2001-06-26 - 09-27

Leif Andersson

Henriksbergsvägen 104

136 67 HANINGE

Tel 08/777 45 33

e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com

Hemsidor http://go.to/lean1

http://come.to/lean

HUR VI BLEV SOM VI ÄR

(När det gäller Gamla Testamentets teknik finns en del på min Huvudsida

Klicka på Bakgrund - Religion)

Inledning

=========

Vårt samhälle bygger på medfödda och inlärda beteenden.

I läroböcker i ekonomi och i den politiska debatten framställs samhället

som en rationell organisation med uppgift att avvärja materiell brist. Men

vi har ingen materiell brist och trots aktningsvärda försök lyckas vi sällan

skapa någon.

Våra beteenden är sällan rationella. Underkastelse, rättvisa, hämdbegär,

skadeglädje och omhändertagandeinstinkt är ingen bra grund för rationellt beteende.

En politikers uppgift är att lösa problem och bilägga konflikter. Men för att

lyckas med det måste det finnas problem och konflikter att hantera. Val-

kampanjer handlar därför mycket sällan om problemlösningar eller om medlings-

förslag. De är kampanjer för att skapa problem och underblåsa konflikter. Om en

rymdvarelse med tankeförmåga kom till jorden skulle han finna vårt samhälle

obegripligt. Och för att vi skall ha möjlighet att förstå oss själva måste vi

försöka se hur våra beteenden skapats och utvecklats.

Vargflockar

===========

I en vargflock äter alfa-vargen först och omega-vargen sist.

En omega-varg som slår ett byte äter inte upp det utan bär det

till flockledaren. Beteendet är medfött. Det har i tusentals år

byggts in i vargens gener. Och inte bara i vargens utan även hos

vargens nära släkting tamhunden. Kastar du en pinne till din hund

springer den och hämtar den och bär den till sin flockledare d v s

till dig. Skjuter du en and springer hunden efter den och bär fram

den till dig utan att göra något försök att själv äta upp den.

Vallhunden driver fåren enligt herdens direktiv utan att göra något

försök att riva något får. Underkastelsen under flockledaren är

total. Till och med starkare än driften att äta för att överleva.

Beteendet har sållats fram genom naturligt urval och det måste alltså

finnas en urvalsprocess som gynnar detta beteenede.

För primitiva organismer som förökar sig genom delning testar naturen

alla slumpmässiga kopieringsfel och väljer ut de mest livsdugliga. Ju

mer komplicerad en organism blir ju mindre blir sannolikheten att ett

slumpmässigt fel skall vara positivt. Den könliga fortplantningen där

avkomman kopieras från två förlagor minskar risken för slumpmässiga fel

men öppnar samtidigt möjligheter till variationer genom kombination av

egenskaper. Naturen får alltså fortfarande olika varianter vars livs-

duglighet kan prövas men antalet helgalna felkopior har minskat. Utveck-

lingen kan snabbare gå mot allt mer livsdugliga individer.

I vargflocken har individens strävan att föra sina gener vidare ersatts

av en strävan att föra flockens bästa gener vidare. Bara ranghöga vargar

fortplantar sig. I stället för att naturen behöver testa livsduglighet

hos avkomman från varje par kan flocken bland tiotals medlemmar välja ut

dem med bästa genuppsättningen och bara föra dessa gener vidare. I stället

för hundra tusentals år kan genförändringar slå igenom på tio tusentals år.

Och människans extrema avel av tamhundar har visat att man faktiskt kan

åstadkomma resultat på så kort tid som årtionden.

En varg som nått erforderlig rang för att få föra sina gener vidare

måste ha visat prov på såväl underkastelse som ledarskap. Valpar som

sticker upp utan att ha erforderlig kompetens blir kvästa av flocken

och valpar som aldrig vågar sticka upp avancerar inte i rang.

Flocklivet är inte bara till förmån för flocken och flockledaren. Det är

även förmånligt för omega-vargen. Om det naturliga urvalet skall ge någon

utveckling måste det födas individer som kan selekteras bort. Omega-vargen,

som har sämre förmåga än andra att skaffa sig föda, skulle då få svälta

ihjäl när tillgången till byte minskar. Men ett plus ett är nästan aldrig

två och när omega-vargens kapacitet läggs till flockens blir tillskottet

större än den egna kapaciteten. Trots bristande egen kapacitet kan då

omega-vargen bidra och motivera sin existens. Och urvalsprocessen kan

baseras på att omega-vargen inte för sina gener vidare i stället för att

baseras på att omega-vargen svälter ihjäl.

