Leif Andersson  Henriksbergsvägen 104   136 67 Vendelsö   2014-12-21

Om hastighet
============

En ändlig värld kan delas upp i h kvanta som ligger på gränsen till
detekterbarhet. Minsta detekterbara lägesförändring för ett sådant kvanta
innebär en förflyttning med minsta möjliga längd alltså en längdenhet. Och en
sådan förflyttning är den minsta möjliga händelsen alltså en tidsenhet
(parametertid). En kvantaförflyttning med en längdenhet är alltså en tidsenhet
vilket innebär att hastigheten är en längdenhet per tidsenhet.

Men när ett kvanta har förflyttats med hastigheten 1/1 längdenheter per
tidsenhet övergår världen till  att flytta andra kvanta. I genomsnitt tar det
h-1 ≈ h tidsenheter innan kvantat flyttas på nytt. Det ger alltså
hastigheten  1/h längdenheter per tidsenhet. Det är den hastigheten vi ibland
kallar ljushastighet eftersom en foton i fältfritt vakum rör sig i någon
rumsriktning med en hastighet som ligger nära 1/h.

I en värld som söker igenom sina kvanta i helt slumpmässig ordning blir alltså
högsta möjliga hastighet 1/h. Men varje kvantaförflyttning är inte helt
slumpmässig. Den följer vissa regler när det gäller förflyttningens riktning.
När vi säger att föremål ligger stilla beror det på att de kvanta som föremålen
och vi består av alla rör sig i samma riktning, en fjärde rumsriktning som jag
kallar koordinattidsriktningen.

Våra sinnan säger oss att vi lever i en värld som förändras. Förändring innebär
att kvanta ändrar läge. I vilken ordning sker dessa lägesförändringar? Frågan
är fundamental om vi vill försöka förså hur världen fungerar men märkligt nog
har vi knappast gjort några försök att besvara den. Sker förflyttningarna i
helt slumpmässig ordning? Slumpässigt inom ramar som ges av vissa regler?
Enligt ett fast mönster? Enligt ett påverkbart mönster?

Om gravitation
==============

Man kan se världen som ett digitalt tal där en etta markerar ett kvanta och
en nolla markerar en tom kvantaposition. Världen förändras genom att kvanta
byter plats. Om ett kvanta, en etta, flyttas till en intilliggande tom
kvantaposition, en nolla, förändras världstalet. Men om två ettor byter plats
innebär det inte någon förändring. I ett område med enbart ettor kan alltså
ingen förändring inträffa.

Man kan se det som att en världseter strömmar fram i en fyrdimensionell rymd.
Varje gång en etta byter plats med en nolla förändras världen och världsetern
rör sig ett steg i en riktning som vi kallar koordinattid och antalet inträffade
händelser, alltså parametertiden ökar med ett.

I ett område med många ettor kan inte alltid ett kvanta byta plats med
intilliggande nolla. Här inträffar alltså färre händelser. Etern rör sig
långsammare. Eterflödet blir divergent. I stället för att strömma rakt fram
kröker flödet in mot området med många ettor.

Ettor kallar vi massa. Ett område med många ettor är alltså ett områden med
stor täthet och därmed stor massa. Om vi i ett sådant område släpper något som
svävar i etern finner vi att det dras in mot massan. Eterflödet är alltså
divergent och kröker av in mot massan.

När jag öppnar bottenventilen i badkaret börjar vattnet sjunka. Jag får ett
nedåtriktat vattenflöde. Vattenflödet blir divergent och kröker in mot
bottenventilen. Strömningen kring ventilen kan ske på tre olika sätt. Utan
virvel, med högervirvel eller med vänstervirvel.

Maxwells ekvationer beskriver tredimensionella fält med div och curl. När det gäller div är det 
inget problem att utvidga beskrivningen till fyra dimensioner. Men för curl blir det lite knepigare. 
I tre dimensioner blir curl en vektor som är ganska lätt att tolka. I fyra dimensioner blir curl en 
andra ordningens tensor, alltså en 4x4-matris. Men dennas egenvärde, egenvektor och 
axelkomponenter säger en del om virvelns egenskaper. 

Om en grupp kvantanärmar sig varandra så att de bildar en massa påverkas alltså ordningen 
för de håndeler som utgör etervindens tidsflöde. Kanske är det möjligt arr påverka ett kvanta 
så att det flyttar sig varje gng i stället för vr h:te gång. Att det rör sig med en hastighet som är 
h gånger ljushastigheten.