmed inga inkomster i vanliga pengar.Men trots det anmälde de sig inte som arbetslösa hos arbetsförmedlingen. Taxeringsinspektörerna satte igång med att i stor skala sköns- taxera folk med den behändiga motiveringen:"Så liten inkomst kan Ni inte ha." När de som skönstaxerats försökte förklara hur de kunde leva utan pengar kom det fram att de använde Adams sedlar.Den taxerings- inspektör som hade hand om området där Adam bodde fick alltså i uppgift att sätta stopp för verksamheten. Frågan diskuterades även över datanätet.Resultatet blev att de som fick skattekrav på grund av skönstaxering skulle erbjuda sig att betala skatt med Adams sedlar.Och Adam lovade att ge skatte- myndigheten alla sedlar de ville ha.För att kunna betala lät han trycka upp sedlar i valörerna tio tusen minuter och hundra tusen minuter. Skattechefen lät kalla upp den taxeringsinspektör som skulle hantera Adam och sa:"Det här är faktiskt en allvarlig situation. Vi måste antagligen avskriva en massa fall.Vi kan inte ta ut skatt i pengar för det har dom inga.Vi kan inte ta ut skatt i varor för dels har dom inget att ta och dels kan vi inte lagra och avyttra varor i den här omfattningen.Och vi kan inte ta ut skatt i Adams sedlar för dom kan dom när som helst dra in och ogiltigförklara.Du måste snabbt få stopp på det här." Så taxeringsinspektören gick till sitt rum och skrev ett brev till Adam där han meddelade att han hade skönstaxerats och på- förts skatt med ett belopp som han var övertygad om att Adam inte kunde betala. Som väntat hörde Adam av sig och meddelade att han inte kunde betala skatten.Och taxeringsinspektören förklarade att han snarast skulle låta kronofogden mäta ut beloppet. De enda utmätningsbara tillgångar som kronofogden fann var datorn,databand och ett par lådor med Adams sedlar.Det tog han med sig.Samtidigt arresterades Adam för skattefusk. Dagen därpå bjöd taxeringsinspektören på tårta till kaffet.När en av kontoristerna frågade om anledningen förklarade han att han räddat landets ekonomi och berättade vad som hänt. "Jag skulle vilja se deras min när de försöker handla för Adams sedlar" slutade han. 6 (7) "Ja,låt oss gå ner till järnhandeln om hörnet och se om någon försöker" föreslog någon. När de kom in hade en kund just köpt en förpackning spik och betalade med en tiominuters sedel som han fick två enminuts sedlar tillbaka på. Det fungerade tydligen inte som taxeringsinspektören tänkt sig. Han gick fram till handlaren och sa:"Har du inte fått beskedet att Adam har arresterats,datorn beslagtagits och alla band raderats?" "Jo" sa handlaren "Läste du inte avdelning Ek-5 avsnitt 843 innan du raderade?" "Nej" sa taxeringsinspektören "Men hur kan du fortsätta att acceptera Adams sedlar?" På det svarade inte handlaren men han log ett leende som fick tårtan att vända sig i magen på taxeringsinspektören. Väl tillbaka i stadens skatteskrapa kallade han till sig Adam för att få en förklaring.Hela enhetens personal hade samlats.Taxe- ringsinspektören började ana att han gjort bort sig och hade helst velat tala med Adam i enrum.Men det kunde han inte säga utan att visa att något var galet. "Du är säkert bra på ditt sätt" sa Adam och vände sig till taxeringsinspektören "Jag kan tänka mig att du är en trevlig prisse i sällskapslivet.Men du dras tydligen med kårens inteligens.Förstod du inte att det finns kopior på de band du raderade och att det finns fler datorer än den du beslagtog.Idag kan du säkert lösa in sedlarna på tio olika ställen." Taxeringsinspektören kände hur han rodnade.Han hade tydligen inte bara gjort bort sig själv utan skämt ut hela sin kår.Han kände omgivningens tryck att han skulle försvara sig. "Ånej" sa han "Du är väl inte så dum att du lämnar ut den infor- mation du samlat på dig.Då skulle du ju bli överflödig i syste- met." "Javisst.Det är just det som är poängen.Ni tror hela tiden att det här bygger på myten om den materiella bristen på samma sätt som vanliga penningsystem men det gör det inte.Ni tror att problemet är att vi har brist på materiella resurser och ni tror att betalningsmedlens uppgift är att begränsa konsumtionen av resurser.Ni tror att bristen på materiella resurser skall av- speglas i en brist på betalningsmedel.Ni envisas med detta trots att det uppenbarligen inte kan fungera.När ni konsumerar materi- ella resurser minskar inte mängden betalningsmedel.När ni producerar resurser ökar inte mängden betalningsmedel.Och vårt problem är inte brist utan överkapacitet på allt som vår fantasi kan föreställa sig.Betalningsmedlets uppgift är inte att begränsa 7 (7) konsumtion utan att fungera som ett uttrycksmedel för uppskatt- ning.Att betala för en vara eller tjänst är ett utmärkt sätt att visa producenten sin uppskattning.Med lite uppmuntran av varandra producerar vi allt vi vill konsumera.Och mängden uppskattning är inte begränsad.Vi behöver alltså ett betalningsmedel men det finns ingen anledning att begränsa mängden för att skapa brist på betalningsmedel.Att använda kunskap som myntfot är ett sätt att ge betalningsmedlet ett stabilt värde utan att begränsa mängden. Mängden kunskap och därmed mängden information som kan lagras i en databank växer obegränsat.Och inlösning av sedlar minskar inte databankens värde.Tvärt om ger spridning av kunskap flera människor ökad möjlighet att tillgodogöra sig ännu mer informa- tion.Snart,kanske mycket snart,kommer vi att inse att vi inte behöver hålla fast vid myten om den materiella bristen.Vi kommer att betrakta ekonomisk trosfrihet som en lika självklar rättighet som religiös och politisk trosfrihet." Alla lyssnade andäktigt och plötsligt förstod de vad Adam sa. Det väckte åtskillig uppståndelse när en hel taxeringsenhet sa upp sig samtidigt.Och Adams dom på två års fängelse för skatte- flykt blev ett stort fiasko för domstolen."Adamdomar" blev en synonym till justitiemord.Men det bidrog till att få de politiska beslutsfattarna att förstå att det inte var någon mening med en blodig kamp för en hopplös sak,att det var bättre att försöka leda en ofrånkomlig utveckling än att försöka bromsa den. _____________________________________ ------------------ Åter till Från välfärd till förmögenhet Åter till Bakgrund