2003-08-15
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://go.to/lean1
http://come.to/lean
Tredje riket - och fjärde
=========================
Att förfasa sig över förintelsen leder ingen vart. Visst var den fasansfull
men det är ju alla överens om. Troligen hade inte ens Hitler själv någon
avvikande mening om det. Men varför inträffade den? Hur kunde miljoner
tyskar rösta på Hitler i tron att nazisterna representerade något gott?
Nazisterna lovad att skapa "Tredje riket". Det första riket var det rike som
Karl den store skapade. Det andra riket var var det tyska kejsardömet som
gick under i första världskriget. Nu skulle "Det heliga romerska riket av den
tyska nationen" föras vidare i ett tredje rike. Och det Tredje riket skulle
bli ett tusenårigt lyckorike.
Europa skulle enas under det tyska herrefolket.
Men varifrån skulle man hämta de nyttigheter som Europas herrar behövde för
att leva ett gott liv?
En rad stater, i första hand England, hade skaffat sig kolonier där de kunde
hämta vad de behövde. Men Tyskland hade kommit på efterkälken. Man hade
knappast några kolonier i en värld där andra lagt beslag på nästan allt som
fanns.
Tyskland ansåg sig ha moralisk rätt till att kräva kolonier i samma
utsträckning som andra länder men var skulle man finna områden som var
tillräckligt underutvecklade för att underkuvas men tillräckligt utvecklade
för att ha något att ge? Kanske kunde man finna detta på mycket nära håll.
Kanske kunde man skapa en koloni som man kunde nå utan besvärliga
transporter. Området öster om Tyskland skule kunna bli en idealisk koloni,
en slavstat.
Man började med att skapa Tredje riket på hemmaplan. Landet delades in i små
enheter, t ex en by eller ett kvarter. För varje enhet utsågs en ledare med
mycket stora befogenheter. För en grupp enheter utsågs en gruppledare som
enhetsledarna var ansvariga inför. På det sättet byggde man upp ansvars- och
befogenhetskedjor som gick från enhetsledare till Hitler praktiskt taget utan
några andra kontrollfunktioner.
För ledaruppgifter rekryterade man gärna människor som kände sig förbigångna
och orättvist behandlade. Hitler själv var ju en misslyckad konstnär.
Nazistpartiet blev en genväg till makt. Den som kände sig missförstådd och
undanskuffad kunde gå in i partiet för att den vägen nå en maktposition
som enhetsledare eller gruppledare med makt över sina vedersakare.
Men med stor makt följde stort ansvar. I Tredje riket skulle herrefolket
få det bättrte än de kunnat drömma om. Ledarna på alla nivåer hade till
uppgift att åstadkomma detta och det var inte tillåtet att misslyckas.
Ansvaret gick rakt upp till Hitler som kunde avrätta vem han ville men
också ta på sig allt ansvar och ge sina underlydande syndernas förlåtelse.
En ledare hade stor makt över sina underlydande, så stor att det inte
gick att skylla ifrån sig ett misslyckande på underlydande. Resultatet
blev en förlamande skräck för att misslyckas. Det var mycket få som
vågade utveckla egna ideer. De flesta fann det säkrast att följa
direktiv uppifrån.
Den som är bäst kräver inte rättvisa. Det är den som är sämst men inte
vill godta detta som kräver rättvisa och känner sig orättvist behandlad.
Genom att systematiskt använda sig av ledare som känt sig orättvist
behandlade byggde man upp en inkompetent hierarki med ett enormt behov
av att ge igen för gamla oförrätter. Hur skulle man avleda detta behov?
Och var skulle man ta resurser för att trots all inkompetens förbättra
levnadsstandarden? Slavstaten var ett projekt på lång sikt. Det gällde
nu att hitta en urskiljbar grupp på närmare håll, en grupp som både
kunde fungera som syndabock och bidra med stöldbara tillgångar. En grupp
som kunde avgränsas så väl att majoriteten inte kände sig hotad.
I Ryssland hade man använt kulakerna som en sådan grupp och i Tyskland
valde man bl a judarna.
Det blev fritt fram för plundring av och övergrepp mot judar. Hitler
påtog sig allt ansvar för detta och gav syndernas förlåtelse för allt
som gjordes mot judar.
En ledare som känt sig orättvist behandlad kunde nu ge igen mot förmögna
judar och dela ut deras tillgångar för att göra sig populär.
