Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 Vendelsö 2014-09-21 Till Flashback>Vetenskap>Filosofi>Vad är tid 2014-09-22 Koordinattid ======== En ändlig värld kan delas in i kvanta som endast har egenskaperna "finns - finns icke" och en unik position. Men hur många koordinater behövs för att ange en unik position? Två bilar kan köra genom samma vägkorsning utan att krocka om de inte kör igenom samtidigt. Att använda vägkorsningens tre rumskoordinater för att beskriva bilarnas läge är alltså inte tillräckligt för att avgöra om de krockar. För att få en fullständig beskrivning av bilarnas läge måste jag ange fyra av varandra oberoende koordinater. Jag kallar tre av dessa för rumskoordinater och den fjärde för koordinattid. Även för de kvanta som världstalet anger måste jag ange positionen med fyra koordinater, tre rumskoordinater plus koordinattid. Alla fyra positionskoordinaterna är reella koordinater och vad som är rumskoordinat och vad som är koordinattid beror bara på min färdriktning genom min värld. Om det i min värld finns h enhetskvanta kommer ett visst kvanta att förflyttas vid var h:te enhetshändelse. När parametertiden ökar med h UE flyttas alltså kvantat ett kvantasteg i någon riktning. För ett föremål som ligger stilla i rummet sker förflyttningen i koordinattidsled. Ett sådant föremål rör sig alltså med hastigheten 1/h kvantasteg/UE i koordinattidsriktningen. Denna hastighet kallas ljushastighet. De kvanta som bildar "Jag" färdas alltså med ljushastighet i en riktning som jag kallar koordinattidsriktningen. Jag kan se det som att jag svävar i en eter som blåser med ljushastighet i en riktning som jag kallar koordinattidsriktningen. Jag kallar detta sätt att avbilda världen för etervindbilden. Om h är konstant gäller för ett kvanta som ligger stilla i rummet att koordinattiden ökar med den konstanta hastigheten 1/h kvantasteg/UE. Om jag använder h UE som parametertidsenhet ökar koordinattiden med 1 kvantasteg/parametertidsenhet. Koordinattiden och parametertiden följs då åt på ett sätt som kan leda till att man förväxlar dem eller inte ser skillnaden mellan dem. Men parametertiden är en skalär förändringsparameter och koordinattiden är en koordinat. En fördel med etervindbilden är att den har reella, rätvinkliga, ortogonala axlar. Det innebär att man kan "se" fyrdimensionella figurer. Den tvådimensionella kvadraten som begränsas av fyra linjer och den tredimensionella kuben som begränsas av sex kvadrater kompletteras av en fytdimensionell figur som begränsas av åtta kuber. Även om det knappast går att rita fyrdimensionella figurer går det ganska lätt att förställa sig dem och att tolka deras innebörd i vardagliga begrepp. Det etablerade namnet på den fyrdimensionella motsvarigheten till kub är tesserakt men jag kallar den för en qvaol. När jag lägger en iskub i mitt grogglas har den kanske en utsträckning i rumsled på en cm. Det tar kanske tio minuter, alltså sexhundra sekunder innan den har smält. Dess utsträckning i koordinattidsled är alltså sex hundra sekunder, alltså sex hundra miljarder nanosekunder, alltså sexhundra miljarder fot, alltså arton biljoner cm. I etervindbilden skiljer sig inte koordinattidsled från rumsled på något principiellt sätt. Koordinattidsaxeln är inte speciell genom att den är imaginär eller genom att den lutar mot rumsaxlarna. Men många av de föremål som utgör vår omgivning är långsträckta i koordinattidsled. Även för ett ganska kortlivat föremål som en iskub är utsräckningen i koordinattidsled mycket större än utsträckningen i rumsled. Iskuben är alltså ett trådliknande föremål som sträcker sig i koordinattidsled. Jag kallar ett sådant föremål för en qvaolett. När jag sitter och ser iskuben smälta färdas jag arton biljoner cm i koordinattidsled och drar slutsatsen att iskuben är arton biljoner cm i koordinattidsled. Men det finns ju möjligheten att iskuben bara är en tunn skiva i koordinattid, en skiva som svävar i samma etervind som jag svävar i och alltså följer med mig. Hur skall jag kunna avgöra om iskuben är utsträckt i koordinattidsled? Om ett rymdskepp passerar mig kan jag prata med besättningen via radio. Jag kan då be dem att titta på iskuben och berätta vad de ser. Eftersom skeppets koordinatsystem är vridet i förhållande till mitt ser jag och besättningen inte samma bild av iskuben. De ser iskuben vid en annan koordinattid. Om deras bild liknar min kan jag alltså konstatera att iskuben har en utsträckning i koordinattidsled.