Om flocken hamnar i en situation där inte maten räcker till alla svälter

naturligtvis omega-vargen ihjäl först. Men inte ens det är någon försämring

mot att svälta ihjäl utan något stöd från flocken.

Förmänniskor

============

Våra tidiga förfäder måste ha levt under vargflocksliknande förhållanden.

Under årtusenden utsattes de för den urvalsprocess som selekterar fram

underkastelse och ledarskap. Vi bär med oss ett arv av rangordning, under-

kastelse, hängivenhet, maktbegär, kväsningsinstinkt (t ex mobbing) o s v.

Liksom vargflockar kunde människoflockar jaga djur som ingen enskild

människa klarade av. Och en flock kunde samla på sig kunskap om var det fanns

ätliga växter. Flockar kunde ordna gemensamma boplatser. En individ som blev

tillfälligt sjuk eller skadad kunde leva av flockens gemensamma tillgångar

under tillfrisknandet.

Syndafallet

===========

För ett tiotal årtusenden sedan inträffade något som radikalt ändrade

förutsättningarna för mänskligt liv.

Människan uppfann jordbruket.

I Första Mosebok finns en gammal berättelse om hur detta gick till. Men även

om denna skrevs ner för tusentals år sedan måste den ha traderats muntligt i

många tusen år med allt vad det innebär av omtolkningar och kopieringsfel. Den

är alltså inte någon detaljerad ögonvittnesbeskrivning och den har tolkats på

många egendomliga sätt men den innehåller (kanske) en intressant kärna.

Flockledaren, alfa-människan, Jahve har vid dödsstraff förbjudit flockmedlem-

marna att äta av det som växer nära boplatsen. Redan på den tiden fanns ett

miljötänkande som gick ut på att inte skövla utan bara jaga och samla på så

stort avstånd att jakt- och samlartrycket inte blev större än vad den naturliga

återväxten klarade av.

Omega-människorna Eva och Adam bryter mot Jahves bud. Men det finns något mer i

det de gör. Något som får Jahve att hålla inne med dödsstraffet. De har kommit

på hur man kan åstadkomma återväxten. De har uppfunnit jordbruket.

Jahve har en egenskap som kanske är den allra viktigaste, mest egendomliga och

mest särpräglade mänskliga egenskapen. Han är nyfiken nog att låta dem hållas

för att se hur det går.

Eva och Adam skiljer ut sig från flockens gemenskap och bildar ett monogamt,

självförsörjarpar. Jahve uttrycker sina farhågor för att det inte är så enkelt

som Adam tror men låter dem göra ett försök.

Eva och Adam var alltså inte de första människorna i betydelsen "hårlösa apor".

De var de första människorna i betydelsen "jordbrukare". De var de första som

skiljde sig från alla andra djur genom att medvetet odla sin föda.

Om man uppfattar begreppet "människa" på detta sätt blir inte släkttavlorna i

Första Mosebok lika orimliga (bortsett från livslängdsuppgifterna).

Kain och Abel

=============

Jordbruket utvecklas i två riktningar. Mot bofasta, växtodlande bönder och mot

kringströvande, djurhållande nomader. I Moseboken kallas bönder för Kain, nomader

för Abel och jaktflocksledare för Jahve. Vi får en situation där bönder, nomader

och jakt(- och samlar)flockar lever tillsammans. Men nomadernas och jaktflockarnas

rörliga liv kommer i konflikt med böndernas princip att så för att kunna skörda.

Abel försöker köpa beskydd från Jahve genom att betala med slaktdjur (offra). Till

en början ser Jahve att nomadlivet ligger närmare jaktflockslivet och han ställer

sig välvillig till Abels propå. Men det visar sig att Kain är kapabel att hävda

sitt revir och Jahve inser också att det är lättare att kräva ut betalningen från

den bofaste Kain än av Abel som kan vara svår att hitta.

Jahve sluter förbund med Kain. Den första staten, eller om man så vill den första

beskyddarligan, har skapats. Jahve upprättar fastighetsregister och börjar dela

ut Kainsmärken d v s lagfarter.

