2013-07-25 Leif Andersson
Ett halvsekel med Orreviks brygga
=================================
Jag såg bryggan för första gång 1957. Jag har hört talas om att den använts som pensionatsbrygga
och att området väster om bryggan hade varit en badplats. Men 1957 ordnade var och en sin egen
tilläggsplats genom att sätta ut stolpar eller dylikt. Det var då självklart att man valde att
lägga sig på bryggans västra sida, i skydd av bryggan.
Rakt ut från bryggan byggde Per Linsten en pinnebrygga för att förtöja en lite större båt. Denna
brygga raserades under vintern av isen.
För att reglera förhållandena kring bryggan bildades 1958 en frivillig bryggförening.
Området vid bryggans västra sida blev allt grundare. Vid lågvatten blev det omöjligt att lägga till
där. Förtöjningarna flyttades till bryggans östra sida. Varje år raserade isen pinnebryggan och
även stenar i bryggan flyttades av isen.
1971 beslöt föreningen upplösa den gamla föreningen och bilda en ny för att muddra upp en kanal
längs bryggans östra sida. Ett viktigt skäl till detta beslut var att det skulle kunna ge en ersättning
för pinnebryggan och lösa problemet med att den raserades av isen.
Bild 0 1973
Bild 1 1973
Bild2 1973
Bild 0 ,1 och 2 är tagna 1973 och visar hur båtarna ligger i den muddrade kanalen. På bild 0 och 2
ser man början till den sandrevel som bildades sydost om det område som blev GA5:s vattenområde
och som begränsade den farbara förbindelsen mellan GA5 och öppet vatten.
1987 beslöt föreningen ommuddra kanalen. Denna muddring gjordes djup (mer än två meter) med
branta kanter och gjordes fram till bryggans kant. Resultatet blev en djupgrop med stillatående
vatten i botten. Sedimenteringen i detta vatten gav en snabb uppgrundning och efter några år var
djupet knappt en meter. Sättningar i bryggkanten medförde också att bryggstenar försköts.
Akterförtöjningar hade varit ett problem. Enligt 1971 års beslut skulle föreningen sätta upp
akterpålar så att dessa placerades så att de inte hindrade innanförliggande båtar. Detta fungerade
emellertid inte. Pålarna kom inte upp. Kanalen grundades upp till en allt smalare ränna längs
bryggan. Utrymmet för akterförtöjning minskade och det blev svårt att ta sig fram i kanalen.
För att lösa problemet med akterförtöjning sattes en vajer upp mellan en grov stolpe i land och en
stolpe vid yttre kanten av det muddrade området. Denna vajer användes under några år som
akterförtöjning tills isen tog den yttre stolpen.
Sandreveln utmed djupmuddringens sydöstra kant växte snabbt fram mot en djupränna längs
bryggans östra sida. Denna djupränna hölls öppen av vatten som strömmade in i och ut ur det
muddrade området. Även båttrafiken i rännan bidrog till att röra om vattnet i den.
I det muddrade området gav vattenströmmen från djuprännan en ytvirvel som vidgade områdets
inre del.
Bild 3 och 4 är tagna 2001.
Bild 3 2001
Bild 4 2001
På bild 3 ser man hur vattenströmmen formar inre delen av kanalen och man kan svagt urskilja
sandreveln som växer ut under vattenytan och bildar en avgränsning i sydost fram till djuprännan
utefter bryggans östra sida.
På bild 4 ser man att uppgrundningen på bryggans västra sida fortgått. Det som på bild 1 är
sjöbotten som torrläggs vid lågvatten är på bild 4 grässvål. Man ser också att stenar förskjutits
när den branta muddringskanten rasat. Vid denna tid fastställdes GA5:s område till slutet på
gräskanten utmed bryggans västra sida. Man kan också på bilden ana sandreveln och djuprännan
vid yttre delen av bryggan.
När GA5 bildats genomfördes 2005 en uppmuddring av GA5:s vattenområde. Denna gjordes med
inriktning mot en situation som kunde bli så stabil som möjligt. Kanterna gjordes sluttande och
djupet fick bli ungefär djupet i djuprännan för att undvika ett djuphål med stillatående vatten. Detta
djup är tillräckligt för små (< 5 m) båtar och vid denna tidpunkt var det inte aktuellt med någon
större båt. Inte heller fanns det några kända planer på användning av yttre bryggans östra sida
och därmed ingen anledning att göra något åt djuprännan från GA5 ut till öppet vatten. Denna
fungerade som en farbar väg från GA5 ut till öppet vatten. En väg som hölls öppen av vågor,
båttrafik och tidvatten.
2009 ersattes yttre delen av bryggan av en betongbrygga med en yttre del i form av en träbrygga.
2010 försågs denna träbrygga med Y-bommar för förtöjning av båtar i djuprännan från GA5.
Bild 5 2010
Bild 6 2010
Försök att vidga djuprännan genom att röra om i vattnet i den resulterade i en vidgning som mycket
snabbt slammade igen till ursprungsläget.
Bild 7 2013
Bild 8 2013
Bild 7 och 8 är tagna 2013.
Båtar har under ett par år legat i djuprännan och hindrat vattenflödet längs bryggans östra kant.
Detta har medfört att djuprännan ändrat form från en rak ränna till en krokig kanal.
På bild 7 är vattnet så lågt att man ser en del av den sandrevel som begränsar GA5. På bild 8
kan man ana hur den trånga rännan utmed bryggan kröks och går bakom båtarna.
Vid tjänligt väder går det fortfarande att komma förbi yttre delen av bryggan. Men för
kalvöfastigheterna är inte bryggan en förtöjningsplats för utflyktsbåt utan en väganordning i
utfartsvägar som måste fungera oberoende av väder. Vid till exempel hård byig ostvind är risken
för skador mycket stor. Sådana skador måste regleras mellan påkörande båt, förtöjd båt och
båtplatsupplåtare. Det är därför viktigt att föreningen påtalar att de båtar som nu ligger vid yttre
bryggans östra kant är förtöjda på ett sätt som utgör väghinder.
Bild 9 Troligen 2009
Bild 9 är en satelitbild som det står 2013 på. Muddringen på bryggans västra sida är emllertid
inte gjord och yttre delen av bryggan saknas. Troligen är bilden tagen 2009. Man ser här djuprännan
utmed bryggans yttre del.