Utlagd på Flashback Nationalekonomi i tråden Ett avistakonto i stället för skatter
Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 Vendelsö 2019-01-29
Penningekonomi
==============
Antag att ett samhälle skall införa penningekonomi.
I samhället finns två grupper. I den ena finns bönder, hantverkare,
industriarbetare med flera. Vi kan kalla den gruppen Privata Producenter (PP).
Iden andra finns poliser, lärare, vårdbiträden med flera. Vi kan kalla den
gruppen Offentliga Producenter (OP). PP tar betalt för sin produktion. OP
producerar utan att ta betalt.
Man startar genom att komma överens om att en krona markerar en nyttighetsenhet.
Varje medborgare får så 100 000:- att handla för.
De flesta människor producerar mer än sin egen konsumtion. PP får därför in ett
överskott som de lägger i sina kassakistor men eftersom OP inte får in några
pengar tar deras pengar slut.
Hur skall man få ekonomin att fortsätta fungera?
Jag har skissat på fyra alternativ som jag kallar:
Total skatt
Delskatt
Nya pengar
Avistakonto
Total skatt
-----------
De pemgar som vid årsslutet har lagts i PP:s kassakistor markerar de nyttigheter
som OP konsumerat under året. Om man drar in alla dessa i skatt kan man dela ut
dem till OP så att de nästa år kan konsumera för dem. Om PP fortsätter att
producera lika stort överskott kan OP köpa upp det.
Men varför skall PP producera ett överskott om de måste lämna ifrån sig det? Det
är ganska skönt att ligga på sofflocket i stället för att producera. Och minskar
PP:s produktion finns det inget att köpa för de pengar som OP får.
I denna modell är totala penningmängden konstant, den cirkulerande penningmängden
konstant men nyttighetsflödet minskar.
Delskatt
--------
Man kanske kan intressera PP för att producera ett överskott om de får behålla
en del av de pengar de får in från det. Varje år tar man ifrån PP en del av de
pengar de fått in från sitt överskott och ger det till OP. Men det innebär att
OP varje år får allt mindre pengar. Allt större del av den totala penningmängden
samlas i PP:s kassakistor och den cirkulerande penningmängden minskar.
Om pengarnas omloppshastighet är konstant minskar penningflödet när den cirkulerande
penninmängden minskar. Om man höjer alla priser ökar omloppshastigheten. I stället
för att säga att en krona skall kunna köpa en nyttighetsenhet kan man säga att man
får behålla en krona om man säljer en nyttighetsenhet. Man producerar en
nyttighetsenhet och sätter nettopriset till en krona. Så lägger man på skatten,
till exempel en krona, och säljer den för bruttopriset två kronor. Vid varje
sådant köp omsätts två kronor i stället för en. Pengarnas omloppshastighet har
då fördubblats och penningvärdet har halverats. De pengar som ligger i PP:s
kassakistor har tappat i värde. För köparen är en krona värd en halv
nyttighetsenhet och för säljaren är en krona värd en nyttighetsenhet. Vi har
fått ett system med dubbla penningvärden.
Det är detta system vi använder idag. Och märkligt nog får vi det att fungera.
Det innebär visserligen att PP kan lägga allt större del av den totala
penningmängden i sina kassakistor men vi har skapat banker som kan ta hand
om kassakistorna och låna ut dem så att pengarna kommer in i den cirkulerande
penningmångden. Bankerna ökar den totala penningmängden genom att skapa konton
som kan användas som pengar. Därigenom kan den cirkulerande penningmängden
hållas konstant.
Men ett problem med detta system är att det är svårbegripligt. Skillnaden
mellan att bli hyllad som finansgeni och att bli dömd för bedrägeri är hårfin.
Palmstruch dömdes till döden men blev så småningom benådad.
Många regler blir oklara och risken att göra fel och drabbas av en ruinerande
taxering är överhängande. Och man behöver inte själv göra fel. Risken är stor
att skattebyråkratin feltolkar reglerna. Det krävs ett rikligt mått av galenskap
för att våga försöka göra något nyttigt.
Nya pengar
__________
Varje år producerar PP ett överskott av nyttigheter som OP kan använda om de får
pengar till att köpa dem. Vid varje årsskifte kan vi se hur stort överskott det
gångna året gav och anta att det kommande året kommer att ge ungefär samma
överskott. Då kan vi trycka upp och dela ut de pengar som OP behöver för att
köpa överskottet.
När PP lägger pengar i sina kassakistor tar de pengarna ur cirkulation. Den
cirkulerande penningmängden minskar. Genom att ge ut nya pengar vid varje
årsskifte återställer man den cirkulerande penningmängden och den totala
penningmängden ökar.
Avistakonto
-----------
Ett avistakonto är ett sätt att tillhandahålla en kassakista som är lätt
tillgänglig för alla. Det har fördelen att det blir lätt att se hur mycket som
läggs i den.
Antag att herr A säljer ett parti potatis och sätter in 1000:- på avistakontot.
Året går och han tar inte ut dem. Vid årsskiftet summerar man alla insättningar
och drar bort summan av alla uttag. Resten överlämnas till politker för
fördelning till OP. Herr A:s insättning blir alltså 1000:- till OP och han får
ett sparkonto med 1000:-. Den cirkulerande penningmängden minskade med 1000:-
när han inte använde pengarna men återställdes när de lämnades till politikerna.
Den totala penningmängden ökade med 1000:- när han fick ett sparkonto på 1000:-.
Om han ett par år senare tar ut pengarna kommer uttaget att dras från det årets
resultat. Den rest som det året överförs till politiker minskar med 1000:- och
hans sparkonto försvinner. Den cirkulerande penningmängden förblir konstant men
den totala penningmöngden minskar med 1000:- när hans sparkonto försvinner.
Därmed är allt återställt. Herr A har producerat nyttigheter för 1000:- och
konsumerat nyttigheter för 1000:-, den cirkulerande penningmängden är oförändrad
och den totala penningmängden är oförändrad.
Varje år ökar summan av alla sparkonton. I teorin kan ett års hela överskott
köpas upp via sparkontouttag. Då blir det ingenting kvar som politikerna kan
fördela till OP. Men då måste hela produktionen gå till privat konsumtion vilket
är föga troligt. Och skulle det inträffa kan man naturligtvis inte med skatter
skapa det produktionsöverskott som behövs för offentlig konsumtion.
Ingenting hindrar att summan av sparkonton växer obegränsat men vi har en
instinktiv motvillja mot stora belopp. Det kanske betyder att man måste hitta
ett lämpligt sätt att avveckla sparkonton men problemet är inte större än
dagens helt ohämmade ökning av penningmängden via bankkonton. Att döda
bankkonton genom att låta banker gå omkull har visat sig vara en metod med
många problem.
Kommentar
---------
Skatter är ekonomins motsvarighet till medicinens åderlåtning. En allmänt
accepterad metod som är onödig och rent kontraproduktiv.
På en marknad markeras flyttning av nyttigheter med flyttning av pengar. Men
man kan också flytta pengar utan att flytta nyttigheter. Att med skatter
flytta pengar skapar inga nyttigheter. Vi skapar ett utrymme för offentlig
sektor genom att producera mat, kläder och bostäder så att det räcker även
till dem som arbetar inom offentlig sektor.
Om människor tar pengar ur cirkulation genom att spara dem måste man öka den
totala penningmängden om man vill att den cirkulerande penningmängden skall vara
konstant. Det är så självklart att alla normalbegåvade människor måste ha insett det.
Men vad innebär det och hur kan det användas?