TFE - Ett sätt att rädda Sveriges och medborgarnas ekonomi

TFE - Ett sätt att rädda Svenska statens och medborgarnas ekonomi

Av ingenjör Torkel Morgell.

Vad TFE är, vad det innebär och på vad sätt det kan vara till gagn för medborgare och landet som helhet, avser jag att belysa i denna artikel.

TFE, Tidfaktorekonomi, avser att ersätta dagens ekonomi som saknar förankring i naturlagarna, med en som grundar sig på naturens ordning.

TFE:s upphovsman är Karl Gustafson, Sollentuna, som kämpat för dessa idéer i 30 år.

Dagens ekonomi lider i huvudsak av två grundläggande fel: räntesystemet och skattesystemet.

Räntesystemets brister

· Leder till en inflation som framkallar fortgående prisstegringar. En årlig inflationstakt på t.ex. 8% medför enbart den en prisstegring till det dubbla på 9 år. En inflation på 10 % medför en fördubbling av priserna på 7 år.

· Att de redan rika blir allt rikare på övrigas bekostnad. De som har kapital kan låna ut pengar till dem som inte har det mot ränta och på så sätt påskynda kapitalflödet till de redan rika på det stora flertalets bekostnad.

· Det som för 50 år sen betraktades som ockerränta är numera fullt legitimt.

Nedan visas tillväxten av 100 kr med olika årsräntor och tidsintervaller utan hänsyn till skatt.

Ant.år Årsrta = 5% 7 % 17% 25 %

25	338	542	5 066	26 470
50	1 147	2 946	256 622	7 006 492
75	3 883	15 988	12 999 889	1 854 603 075
100	13 150	86 772	658 546 089	490 909 346 400

Skattesystemets brister

Att Sverige har världen högsta skatter har framhållits många gånger. Detta har lett till alltmer omfattande skattefusk och att många högutbildade liksom många låginkomsttagare, som ex.vis sjukvårdare, flyttat utomlands, där de fått bättre villkor.

Att skatterna är så betungande och inflationsdrivande är att den personliga skatten tas ut progressivt procentuellt på inkomsten, men också att skatt tas ut i alla led som en vara eller tjänst passerar.

Att det svenska skattesystemet/trycket även av Riksskatteverket upplevs som omänskligt, framgår av dess egen personaltidning, RSV INFO 5/97, där det står, hör och häpna:

"Tio skäl till att INTE starta företag.

1. Man kan bli personligt ansvarig vid konkurs.

2. Eget kapital sättes på spel.

3. Snåriga regler.

4. Dyra bokförings- och revisorskostnader.

5. Anställda och kunder förväntar sig proffsighet från början.

6. Arbetsgivaravgifter/egenavgifter.

7. 28 sjukdagar för personal.

8. Stort ansvar, ingen fritid.

9. Dyra försäkringar.

10. Man bör ha reservkapital."

I rättvisans namn skall sägas att en personaltidning inte nödvändigtvis överensstämmer med ett företags policy.

Dessutom är RSV ju bara att vara ett verkställande organ åt riksdagen som beslutar om alla pålagor.

Hur TFE kan bota en sjuk ekonomi

En sund ekonomi måste rimligtvis, om den skall fungera och inte leda till sammanbrott, basera sig på naturlagar. I annat fall kan den knappast göra anspråk på att kallas vetenskap.

Räntesystemet kan och bör ersättas med avgifter för utförda arbetsprestationer i tid räknat. Att som nu är fallet kapitalet förökas utan att basera sig på en motsvarande arbetsinsats är inte förenligt med en sund ekonomi.

Som det nu är tar bankerna ut såväl räntor som avgifter.

Skattesystemet är som bekant baserat på %-skalor i vad det avser lön för arbete, pensioner etc. Den metoden har ingen förankring i naturlagarna. Inom alla naturvetenskaper har man konstanter och värdebaser, t.ex. meter och kg som gäller oberoende av tid och rum. Hur skulle det se ut i världen om de skulle drabbas av inflation olika i olika länder och olika i tid. Det skulle helt enkelt inte fungera. Det gör det inte inom ekonomin heller i avsaknad av en naturlagsgrundad konstant.

Var hittar man den fina konfekten? Jo naturligtvis, tiden själv!

Det innebär att alla heltidsarbetande skall bidraga till de gemensamma utgifterna med lika mycket tid. Hur mycken tid (d.v.s timlöner) som skall gå till skatt får man lätt fram genom att dividera summan av erforderlig statsinkomst minus tullavgifter och annat, med sammanlagd arbetstid.

Vad resultatet blir framgår bäst av ett exempel.

Antag att tidsåtgången för skatt blir 4 tim, (d.v.s 4 timlöner per dag)

Antag att en person A har en timlön(= årslön/årsarbetstid) uppgående till 150 kr

och att en annan person B har en timlön på 600 kr.

