Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 Vendelsö 2014-01-14 Att avbilda verkligheten ================= Antag att en grupp blinda fysiker i en flygplanskabin studerar sin omvärld med hjälp av känsel och hörsel. De mäter ljudhastigheten och finner att den är oberoende av ljudkällans hastighet. De konstaterar att ljud utbreder sig i ett ljudbärande medium som de kallar luft. Ljudets hastighet i förhållande luften är konstant. Om man mäter ljudhastigheten i förhållande till en rörlig ljudkälla blir skillnaden mellan den uppmätta hastigheten och ljudhastiheten i luft ljudkällans hastighet i förhållande till luften. Så får de iden att försöka mäta flygplanets hastighet genom att mäta ljudhastigheten i olika riktningar. De mäter och häpnar över det föga förvånande resultatet att ljudhastigheten är lika i alla riktningar inne i kabinen. För att beskriva sin omvärld projicerar de den på ett koordinatsystem. De finner att om man byter ut avståndet till en händelse mot avståndet till det ljud som händelsen avger får man en projektion där ljudhastigheten alltid är konstant. Det ger en enke lbeskrivning av några fenomen som de undrat över men beskrivningssättet känns ändå inte självklart enkelt. Det tar mer än hundra år innan de kommer på att kabinluften kanske rör sig i förhållande till omgivningsluften. Att kabinluften kan ligga stilla i förhållande till flygplanet även om flygplanet rör sig i förhållande till omgivande luft. Hur vet jag att luften finns? När det blåser håller jag upp handen och känner luften som ett vindtryck mot handen. Etervindens vindtryck kallas gravitation.och är lika påtagligt som luftvindens vindtryck. Och liksom ljudstrålar avlänkas av luftvind avlänkas ljusstrålar av etervind. Ljud och ljus är alldagliga begrepp som vi alla använder. Både ljud och ljus har egenskapen att utbreda sig med en hastighet som är oberoende av källans hastighet. De har båda en konstant utbredningshastighet i förhållande till sitt urbredningsmedium. Vi behöver något namn på detta utbredningsmedium. För ljud kallar vi det oftast för luft och för ljus för eter. När Michelson och Morley 1887 mätte ljushastighet i olika riktningar mätte de i den eter som fanns inne i försöksanordningen. Att mätanordningen låg stilla i förhållande till den eter som den omslöt är föga förvånande. Våra sinnen ger oss bilder av verkligheten. Bilder som vår hjärna kan hantera. Ögat visar inte hur verkligheten ÄR. Det projicerar en perspektivbild på näthinnan. Det vill säga en bild som innehåller egenskaper som kommer från verkligheten och egenskaper som kommer från projektionsmetoden. Ett annat sätt att göra en bild är att rita en karta som blir annorlunda för att projektionsmetoden ger den andra egenskaper. Hastighet är kvoten mellan längd och tid. Om man projicerar på ett koordinatsystem där tidsaxeln inte är ortogonal mot längdaxlarna blir tid och längd beroende av varandra. Man kan då lägga tidsaxeln så att längd och tid ändras på sådant sätt att ljushastigheten alltid blir konstant..Så kan vi naturligtvis göra men den projejektionen, liksom alla andra projektioner, visar hur vi kan AVBILDA verkligheten, inte hur verkligheten ÄR. Vi måste vara medvetna om att det går att projicera på många olika sätt och för varje projektionsmetod måste vi skilja mellan bildegenskaper som kommer från verkligheten och bildegenskaper som kommer från projektionsmetoden. Ingen bild är "den enda rätta". Olika projektioner framhåller olika sidor av verkligheten. De ersätter inte utan kompletterar varandra. Det finne projektioner som är minst lika intressanta som projektionen på Minkowski-metriken.