Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 Vendelsö 2017-11-15 Till Flashback/Nationalekonomi/Skatt från fattiga - skatt från rika? 2017-11-15 Fattiga människor använder sina pengar till konsumtion. Om man tar ifrån dem pengar, till exempel med en skatt, måste de minska sin konsumtion. Det frigör ett konsumtionsutrymme som kan användas till annat. Beskattning av fattiga kan alltså vara ett sätt att finansiera något såvida inte skattebetalarna svälter så att de förlorar produktionsförmågan. Rika människor använder sina pengar till konsumtion, sparande och produktion. Om man tar pengar från de rika tas de i första hand från sparande. Det frigör inte något konsumtionsutrymme. Det blir bara en penningförflyttning som inte motsvarar någon förflyttning av nyttigheter. Så småningom kan pengar tas från produktion. Man slutar odla egna grönsaker, testa nya uppfinningar, köpa aktier i nya företag och så vidare. Produktionen minskar och konsumtionsutrymmet minskar. Det blir mindre utrymme för annat. Detta är naturligtvis självklart men ibland slås man av den hissnande tanken: "Tänk om hen faktiskt tror att man kan finansiera något genom att beskatta rika". Utrymmet för offentlig konsumtion är den tillgängliga produktionskapaciteten. I dagens samhällen har den mycket litet med skatteuttaget att göra. I stället för ett meningslöst knåpande med skatteregler skulle vi kunna anpassa penningmängden efter tillgången på produktionskapacitet så att vi utnyttjar vår förmåga på bästa möjliga sätt. 2017-11-16 Rätten att ta ut skatt är både ett praktiskt och ett moraliskt problem. Varför skall stat och kommun ha rätten att ta ifrån mig resultatet av mitt arbete? Får jag behålla det producerar jag mer och den totala kakan blir större. Men hur skall vi finansiera vård, skola, omsorg, polis, försvar och byråkrati? Min produktionsvilja och produktionsförmåga är större än min konsumtionsvilja. Om ingen hindrar mig producerar jag ett överskott. Om vi alla gör vad vi vill och kan får vi mat, kläder och bostäder så att det räcker även till dem som arbetar inom offentlig sektor. Antag att jag har skördat en åker och har en 5 kg påse med mjöl som jag inte orkar äta upp. Jag lämnar gärna ifrån mig påsen mot ett löfte att få en ny påse om jag någon gång i framtiden skulle behöva den. Staten kan då trycka en ny tjuga och ge den till skolfröken som köper påsen av mig. Jag lägger tjugan i min kassakista för eventuella kommande behov. Så länge den ligger där är den inte inflationsdrivande. Skulle staten i stället ta ifrån mig påsen i skatt kan jag lika gärna lägga mig på soffan i stället för att köra sista vändan med skördetröskan.