Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 Vendelsö 2014-12-21 Om hastighet ============ En ändlig värld kan delas upp i h kvanta som ligger på gränsen till detekterbarhet. Minsta detekterbara lägesförändring för ett sådant kvanta innebär en förflyttning med minsta möjliga längd alltså en längdenhet. Och en sådan förflyttning är den minsta möjliga händelsen alltså en tidsenhet (parametertid). En kvantaförflyttning med en längdenhet är alltså en tidsenhet vilket innebär att hastigheten är en längdenhet per tidsenhet. Men när ett kvanta har förflyttats med hastigheten 1/1 längdenheter per tidsenhet övergår världen till att flytta andra kvanta. I genomsnitt tar det h-1 ≈ h tidsenheter innan kvantat flyttas på nytt. Det ger alltså hastigheten 1/h längdenheter per tidsenhet. Det är den hastigheten vi ibland kallar ljushastighet eftersom en foton i fältfritt vakum rör sig i någon rumsriktning med en hastighet som ligger nära 1/h. I en värld som söker igenom sina kvanta i helt slumpmässig ordning blir alltså högsta möjliga hastighet 1/h. Men varje kvantaförflyttning är inte helt slumpmässig. Den följer vissa regler när det gäller förflyttningens riktning. När vi säger att föremål ligger stilla beror det på att de kvanta som föremålen och vi består av alla rör sig i samma riktning, en fjärde rumsriktning som jag kallar koordinattidsriktningen. Våra sinnan säger oss att vi lever i en värld som förändras. Förändring innebär att kvanta ändrar läge. I vilken ordning sker dessa lägesförändringar? Frågan är fundamental om vi vill försöka förså hur världen fungerar men märkligt nog har vi knappast gjort några försök att besvara den. Sker förflyttningarna i helt slumpmässig ordning? Slumpässigt inom ramar som ges av vissa regler? Enligt ett fast mönster? Enligt ett påverkbart mönster? Om gravitation ============== Man kan se världen som ett digitalt tal där en etta markerar ett kvanta och en nolla markerar en tom kvantaposition. Världen förändras genom att kvanta byter plats. Om ett kvanta, en etta, flyttas till en intilliggande tom kvantaposition, en nolla, förändras världstalet. Men om två ettor byter plats innebär det inte någon förändring. I ett område med enbart ettor kan alltså ingen förändring inträffa. Man kan se det som att en världseter strömmar fram i en fyrdimensionell rymd. Varje gång en etta byter plats med en nolla förändras världen och världsetern rör sig ett steg i en riktning som vi kallar koordinattid och antalet inträffade händelser, alltså parametertiden ökar med ett. I ett område med många ettor kan inte alltid ett kvanta byta plats med intilliggande nolla. Här inträffar alltså färre händelser. Etern rör sig långsammare. Eterflödet blir divergent. I stället för att strömma rakt fram kröker flödet in mot området med många ettor. Ettor kallar vi massa. Ett område med många ettor är alltså ett områden med stor täthet och därmed stor massa. Om vi i ett sådant område släpper något som svävar i etern finner vi att det dras in mot massan. Eterflödet är alltså divergent och kröker av in mot massan. När jag öppnar bottenventilen i badkaret börjar vattnet sjunka. Jag får ett nedåtriktat vattenflöde. Vattenflödet blir divergent och kröker in mot bottenventilen. Strömningen kring ventilen kan ske på tre olika sätt. Utan virvel, med högervirvel eller med vänstervirvel. Maxwells ekvationer beskriver tredimensionella fält med div och curl. När det gäller div är det inget problem att utvidga beskrivningen till fyra dimensioner. Men för curl blir det lite knepigare. I tre dimensioner blir curl en vektor som är ganska lätt att tolka. I fyra dimensioner blir curl en andra ordningens tensor, alltså en 4x4-matris. Men dennas egenvärde, egenvektor och axelkomponenter säger en del om virvelns egenskaper. Om en grupp kvantanärmar sig varandra så att de bildar en massa påverkas alltså ordningen för de håndeler som utgör etervindens tidsflöde. Kanske är det möjligt arr påverka ett kvanta så att det flyttar sig varje gng i stället för vr h:te gång. Att det rör sig med en hastighet som är h gånger ljushastigheten.