Den ortogonala etervindbilden ============================= För drygt hundra år sedan insåg man att det inte finns någon oändlig överföringshastighet för information. Ett avstånd i rum är också ett avstånd i tid. Vad innebar det när man betraktade system som rörde sig i förhållande till varandra? Man ersatte Gallilei-transformen med Lorentz-transformen. Lorentz-tranformen är icke-ortogonal. Genom att använda en tidsaxel som inte bildade rät vinkel mot rumsaxlarna kunde man projicera ett rumsavstånd på tidsaxeln som ett tidsavstånd. Under slutet av 1800-talet utvecklade man tekniker för att hantera icke-ortogolnala och kroklinjiga koordinatsystem. Dessa metoder kunde man använda och dra en del slutsatser om hur världen fungerar. Men även om man kunde formulera en del på matematiskt språk blev åskådligheten och anknytningen till vår vardagliga intuition dålig. Många, däribland jag, har inte samma vana vid att hantera sinhyp som sin. Så fortfarande återstår frågan: "Kan vi med ett rätlinjigt, ortogonalt koordinatsystem avbilda världen på ett sätt som stämmer med våra observationer, bland annat med Fizeaus resultat?". Svaret är att det åtminstone finns ett sätt. Vi använder ordet "tid" i två olika betydelser. Ibland menar vi en förändringsparameter (parametertid) och ibland menar vi en lägeskoordnat i rumtiden (koordinattid). Om man håller isär dessa begrepp kan man använda ett fyrdimensionellt, rätlinjigt och ortogonalt koordinatsystem med tre rumsaxlar och en koordinattidsaxeln som liksom rumsaxlarna är en renodlad lägesaxel. Hastighet är lägesförändring dividerad med motsvarande parametertid. Eftersom koordinattidsaxeln är en ren lägesaxel kan man ha en hastighet även i koordinattidsriktningen. Man kan då se en värld där vi och de föremål som omger oss svävar som ballonger i en eter som blåser med ljushastighet i koordinattidsriktningen. Även om vindstyrkan är konstant kan avstånden mellan ballonger ändras genom att vindriktningen varierar. När jag kör med min bil blåser etervinden runt den inte riktigt i samma riktning som den gör en bit ifrån bilen. Mitt koordinatsystem är vridet i förhållande till markens. Min koordinattidsaxel bildar vinkeln α med markens koordinattidsaxel. Det innebär att jag färdas med hastigheten c sin α i markens rum (c = ljushastighet). Jag kallar detta sätt att avbilda världen för "Etervindbilden". En beskrivning i etervindbilden av Michelson-Morleys och Fizeaus försök stämmer väl med mätresultaten. Men för alla bilder gäller att de har egenskaper från den verklighet de avbildar och egenskaper som beror på projektionsmetoden. Vad som är vad för etervindbilden behöver studeras närmare. Etervindbilden är mycket större än den värld vi ser. Vi kan bara se händelser som befinner sig på samma koordinattidsavstånd som rumsavstånd. Resten av etervindbilden kan vi inte se och frågan är då om den har någon betdelse. En observatör på stort avstånd ser en annan del av etervindbilden och kan berätta om den. Det finns alltså möjligheter att studera även de delar av etervindbilden som vi inte kan se och kanske hitta påverkan på den värld vi ser. En resa i parametertid är meningslös. Att återgå till ett tidigare tillstånd innebär att allt, inklusive alla minnen återgår dit. Det finns då inget sätt att avgöra vilken tid man kom ifrån. Men en resa i koordinattid är kanske möjlig men vad innebär det?