Flockens kollektiva ägande ersattes av privat ägande. Jahve accepterade Kains

ägoprincip: Den som sår måste kunna lita på att få skörda.

Ett problem med jordbruket är att överskottet blir enormt. Ett par som odlar

efter ork och arbetslust kan försörja dussintals individer. Jaktflockarnas

intresse för att jaga och samla blev allt mindre. Det var betydligt enklare

att leva på överskott från bönder.

Jahve upptäckte snart att jaktflockslivet var onödigt slitsamt. Det var enklare

att "odla" bönder d v s att ge dem beskydd och låta dem behålla så mycket att

de producerade ett bra överskott. Jaktflockar och bönder växte samman i symbios

till bondesamhällen med bönder och jaktflockar som delade upp sig i överhet och

proletariat.

Men jordbruket ger inget bra selektionstryck för anpassning av generna till ett

jordbrukarliv. Med jordbrukets stora överskott kan alla fortplanta sig och föra

sina gener vidare. Våra medfödda beteenden har därför inte ändrats. De är

fortfarande selekterade för att passa för ett liv i jaktflock. Men vi lever

inte i jaktflock vilket medför att vi måste lära oss nya beteenden och

undertrycka de medfödda.

Det har förekommit och förekommer fortfarande att man försöker ersätta det

naturliga selektionstrycket med ett medvetet urval som skulle kunna gynna

dem som bäst lämpar sig för liv i en jordbrukskultur. Ofta gör man då så

att familjer förhandlar med varandra om parbildning. Genom att para ihop

barn från framgångsrika familjer skulle man kunna få en selektion som

gynnar dem som bäst anpassar sig till jordbrukskulturen. Men det har fungerat

dåligt bl a för att det bara handlat om en liten del av en befolkning där

man inte kunnat hindra anlagsspridning inom andra befolkningsskikt. Försök

att t ex hålla isär adel, bönder och "löst folk" från varandra för att

skapa ett selektionstryck inom varje grupp för sig har inte lyckats.

Vi har under årtusenden fått leva med att våra medfödda beteenden inte

passar i de samhällen vi lever i. Med att vi måste lära oss hur vi förändrar

våra beteenden så att vi kan få våra samhällen att fungera. Med en ständig

känsla av att vi gör fel. Att vi handlar på ett sätt som strider mot vår

medfödda känsla för vad vi bör göra.

I jaktflocken underkastar sig medlemmarna och litar helt på ledaren. Och

ledaren litar på flocken. Ingen kan göra något åt morgondagens jakt eller

samlarraid. Det är ingen mening med att oroa sig för morgondagen. I jord-

bruket däremot måste man oroa sig för framtiden så att man sår för framtida

skörd eller driver hjorden mot trakter där det kommer att finnas vatten och

bete. Jordbruket skapade "myten om den materiella bristen". Trots överskott

av dittills aldrig skådad omfattning oroade sig bonden och herden för

framtiden. Hur stor årets skörd än blev och hur många och välmående djuren

än var fanns alltid oron för att nästa skörd skulle misslyckas, att betet

skulle ta slut eller sjukdom drabba växter, djur eller människor. Syndafallet

d v s övergången till jordbruk innebar att människan offrade sin själsro.

Moses experiment

================

På Moses tid var Egypten ett utpräglat bondeland med Farao som Jahve.

Liksom vi gör idag upplevde Mose konflikten mellan bondekulturens krav och

det medfödda jaktflocksbeteendet. Han såg att nomadlivet låg närmare jakt-

flockslivet och hade en dröm om att kunna skapa en nomadkultur som skulle

kunna konkurera med bondekulturen. Han drömde om att återupprätta Abels

förbund med Jahve.

Någon Jahve som han kunde sluta förbund med fanns inte längre. Men i Egypten

fanns en nomadstam med en förfader som hette Abraham. Abraham hade lidit av

schizofreni och hört röster som han trodde kom från en Jahve, osynlig men

större och mäktigare än alla andra.

Det passade perfekt för Moses ändamål. Med en sådan kunde han ingå förbund

och sedan fungera som Jahves språkrör. Än bättre blev det av att stammen

hade haft svårt att finna sig tillrätta i det egyptiska bondesamhället och

levde som en missanpassad etnisk minoritet.

