Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 Vendelsö 2015-02-15 Utlagd på Flashback-Vetenskap-Bioliogi-Ekologi 2015-02-16 Om växter och koldioxidtryck ============================ Allt liv på Jorden bygger på att växter med hjälp av solljus och vatten omvandlar koldioxid till organiska kolföreningar. För att livet på Jorden skall kunna fortgå måste det alltså finnas tillräckligt med koldioxid. Under senaste istiden var luftens koldioxidhalt så låg att koldioxidens partialtryck gick ner mot 20 Pa. Vissa växter på vissa platser lyckades överleva vilket tyder på att dagens växter kan klara så lågt koldioxidtryck. I början av nittonhundratalet låg koldioxidtrycket på 28 Pa. Koldioxid är påtagligt tyngre än syre och kväve. Man kan hälla koldioxid från ett kärl till ett annat på liknande sätt som man häller vatten. När lufttrycket sjunker med stigande höjd över havet sjunker alltså koldioxidens partialtryck i minst samma takt. På hög höjd är alltså koldioxidtrycket lågt. Det märks på att växter inte kan växa på hög höjd. För träd finns en ganska tydlig gräns som kallas trädgränsen. En växts förmåga att ta upp koldioxid påverkas av tillgången till ljus och vatten. Det resulterar i att trädgränsen i Sverige ligger på c:a 800 möh medan den i Alperna ligger på drygt 2 000 möh. I Sverige var alltså koldioxidtrycket vid tädgränsen ungefär 25 Pa i början av nittonhundratalet och i alperna var den ungefär 22 Pa. Det stämmer väl med att växter måste ha åtminstone 20 Pa för att kunna överleva. Luftens koldioxidhalt har nu stigit så att koldioxidtrycket närmar sig 40 Pa. Man kan tycka att en ökning från 28 till 40 är obetydlig men när vi köper öl betalar vi betydligt mer för systemets 4 % än varuhusets folköl på 2,8 %. Och för växterna innebär ökningen ett steg från överlevnad mot tillväxthastighet. Vi har börjat odla säd som med mindre koldioxidfångande bladyta tar upp tillräckligt för att producera mer korn. Våra skogar växer dubbelt så fort som för hundra år sedan och trädgränsen är på väg upp. Men det är märkligt svårt att hitta bra studier av hur olika växter svarar på ändringar av koldioxidtrycket. I karbontidens koldioxidrika atmosfär växte ormbunkar och fräkenväxter som upp mot 40 meter höga träd. Kanske finns de gener som kodade för detta kvar i dagens förkrympta arter? Växter tar upp koldioxid genom att luften kommer i kontakt med en fuktig yta där koldioxid kan lösas i vatten. Men det medför att växten förlorar vatten genom avdunstning från ytan. Med högre koldioxidhalt kanske vi kan finna växter som klarar sig med mindre vatten. Ett sätt att höja koldioxidtrycket är att höja lufttrycket. Det skulle man kunna kombinera med värmepumpning. Höjer man trycket till 200 kPa stiger temperaturen ungefär 60 grader. Teoretiskt skulle det fungera men det är svårt att veta om det går att genomföra i praktiken. Mycket beror på hur tillväxthastigheten påverkas. Det måste finnas en hel del erfarenheter av odling vid olika koldioxidhalt men jag lyckas inte hitta dem. Någon som vet? ******************** 2015-03-21 I köksträdgården växer en del växter tillräckligt fort för att man skall kunna skörda flera gånger per år. Men för våra stora grödor tar vi bara en skörd per år. Ofta skördar man i augusti när det fortfarande finns en hel del av växtperioden kvar. Många äppelsorter mognar inte förrän i slutet av oktober. Med högre koldioxidhalt i luften kan växter växa fortare. Kanske tillräckligt fort för att möjliggöra två skördar per år? Om man tar två skördar per år skulle man ju kunna så andra sådden redan innan man tar första skörden. Det kräver att man kan så utan alltför stora skador på den växande grödan. Drönare kommer nu som leksaker men skulle kunna utvecklas till skonsamma maskiner för sådd och gödsling. Om man sår med en drönare myllas inte fröet ner. Men man kanske inte skall så nakna frön utan dragerade frön som kan använda sitt skal för att påbörja rotutvecklingen. Med en koldioxidhalt på 500 ppm kanske vi skulle kunna ta två skördar per år och fördubbla avkastningen på våra odlingsytor. Det kan vi använda till att ta ut större skördar eller till att ta mindre mark i anspråk för odling. Något vi borde satsa på?