Foto:Filip Gullstrand
       Detta är en info-fil som ligger i lexikon-mappen alvsv. Filen heter lexinfo.htm.
       När LexSup öppnas eller när du växlar lexikon letar LexSup  efter en fil som 
       heter lexinfo.htm och om det finns en sådan fil  visas den i en browser-ruta.
       Om du inte vill att lexinfo.htm skall visas varje gång du öppnar  LexSup går du 
       in i den mapp där den ligger och döper om den eller tar bort den.

      
 ÄLVDALSKA
       Detta lexikonutkast bygger på en ordlista från:   http://www.elfdalsasen.com/ordlista/a.htm
      

       Om älvdalska säger Wikipedia:

       Älvdalska (även: älvdalsmål; övdalsk på älvdalska), svenskt lokalmål 
       (huruvida det är en dialekt eller ett språk är en omstridd fråga) som talas och 
       används i Älvdalen i norra Dalarna. Det har länge ansetts som en dialekt, 
       men har på senare tid fått egen ortografi.

       Det finns c:a 3 000 personer som fortfarande talar älvdalska och numera 
       finns böcker och tidningar tryckta på älvdalska. Älvdalskan har utvecklats 
       ur det gemensamma nordiska språk, som för över 1000-1500 år sedan 
       talades i hela norra Europa. Många språkforskare menar att älvdalskan 
       är mera svensk än det vi i dagligt tal kallar svenska, som är en blandning 
       av de dialekter som talades i Mälardalen, där Sveriges politiska och 
       ekonomiska makt funnits sedan medeltiden.

       Språkliga särdrag  
       Målet särskiljer sig från andra nordiska språk då det har flera fornnordiska 
       språkdrag som bevarats gentemot de andra. Exempel är nasala vokaler 
       (till exempel buotje 'boken'), flerkasusböjning (till exempel wargen ietter 
       Grobien nominativ 'vargen heter Gråben', ig såg wardjin ackusativ 'jag såg 
       vargen', ig djäv wardjem tjyöt dativ 'jag ger vargen kött', wardjemes bien ir 
       åv genitiv 'vargens ben är av'), kvantitetssystem med fyra stavelsetyper 
       (dvs enstavighet, kortstavighet, långstavighet samt överlångstavighet; 
       svenska har bara de två stavelsetyperna enstavighet och långstavighet), 
       bland annat ð-konsonantsystem (motsvarar engelskans tonande th i father, 
       till exempel guoð 'god'), m.m. Älvdalskan har också nya, sekundära diftonger 
       — vilket tidigare var vanligt bland svenska dialekter och som fortlever i bl.a. 
       gotländskan — vilka är ai (ur äldre långt i, till exempel baita 'bita'), uo (ur äldre         
       långt o, till exempel suol 'sol'), au (ur äldre långt u, till exempel aus 'hus'), åy 
       (ur äldre långt y, till exempel åysa 'hysa'), yö (ur äldre långt ö, till exempel 
       myöta 'möta') samt ie (ur äldre långt e som i sin tur kommer ur den primära 
       fornnordiska diftongen æi, till exempel stien 'sten'); dessutom har älvdalska 
       triftongen iuo (ur äldre obetonat i + betonat långt o, till exempel biuoða 'bjuda').