Leif Andersson  Henriksbergsvägen 104   136 67 Vendelsö   2012-01-21

Världseterns återkomst
======================

Antag att ett flygplan avfyrar en framåtriktad kanon. Från kanonen utgår då tre signaler, en kula. 
en ljudpuls i form av en knall och en ljuspuls i form av en mynningsblixt. Kulan hastighet i 
förhållande till en markobservatör blir summan av flygplanets hastighet och kanonens 
utloppshastighet. Men för såväl ljudpulsen som ljuspulsen gäller att hastigheten blir oberoende av 
flygplanets hastighet. Både ljud och ljus utbreder sig med en hastighet som är bestämd av 
utbredningsmediet och alltså oberoende av källan.

Ljud är en mekanisk vågrörelse i ett medium som har elasticitet och täthet. Ljudhastigheten är 
bestämd av elasticiteten och tätheten hos mediet. På motsvarande sätt är ljus en elektrisk 
vågrörelse  i ett medium som har kapacitans och induktans. Ljushastigheten är bestämd av 
kapacitansen och induktansen i mediet. Maxwell visade att lushastigheten är ett genom roten ur 
produkten av dielektricitetskonstanten och den magnetiska permeabiliteten hos mediet.

Mäter jag ljudhastiighet inne i flygplanets kabin får jag samma värde som om jag mäter på marken. 
Orsaken är att luften i kabinen följer med flygplanet och ligger stilla i förhållande till det på samma 
sätt som luften vid marken ligger stilla i förhållande till marken. Men om jag kliver ut på 
flygplansvingen  kan jag finna att fartvinden påverkar ljudhastigheten så att den blir olika i planets 
färdriktning och i den motsatta riktningen. Men det förutsätter att fartvinden verkligen blåser genom 
min mätanordning. Kapslar jag in den eller placerar den i lä bakom någon utskjutande flygplansdel 
påverkar fartvinden inte ljudhastigheten. 

Ett flygplans hastighet är så mycket lägre än ljushastigheten att det är svårar att mäta en fartvinds 
påverkan på ljushastigheten men i princip borde samma sak gälla även för ljushastigheten. Det vill 
säga att en fartvind i form av en etervind borde ge avvikelser vid mätning av ljushastighet. Men även 
då gäller att etervinden måste blåsa genom mätanordningen för att den skall kunna ge någon 
påverkan.

Jorden, liksom allt annat svävar i omgivande eter på samma sätt som en ballong svävar i luften. Och 
i en ballongkorg båser det aldrig. Att olika föremål kan röra sig i förhållande till varandra beror på 
att olika delar av etern kan röra sig i förhållande till varandra på samma sätt som luften rör sig 
olika i olika punkter och får ballonger och moln att röra sig i förhållande till varandra.

1887 genomförde Michelson och Morley ett försök som ibland kallas världens mest berömda 
misslyckande. De försökte mäta Jordens hastighet i förhållande till omgivande eter. De mätte 
ljushastighet på ett sätt som motsvarar att mäta ljudhastighet i en kabin i en ballongkorg och 
fann naturligtvis att där inte fanns någon fartvind som påverkade mätningen. 

Genom Michelson-Morleys mätanordning blåser ingen etervind. Ett sätt att möjliggöra en etervind 
genom mätanordningen är att använda så avlägsna mätpunkter att de troligen inte ligger i samma 
område av etern. Men om avlägsna punkter vet vi ingenting annat än de bilder som når oss via 
ljuset. När jag skall mäta avstånd mellan avlägsna punkter måste jag alltså ta hänsyn till ljusets 
gångtid och hastighet, jag måste alltså använda den ljushastighet jag skulle mäta.

Vi kan beskriva vår värld på olika sätt. Det finns inte ETT och endast ett sätt som är det rätta. Men 
olika sätt är olika svåra att hantera. Planetsystemet är varken geocentriskt eller heliocentriskt men 
Gallilei-Kopernicus-Keplers heliocentriska beskrivning är enklare än Ptolemaios geocentriska. På 
liknande sätt ger en världsbild med alluppfyllande stillastående eter eller en världsbild utan någom 
eter en del svårsmälta resultat. Varför inte använda en världsbild med en rörlig eter som fungerar 
som utbredningsmedium för ljus på samma sätt som luft är ett rörligt utbredningsmedium för ljud?

Från Heinbockel: Introduction to Tensor Calculus and Continuum Mechanics 
(http://www.math.odu.edu/~jhh/counter2.html 
har jag hämtat följande citat:

  This short introduction to relativity is concluded with a quote from NASA News@hg.nasa.gov news
  release, spring 1998, Release:98-51. "An international team of NASA and university researchers has found 
  the first direct evidence of a phenomenon predicted 80 years ago using Einstein's theory of general relativity - 
  that the Earth is dragging space and time around itself as it rotates."The news release explains that the 
  effect is known as frame dragging and goes on to say "Frame dragging is like what happens if a bowling 
  ball spins in a thick fluid such as molasses. As the ball spins, it pulls the molasses around itself. Anything 
  stuck in the molasses will also move around the ball. Similarly, as the Earth rotates it pulls space-time in 
  its vicinity around itself. This will shift the orbits of satellites near the Earth."This research is reported in 
  the journal Science.


Man kan förstås kalla etern för "space" men varför inte kalla den för eter? En spade är en spade 
även om man döper om den till "grävdon".