2011-09-08

                     Olbers paradox
                     ==============

En klar månlös natt lyser stjärnorna upp himlen.

Tar man ut de närmaste stjärnorna, till exempel de på mindre än en miljon ljusårs avstånd, 
ger dessa stjärnor tillsammans en viss ljusstyrka.

Tar man de stjärnor som ligger mellan en och två miljoner ljusår bort ger dessa också en 
sammanlagd ljusstyrka. Eftersom dessa stjärnor är längre bort är ljuset från dem svagare 
men volymen på detta område är större än volymen på närområdet så att antalet stjärnor i 
det är större än antalet stjärnor  i närområdet. Från detta område lyser alltså fler men 
svagare stjärnor. Resultatet blir att det kommer lika mycket ljus från detta område som 
från närområdet.

Fortsätter man utåt kan man dela upp rymden i lika tjocka skal som ligger utanför varandra. 
Varje sådant skal ger då lika mycket ljus.

Om det universum vi ser omkring oss vore oändligt skulle det finnas oändligt många skal som 
alla gav sitt bidrag till det totala stjärnljuset. Natthimlen skulle inte vara svart utan 
lysa med oändlig ljusstyrka.

Även om inte Olber var först med att påpeka detta brukar det kallas Olbers paradox.

Olbers paradox ger alltså ett starkt stöd för antagandet att universum är ändligt.



Till   http://www.lexsup.se