Men plundrade judar blev en belastning. Varför föda och klä dem när man
tagit vad de hade att ge? Man började transportera bort dem till
koncentrationsläger.
I koncentrationslägren fick man en möjlighet att prova organisationsformer
för slavstaten. Här hade man god tillgång till mänsklig arbetskraft för
produktion i Taylors anda. Man hade massor av människor som kunde
gripa-flytta-släppa. Det var bara att sätta igång med att producera
nyttigheter som behövdes för att höja levnadsstandarden i Tyskland.
Troligen kom det som en chock att koncentrationslägren inte gav något
överskott. Trots att man bara behöll de mest arbetdugliga drog lägren
mer resurser än de gav. Det visade sig helt enkelt att efterfrågan på
slavarbete var obefintlig
När alla har gryn till morgongröten kan man inte höja standarden genom
att producera mer gryn. När alla har mössor kan man inte höja standarden
genom att producera fler mössor. Vår produktionskapacitet är långt större
än vad som krävs för att producera mer än vi orkar konsumera. Vi har inte
behov av att öka produktionsmängden. Det som kan ge ökad standard är att
vi tar fram nya produkter med nya egenskaper som tillgodoser nya behov.
Men detta förutsätter en närhet och växelverkan mellan producent och
konsument som inte går att uppnå med avlägset slavarbete.
Tredje riket skulle bli ett lyckorike där herrefolket skulle befrias från
arbete. Förnödenheter skulle i stället hämtas från slavstaten. Men
människor vill inte befrias från arbete. Vi vill ha uppgifter som vi
finner meningsfulla. Och vi vill ha uppskattningsbevis för det vi gör,
inte order från en hierarki.
Inte nog med att man förlorade kriget. Själva grundideerna för Tredje
riket visade sig ohållbara. I början hade rustning och uppbyggnad av en
krigsmakt skapat uppgifter. Och genom lysande segrar på slagfältet hade
dessa uppgifter kommit att framstå som meningsfulla. Men nu blev det
allt svårare att formulera engagerande mål. Och utan resurskrävande mål
hade man ingen användning för det som koncentrationslägren kunde
producera. De drog mer resurser än de producerade. Men hur skulle man
bli av med dem? Man kunde ju inte låta lägerinternerna återvända och
börja återkräva vad som stulits från dem.
I normala fall skulle ingen tänka sig att avveckla koncentrationslägren
genom att mörda alla interner. Det skulle inte gå att finna människor
som ville ta ansvar för alla dessa mord. Men Tredje riket var uppbyggt
för att kunna ta denna typ av svåra beslut. Man kunde låta Hitler ensam
fatta beslutet och ta allt ansvar för det. Och därigenom kunde Hitler
utlova syndernas förlåtelse för alla som gjorde grovjobbet. De handlade
ju inte inte på eget bevåg, de utförde bara Hitlers order, order som de
inte hade någon möjlighet att vägra. Och Hitler trodde säkerligen att
han gjorde sitt folk en enorm tjänst genom att ta ett så tungt beslut.
Tredje riket slutade i ett enormt fiasko och ersattes av ett försök att
skapa ett fjärde rike. Några erfarenheter har vi tagit vara på men mycket
av grundideerna är de samma.
Fjärde riket skall, liksom det tredje, ena Europa under tysk, eller
möjligen tysk-fransk, överhöghet. Produktionen skall ordnas i
"rationella" former som kan beordras fram under slavlika förhållanden.
Rekrytering till maktpositioner skall baseras på "rättvisa" och
"jämlikhet", inte bara på kompetens. Östeuropa skall integreras på
villkor som liknar Tredje rikets slavstat. Allt fler funktioner skall
överföras till ett tjänstemannavälde som frigörs från demokratisk
kontroll.
Fjärde rikets tillskyndare har förstått att man måste ändra språk och
metoder men målen har man hämtat från ritningarna till Tredje riket.
Man talar inte längre om en slavstat. Nu heter det att ökad handel
skall ge mer välfärd. Man tillsätter inte gruppledare i en tydlig
hierarki. I stället skapar man bidragssystem som hanteras av en
byråkrati med tjänstemän som får befogenhet att i detalj styra över
bidragstagarna. Nu stjäl man inte från judar. I stället identifierar
man andra grupper, t ex fastighetsägare och aktieägare, som man
bestjäl via fastighetsskatt, bolagsskatt och förmögenhetsskatt. Och
man har lärt sig att inte transportera slutplundrade till koncentra-
tionsläger.