Mose och Aron gick till Farao och bad att få ta stammen med sig ut i öknen.

Men Farao sade nej. Redan som barn tyckte jag detta var konstigt. Varför

skulle Farao hindra en missanpassad invandrargrupp från att ge sig av? Det

är inte förrän nu som jag insett att berättaren ger en något förskönad bild

av deras begäran. De bad inte om att stammen skulle få ge sig av frivilligt.

De bad om att Farao aktivt skulle driva ut dem. Även om de kände sig missan-

passade insåg de flesta att ett nomadliv i öknen inte var det alternativ de

drömde om.

När Mose inte lyckas sälja sin ide om en ny nomadkultur och inte får Faraos

hjälp att tvinga stammen att följa honom tar han till två tjuvknep. Han

påminner dem om att Abrahams Jahve lovade honom och hans ätt ett land som

flyter av mjölk och honung. Han lurar dem alltså att tro att de inte går

mot ett nomadliv utan mot ett nytt och bättre bondeliv. Och han lockar dem

att ta med sig allt löst och lösbrytbart som de kan stjäla när de ger sig av.

Att Farao sätter efter dem beror naturligtvis inte på att han vill hålla dem

kvar i Egypten. Han vill bara ta tillbaka vad de stulit.

Men Mose lurar in Faraos arme i en fälla vid Röda havet. Planeringen är

perfekt. Helt i klass med Jönsonligan. Planen är tajmad och klar in i minsta

detalj. De når havsviken vid ebb, går över och hinner lagom över så att vattnet

stiger när Faraos män börjar gå över.

Efter den historien har han även vunnit fördelen att ingen kan gå tillbaka till

Egypten. Även om folket knorrar när strapatserna kommer har de inget annat val

än att följa honom.

Mose vet en hel del om hur man kan använda oljefraktioner och liknande ämnen.

Den kunskapen använder han för att skapa imponerande ljus- och ljudeffekter.

Han stärker sin och Arons ställning som språkrör för en otroligt mäktig men

osynlig Jahve, en Jahve som är så mäktig att man inte kan överleva att se

honom.

Så blir det dags att återupprätta Abels förbund med Jahve. Det personliga

ägandet skall ersättas med kollektivt ägande, det personliga ansvaret skall

ersättas med underkastelse.

Mose bränner av rökbomber och går upp på Sinai berg. Aron samlar in alla

smycken och andra personliga tillhörigheter och smälter ner alla metaller.

Första försöket blir en flopp (mer om detta finns på min huvudsida i

Gamla testamentets teknik). Det är också

tänkbart att Mose inser att han gått för långt i sin strävan att avlägsna

sig från bondekulturen. Vi får aldrig veta vad som stod på de första

stentavlorna. Men han och Aron inser att folket inte släppt drömmen om

en bofast tillvaro. Att de ser den guldtjur som skulle symbolisera omvandlingen

av deras privata ägodelar till gemensam egendom som en bondegud.

Mose tar till hårdhandskarna och genomför en omfattande utrensning och ett

nytt försök med nya stentavlor. Det är möjligt att budet "Du skall icke stjäla"

bara fanns på den andra uppsättningen. Att Mose insett att folket ännu inte

var moget för kollektivt ägande. Att det enskilda ägandet fortfarande var

ett nödvändigt inslag för att samhället skulle kunna fungera.

Ägande

======

För medlemmarna i en jaktflock som lever i ett glest befolkat tropiskt område är

ägande av föga intresse. Det man behöver hämtar man från en omgivning där det

ständigt förnyas utan att man behöver bekymra sig om hur detta går till.

De första ägoproblem som våra förfäder mötte var antagligen revirkonflikter. När

två flockar kom för nära varandra fanns det en risk att den ena flocken utarmade

ett område som den andra flocken hade tänkt använda.

Hävdande av jaktflocksrevir är en typ av kollektivt ägande. För att ett jaktflocks-

revir skall kunna ge en medlem alla förnödenheter måste det vara så stort att det

rymmer olika slag av byten och växter. Det räcker inte med ett litet revir som en

enskild medlem kan överblicka och försvara. De flockar som slöt sig samman kring

kollektivt ägda revir hade större sannolikhet att leva vidare och föra sina anlag

vidare. Människan fick ett medfött beteende för kollektivt ägande.