Dessa timlöner skall ligga till grund för skatteberäkningen.

Inga avdrag kan förekomma, de flesta som regel mer eller mindre suspekta. Således blir det inga nolltaxerare enligt TFE.

Sålunda blir skatten med de angivna förutsättningarna

För person A: 4 x 150 = 600 kr

För person B: 4 x 600 = 2 400 kr

Det anser jag vara en solidarisk skyldighet att alla inkomsttagare bidrar med lika mycket av sin av sin arbetstid.

Det innebär också att övertid enligt denna modell inte behöver, och inte heller skall, beskattas. Det undanröjer den motvilja till övertid som nu finns, eftersom den progressiva skatteskalan medför att det blir för litet kvar efter skatt. TFE bidrar alltså till en ökad produktivitet.

Eftersom löntagare under hela sitt verksamma liv avsatt en del av sin skatt till pensioner, motsvarande basbehovsgarantin (bbt), så får pensionärerna skattefrihet, i den mån de kan fortsätta att arbeta, vilket de flesta kan som inte blivit utslitna i dagens vrånga ekonomiska förhållanden.

Detta är den förmån pensionärerna får, eftersom de arbetat lika lång tid av sitt liv som alla andra.

Vid ett möte ordnat av ovan nämnde Karl Gustafson, i vilket jag deltog, frågade jag om TFE fanns upplagd på data, så att man genom att variera olika parametrar kunde få belägg för att TFE verkligen har alla de fördelar som KG framhöll. Svaret blev nej, så jag förklarade att då skulle jag mata in statsbudgeten i en kalkyl, kompletterad med extra kolumner för att studera TFE´s effekter. Vidare ville jag studera TFE på kommunalnivå, företagsnivå och privatnivå.

Det första jag gjorde var att mata in hela statsbudgeten samt uppgifter från SCB om antalet hel- och deltidsarbetande män och kvinnor, antal arbetsdagar per år samt antal arbetstimmar per dag. Alltsammans parametrar som kan varieras. Dessutom lade jag till kolumner för TFE, för att kunna studera dess variationsmöjligheter och kon- sekvenser.

Inkomstsidan i statsbudgeten redovisar alla upptänkliga former av skatt. Utgiftssidan redovisas departementsvis, eftersom de olika departementen skall redovisa för sina kostnader mot budget.

Efter att ha gjort programmet klart, gjorde jag två intressanta iakttagelser:

För det 1.a: Summa utgifter var felsummerad för två departement. I båda fallen med för låga summor. Anmärkningsvärt, eftersom programmen automatsummerar. Man hör ibland talas om att man upptäckt fel i budgeten och som alltid leder till en höjning.

Ett systematiskt fel?

För det 2.a: När jag jämförde skatteinkomsten från privatpersoner med de skattetabeller man får, olika för olika kommuner, så fann jag ingen överensstämmelse. Därför ringde jag upp Finansdepartementet. Där kunde man inte svara på frågan, utan hänvisade mig till Riksskatteverket. Efter att i växeln i korthet klargjort för frågeställningen, blev jag kopplad till en chefsperson. Denne tyckte att det var en intressant frågeställning, men att han inte kunde svara på min fråga. Han skulle i stället koppla mig till en kollega till sig, som han trodde satt inne med svaret på min fråga. Det hade nu inte denne. Han erbjöd sig att i stället koppla mig till en kollega som säkert skulle kunna hjälpa mig. När jag frågade vem det var, fick jag veta att det var den person jag nyss talat med. Det upplevde jag som mycket nedslående att vare sig Finans departementet eller Riksskatteverket kunde redogöra för skattetabellernas relation till statsbudgeten.

Nå, tänkte jag, då får jag väl klara ut det själv. Lösningen fann jag vid en närmare granskning av statsbudgeten. Skillnaden hänförde sig till skatteåterbäringen till kommunerna.

Statens utförsäljning av statliga bolag.

Staten har redan sålt ut statliga företag och har nu aviserat om att sälja postgirot och delar av Posten. Under 40 - 50 talen var 1 dansk resp. norsk krona värd c:a 75 sv. ören. I dag råder närmast det omvända förhållandet. Och detta trots att Sverige till skillnad från omvärlden skonats från världskrig. Faktiskt har Sverige halkat ner på OECD-skalan från 4.e plats till 18.e. plats.

En starkt bidragande anledning i fråga om Norges framsteg är, förutom olje- och gasfyndigheterna, är att staten driver många vinstgivande företag. Dessa vinster flyter in i statskassan och gör att skatterna kan hållas nere.

I Sverige avser staten i stället att sälja ut företag för att uppnå kortfristiga vinster. Men det gynnar definitivt inte konsumenterna. Ett bolags syfte är att tjäna pengar och leder därför till högre priser.