Tredje riket använde militära metoder för att övertyga andra länder
om att de skulle ingå i ett enat Europa under tysk ledning. Metoden
visade sig snabb men ineffektiv. Vid uppbyggnaden av fjärde riket
har man ersatt militära metoder med ekonomiska. Andra länder skall
inte erövras utan köpas. Det är en långsam metod men hittills har
den gett bättre resultat.
Fjärde riket bygger, liksom Tredje riket, på föreställningen att
ett stort och starkt rike har ett egenvärde, att medborgarna är till
för riket, inte tvärt om. Från denna grunduppfattning utgår sättet
att organisera produktionen.
Det finns i princip fyra sätt att organisera produktion
Självhushåll
Planekonomi
Spekulationsekonomi
Beställningsekonomi
Dessa kan karaktäriseras på följande sätt:
Självhushåll: Man skall skjuta björnen om man behöver skinnet
Planekonomi: Man skall skjuta björnen och ge bort skinnet
Spekulationsekonomi: Man skall inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten.
Beställningsekonomi: Man skall inte skjuta björnen förrän skinnet är sålt.
Självhushåll är bassystemet där produktionsbeslut fattas direkt av
konsumenten så att produkten kan anpassas optimalt till behovet. Men om
inte alla har tillgång till alla produktionsresurser kan självhushåll
bli ineffektiva med dålig utnyttjning och dålig uppbyggnad av produktions-
kapital.
I planekonomin fattas produktionsbesluten av en byråkrati. Detta kan
vara motiverat vid hungersnöd och i en nation som har andra mål än
medborgarnas väl, t ex i en nation som eftersträvar världsherravälde.
Vid hungersnöd måste man prioritera produktion av livets nödtorft och
det är då så uppenbart vad som bör produceras att en byråkrati kan
klara uppgiften utan alltför många felbeslut. Och i en planekonomi är
det lätt att ta undan kapacitet för produktion som medborgarna inte
är intresserade av.
När produktionskapaciteten räcker till mer än livets nödtorft uppstår
frågan vad man skall göra med överskottet. Ett sätt är att, med
planekonomiska metoder, använda överskottet till rustning och stora
infrastrukturprojekt. Tredje riket byggdes och fjärde riket byggs för
detta. En annan möjlighet är att släppa fram ett inslag av spekula-
tionsekonomi där medborgarna får möjlighet att fatta egna produktions-
beslut, producera på spekulation och få produktionsbesluten godkända
via marknaden.
Ett mycket viktigt inslag i såväl Tredje riket som i det fjärde är
att, med olika metoder, begränsa utrymmet för spekulationsekonomi för
att ge utrymme för planekonomi. Tredje riket använde en makthierarki
för detta. Fjärde riket använder i stället ett system av skatter,
bidrag och "kvalitetssäkringar". På det viset lyckas man frigöra
mer produktionskapacitet för planekonomin än vad byråkratin förmår
finna uppgifter för vilket resulterar i en enorm arbetslöshet.
Fjärde riket går, liksom Tredje riket gjorde mot allt tydligare
meningslöshet.
För Sverige tycks det hägrande målet vara att svenska tjänstemän
skall få sitta med vid några sammanträdesbord. Inte som kallade för
att de har något att bidra med. Inte som representanter för en
nation med rätt att fatta egna beslut. Utan som medborgare i en
obetydlig del av riket som har att foga sig i fattade beslut men
som får delta för att vi betalt medlemsavgiften.
Men det finns ett annat alternativ. Vi skulle kunna överge drömmen
om det fjärde riket för att i stället börja en övergång till en
beställningsekonomi.
Den tekniska utvecklingen, tillkomsten av Internet m m har öppnat
möjligheter till en beställningsekonomi som förenar självhushållets
närhet mellan konsumtionsbeslut och produktionsbeslut med plan-
ekonomins och spekulationsekonomins höga utnyttjning av produktions-
kapital. Vi skulle kunna skapa ett samhälle där alla har tillgång
till alla produktionsresurser. Ett samhälle där utvecklingen inte
bara är några procent utan flera tiopotenser snabbare än idag. En
utveckling som kan bli så snabb att vi kan behöva "säkringar" i
form av egen valuta, egna normer, egna lagar och egna institutioner
som vi kan ändra utan att äventyra mer än oss själva.
___________________________________
-----------------------
Åter till hemsidan