Det kollektiva ägandet har två sidor:

1 Allt ditt är mitt

2 Allt mitt är ditt

I ett samhälle med enskilt ägande blir alla som äger mindre än medelförmögenheten

rikare om man övergår till kollektivt ägande och de som äger mer blir fattigare.

Det kollektiva ägandet är ansvarsfritt. Visserligen kan medlemmarna åläggas vissa

regler, som att inte skövla boplatsens närområde, men ingen enskild medlem kan

disponera det ägda och därmed inte ta ansvar för hur det används.

Med enskilt ägande följer däremot ett ägaransvar. Det ankommer på ägaren att

förvalta det ägda så att det ger avkastning och överskott såväl idag som för

kommande generationer. För bonden gäller det att sköta jorden så att den kan

lämnas till nästa generation i allt bättre skick.

Med principen att den som sår skall kunna skörda följer ett ansvar för att inte

nöja sig med att tillgodose det egna behovet. Ett ansvar för att, så långt det

är möjligt, så och skörda för att få ett överskott som kan komma andra människor

till del.

Under årtusenden har det visat sig att enskilt ägande ger högre produktion än

kollektivt ägande. Men det sker till priset av den bekymmerslösa tillvaro som

det kollektiva ägandets ansvarsfrihet kan ge. Och till priset av att vi måste

undertrycka vårt medfödda beteende från en tid där kollektivt ägande var en

självklarhet. Vi måste skaffa oss ett inlärt beteeende som skiljer på ditt och

mitt.

I Moses dröm ingick säkerligen att återgå från Egyptens tradition av enskilt

ägande till ett kollektivt ägande. När han första gången kom ner med stentavlorna

hade man samlat in alla dyrbarheter man stulit med sig från Egypten och smält

allt guld till en guldkalv. Mening var säkerligen att man på det sättet skulle

symbolisera det enskilda ägandets uppgående i det kollektiva. Men det gick snett.

En tjurkalv var en symbol för bondekulturen. Folket såg inte den tänkta symboliken

utan snarare ett löfte om att få återgå till enskilt ägande i det förlovade landet.

Om stämningen varit den rätta hade det naturligtvis gått att pussla ihop de

tappade stentavlorna men Mose insåg att han gått för långt. Att folket inte var

moget för den kollektivisering han försökte genomföra. Trots att han lät leviterna

slå ihjäl tretusen man lyckades han inte kväsa drömmen om enskilt ägande. Han

måste göra nya stentavlor med mer realistiskt innehåll. Han måste ta med förbud

mot stöld och han insåg att han inte kunde avskaffa, bara försöka dämpa, den avund

som är knuten till enskilt ägande.

I vår tid har Moses dröm återuppstått under namn som socialism och kommunism och

Moses experiment har upprepats i stor skala med liknande resultat.

Vi har ett nedärvt beteende som är anpassat till kollektivt ägande och vi känner

alltså på oss att det är något fel med enskilt ägande. Men vi har också ett nedärvt

beteende som är anpassat till enskilt ägande som gör att vi känner på oss att det

är något fel med kollektivt ägande. Hur vi än gör blir det fel. Och i det läget

föredrar de flesta enskilt ägande eftersom det ger större tillgång till nyttigheter.

Men det finns naturligtvis alltid en minoritet som har så mycket att vinna på en

övergång till kollektivt ägande att de stöder detta och försöker föra fram ideer

om rättvisa o dyl.

Ansvar och syndernas förlåtelse

===============================

För att vi skall kunna leva i flock måste vi ha en instinkt att inte skada varandra.

Men verkligheten kräver ibland handlingar som skadar någon. I en jaktflock gäller

att när maten inte räcker till alla måste omega-människan svälta ihjäl. Men beslutet

om detta tas av flockledaren ensam. Ingen annan flockmedlem behöver ta ansvar för

ett sådant beslut. Det kollektiva ägandet innebär att de enskilda flockmedlemarna

inte äger något som de kan ge till den svältande omega-människan. De behöver alltså

inte känna något obehag av att de handlar mot sin instinkt när de inte hjälper en

medmänniska.

Med enskilt ägande följer ett enskilt ägaransvar. Den som äger något kan ge bort

något.