Följden blir också högre skatter eftersom staten går miste om vinsten från de försålda bolagen.

De bolag som staten säljer ut ägs ju av medborgarna kollektivt. Skall de säljas bör de därför överlåtas till konsumentägda företag.

Eftersom även bankerna blir allt mer affärsinriktade och vill i allt snabbare takt tjäna pengar vore det på sin plats att svenska konsumenter själva har en egen bank. På så sätt sparar de pengar åt sig själva i stället för åt bankerna med deras höga chefslöner och fallskärmsavtal som konsumenterna i nuläget får betala.

Som jag ser det så har olika ekonomiska system kollapsat, därför att de saknar anknytning till naturlagarna som TFE har. Inte förrän man kommit till insikt härom och tillämpar detta i praktiken kan ekonomiska kollapser förhindras.

Ovanstående är endast en kortfattad framställning som i stora drag redogör för det väsentliga i TFE. Den som

önskar en mer fyllig redogörelse kan få detta av Karl Gustafson har en hel del skrifter i ämnet och som han brukar hålla föredrag om. Hans e-mail är: karl.gustafson@home.se

Att leva i överensstämmelse med naturlagarna borde vara självklart. Men tyvärr är det inte så för många.

Ändå är det förutsättningen för att alla skall kunna få livskvalitet.

Många, för att inte säga de flesta, strävar efter att förbättra levnadsstandarden. De gör det omedvetna om att det i själva verket är en förhöjd livskvalitet som de söker.

Av denna anledning har det bildas ett nätverk på naturfilosofisk grund som snart har global omfattning. Dess namn är Quality Life Network, QLN. Information härom finns på hemsidan: http://ww1.859.telia.com/~u85905602

Mera uppgifter kan också fås av del av naturfilosofen, fysikern och naturläkaren Brian Corcoran

på mail-adressen: brian.corcoran@telia.com

Upplands Väsby okt.2000

Torkel Morgell




                     _____________________________________

                           ------------------------

  

Kommentarer:

Förslaget lider,som många andra,av att det utgår från att alla 

har lön och ordnad arbetstid så att begreppet timlön får en 

innebörd.Antagligen gäller detta för de flesta som skriver 

skattelagar och konstruerar skattesystem.Men verkligheten är 

en annan.När man skulle sjösätta ATP-systemet blev det en chock 

när man upptäckte hur många som inte passade in i de regler som 

systemkonstruktörerna trodde var heltäckande.Det är faktiskt 

roande att läsa lagar från den tiden och se hur man med för-

tvivlans mod klistrar in tillägg för att få systemet att fungera 

för alla.



Ekonomins bas är tjänster,gentjänster och naturliga nyttigheter.

I den mån användning av pengar kan underlätta utbytet av sådana 

nyttigheter använder vi en penningekonomi.Det stora problemet med 

skatter är att de försämrar pengars användbarhet.Allt mer som inte 

försigår i ordnade former dras bort från den redovisade ekonomin 

och hanteras antingen utan pengar eller med svarta pengar.Det som 

kallas stigande arbetslöshet är bara ett av många tecken på att 

allt större del av produktionen hanteras i oordnade former (även 

om arbetslösheten f n påstås sjunka är den långsiktiga trenden 

uppenbar). 



Marx hade för sig att alla nyttigheter kunde betraktas som resultat 

av mänskligt arbete.Enligt hans värdelära kan alltså allt värderas 

efter insatt arbetstid.Men en ar mark lämnar en ränta i form av ett 

års potatisskörd.Det är sol och mark som lämnar denna nyttighet.

Arbetsinsatsen att sätta och plocka potatisen är bara en liten del.

På en större villatomt faller solljus med ett energiinnehåll som 

motsvarar energi för c:a en miljon kronor per år.Och den energin 

får vi färdigdistribuerad utan någon instas av arbete.Det finns 

alltså allvarliga brister i Marx' värdelära och den har inte heller 

fungerat i praktiken.Jag är därför skeptisk till alla försök att 

knyta samman penningvärde och arbetstid.



Pengar är ett verktyg som du och jag kan använda för att hålla reda 

på våra byten av nyttigheter.Det finns lika lite anledning att någon 

skatteförvaltning lägger sig i hur vi använder detta verktyg som att 

lägga sig i hur vi använder en skiftnyckel för att lossa skruvar.Och 

i en ekonomi som arbetar med påbudspengar finns det inget behov av 

att ta in skatter för att finansiera offentlig sektor.



Vad vi behöver är ett system där vi kan byta nyttigheter med hjälp 

av pengar utan att behöva bekymra oss om vad som skall kallas skatt,

vad som skall kallas timlön,vad som skall kallas råvara,vad som skall

kallas ränta,o s v.Tyvärr är inte Tidsfaktorekonomi ett steg på 

vägen mot det.



              _________________________________

                     ------------------

Åter till Ekonomisidan