När vi blir tvungna att handla mot vår instinkt upplever vi obehagliga känslor av

synd och skuld.Tankar på att vi hade kunnat hjälpa men inte gjorde det kan bli

mycket plågsamma.

Ur detta föddes tanken på en frälsare som liksom en jaktflocksledare påtar sig allt

ansvar.

Mose försökte närma sig kollektivt ägande genom att införa koscherprincipen, i

första hand ett slaktmonopol. Bondens princip att den som sår skall skörda motsvaras

för djurhållande nomader av principen att den som föder upp skall slakta. Men

Mose tog ifrån djurägarna rätten att slakta. I stället ritualiserade han slakten

och gav prästerna ett slaktmonopol. På liknande sätt har man, bl a i Europa, försökt

ta ifrån bönder rätten till deras produktion genom att förbjuda dem att mala sin

egen spannmål.

Ernst Wigfors sade en gång om socialdemokraternas syn på ägande "Vi skall inte

avskaffa äganderätt, bara göra den innehållslös". Det var vad Mose försökte göra

med djurägande. Genom att ta ifrån djurägaren rätten att slakta sitt djur gav

han prästen möjlighet att fördela köttet och därmed ansvaret för köttanvändningen.

Gemene man kunde slippa ta ansvar genom att lyda prästerna. Prästerna kunde slippa

ta ansvar genom att lyda översteprästen Aron. Aron kunde slippa ansvar genom att

överföra det på Mose. Och Mose kunde föra över ansvaret på en osynlig men ofattbart

mäktig Jahve vars makt han då och då demonstrerade med effektfulla krevader.

Även om Moses ide om ett samhälle byggt på kollektivt ägande blev en flopp har hans

försök att lösa ansvarsavlastningen följts av ett flertal liknande försök.

I Bhagavadgita förklarar Krishna för Arjuna hur han skall kunna frigöra sig från

ansvar. Han talar om plikten att lyda order och om att en blind orderlydnad ger

sinnesro. Om man bara har order om att göra så är det helt i sin ordning att slå

ihjäl släkt och vänner. Och om man utför det arbete man fått sig ålagt utan någon

tanke på dess konsekvenser behöver man inte ta på sig något ansvar för resultatet.

Jesus försöker bygga sin lära på två ben när han predikar kärleken till nästan

samtidigt som han förlåter synder.

Men den som förlåter synder måste verkligen ta ansvar för dem. Jaktflocksledaren

kan ta på sig ansvar genom att faktiskt ta det slutgiltiga beslutet och därmed

också göra sig till föremål för all kritik och allt hämndbegär. Om det skall vara

någon mening med en syndaförlåtelse måste den som utdelar den stå för att "allt

skedde på min order". Det är därför Jesus måste dö på korset för att visa att han

faktiskt står för all syndaförlåtelse han delat ut.

Kyrkan tog över strävan att skapa ett system för syndaförlåtelse. Katolska kyrkan

byggde en hierarki upp till påven där man kunde bikta sig och få absolution. Men

man utkrävde aldrig det ansvar som därigenom samlades hos påven. Det hela urartade

till en krämarverksamhet där man sålde avlat som vilken handelsvara som helst. Och

därmed spelade man bort sin trovärdighet.

Nazisternas Tredje Rike byggdes upp som ett syndaförlåtelsesystem. Hitler och Hitler

ensam tog ansvar för allt. I sina Bordssamtal talar han om att det ibland känns tungt

att ensam bära allt ansvar.

När Mose inte fick med sig israelerna på en övergång till kollektivt ägande försökte

han i stället med att behålla enskilt ägande men ta på sig ansvaret för obegränsad

plundring av egyptisk egendom. Och det lyckades. Han fick med sig israelerna i ett

uttåg från Egypten.

Nazisterna resonerade tydligen på liknande sätt. De behöll den enskilda äganderätten

men utsåg grupper som på Hitlers ansvar fick plundras obegränsat. I det sammanhanget

var judarna perfekta. Det var en sammanhållen grupp som själva stod till tjänst med

att avvika på ett åtkomligt sätt. Och det fanns många judar som ägde något som man

kunde stjäla. För Mose var det bara fråga om ett tillfälligt trick för att lura

folket. Om nazisterna också hade ambitioner att på lång sikt övergå till kollektivt

ägande får vi aldrig veta. Det verkar som om de inte tänkt längre än till att

plundra befintliga grupper.

Enligt evangelisten Johannes sade översteprästen Kaifas till judarna att det vore

bäst om en man finge dö för folket. Även nazisterna tänkte sig att använda den

principen. Ännu vid inledningen av Nurnbergprocessen trodde Göring att han skulle

kunna klara sig genom att skylla allt på Hitler.

Det nazistiska försöket att samla allt ansvar hos en person som får förlåta alla

synder när man berikar sig genom plundring visade sig snart ohållbart. I en

första omgång fanns de som plundrats kvar och kunde komma med anspråk. Hitler

kunde inte som Mose tåga ut och göra sig oåtkomlig i öknen. Resultatet blev

"den slutliga lösningen" som inte löste något utan bara visade att man startat

utan att ha någon långsiktig plan.

Maskinansvar

============

Moses metod att skylla allt på en allsmäktig men osynlig gud fungerade så länge han

kunde demonstrera Jahves makt med spektakulära explosioner o dyl. Men de metoder han

använde imponerar inte på någon idag. Vi vet alla hur man kan hantera olja och spräng-

ämnen. Och när gudens språkrör inte kan visa upp något övermänskligt stannar skulden

hos språkröret.

Vill man trots det försöka använda metoden får man nöja sig med att omge sig med en

speciell typ av människor t ex de som kan se något läsvärt i Koranen eller de som

tar till sig argumenten i Bhagavadgita. Men man får svårt att värja sig mot allt

sunt bondförstånd som sticker upp som ogräs i rabatten.

Men vi ser idag försök med ett annat sätt att komma undan ansvar. Vi lägger ansvaret

på ett ekonomiskt system. Vi säger inte "Jag vill inte hjälpa dig" vi säger "Pengarna

är tyvärr slut" eller "Du måste acceptera de ekonomiska realiteterna".

Och det ekonomiska systemets regler kan vi lägga in i datorer som därmed kan fatta

de obehagliga beslut som skulle kunna störa vårt samvete. Vi behöver inte lägga all

skuld på Jahve, Jesus eller Hitler. Vi kan hänvisa till en dator som fattat beslut

som vi inbillar oss att vi inte kan påverka.

Efter andra världskriget har Europa övertagit de planer som gjordes upp för Tredje

Riket. Men man har bytt militära metoder mot ekonomiska och man har ersatt skuld-

avlastningen till en diktator med skuldavlastning till ekonomin.

Varför erövra länderna i Östeuropa när man kan köpa dem? Varför ta ifrån människor

deras egendom genom att spärra in dem i koncentrationsläger när man kan stjäla via

skatt och inflation?

Första steget är naturligtvis att knäcka böndernas självhushåll. Självförsörjande

individer är farliga. Det finns risk att de även tänker själva. Det är inte för

inte som en stor del av EU:s budget går till "jordbruksstöd". Bönderna skall inte

vara beroende av sin produktion utan av "bidrag". Tjänstemän som åket ut och skjuter

kor, fördelar öronlappar till korna eller åker ut och mäter längden på grässtråna

på trädan är naturligtvis bortom allt förnuft men så långt har det gått. Och lika

lite som koncentrationslägerföreståndarna känner de något ansvar för vad de gör.

De följer bara spelets regler.

Taylorismen och MTM (Metod-Tid-Mätning) innebar att människan reducerades till en

maskin bland andra. Människans ansvar reducerades till samma nivå som för övriga

maskiner. Ansvaret för att tillverka en handgranat styckades upp i ansvaret för

att gripa-flytta-släppa. Och idag lär vi oss allt mer att fråga datorn hur vi

skall göra i stället för att fråga varför vi skall godta de anvisningar vi får.

Och varför-frågorna skjuts allt längre bort och täcks av detaljregler som skrivs

in i datorer som ligger allt längre bort.

Vi blir allt mer som soldaten som tränar och blir allt bättre på att marschera

utan någon tanke på vart han går.Liksom israeliterna som följde Mose vandrar

vi ut i öknen men utan någon Mose som vi följer.

Orderlydnad

===========

Vi måste inse att vi inte kommer ifrån det ansvar som Kain en gång tog på sig.

Vi har alla ett ägaransvar var och en för sin värld. Och underkastelse ger ingen

ansvarsfrihet.

___________________________________

-----------------------

Åter till hemsidan