2004-03-11 (Utdrag ur den planerade boken "Samhället - Ägarens handbok") Problemlösning ============== Ditt samhälle består av människor som söker livsuppgifter i form av problem som de kan ta itu med. Vi har naturligtvis aldrig någon brist på problem. Löser du ett står dig tusenden åter. Men vissa människor har under lång tid med stor möda sökt efter ett problem som uppfyller alla de krav de ställer på ett bra problem. När de väl funnit ett sådant är de rädda om det. Det gäller att arbeta hårt och framgångsrikt med det men utan att skada det. Och framför allt att se till att ingen löser det. Ett bra problem är t ex att vissa människor kan undgå skatt genom att placera pengar utomlands. Det kan man åka runt och diskutera i olika länder under angenäma former som trevliga sammanträden, luncher och middagar. Och med EU öppnas nya möjligheter att ta upp diskussioner om att komma till rätta med problemet inom EU. Antag att du råkat komma med på ett EU-sammanträde om detta. Så begär du ordet och säger: "Att diskutera detta inom EU är meningslöst eftersom man lika gärna kan placera pengarna utanför EU". Resultatet blir en generad tystnad. De övriga deltagarna ser sina fina argument som de sett fram emot att få framföra falla sönder i all sin meningslöshet. Så begär någon ordet och föreslår att alla banker inom EU skall föra statistik över sina insättares nationalitet. Deltagarnas mungipor åker åter upp. Diskussionen är tillbaka på skenlösningar. Efter en stund begär du på nytt ordet och påpekar: "I en ekonomi som arbetar med påbudspengar behöver man inga skatter. Om vi tar bort alla skatter så är problemet ur världen". Men nu vet alla att gruppen är fast besluten att hålla diskussionen på en behaglig nivå. Ingen tar någon notis om ditt inlägg. Man fortsätter att diskutera blankettutformning för bankernas nationalitetsstatistik och enas om ett detaljerat förslag till uppläggning av ett system för detta. Så åker alla, utom du, hem efter väl genomfört arbete och åtnjuter respekt för att framgångsrikt ha verkat för en god sak. Möjligen sitter en liten tagg kvar i någons tänkeri, en tagg som säger: "Tänk om virrhjärnans åsikter är allmänt spridda. Tänk om gemene man tänker själv.". Det gäller att inte väcka den björn som sover. Att rensa bort sådana inlägg från alla protokoll o dyl och att komma med så många obegripliga beslut att ingen ens försöker förstå hur systemet fungerar. Ett annat exempel är konstruktion av bilmotorer. Världen över sitter duktiga tekniker och funderar på problemet att göra bilmotorer som kan arbeta inom ett brett lastområde med hög verkningsgrad och låga utsläpp. Antag att du hamnat på ett sammanträde där man diskuterar möjligheten att hålla nere NOx inom motorns hela lastområde. Någon presenterar en studie som visar att om man mäter trycket på två ställen i insugningsröret så kan man styra motorn så att NOx minskar i varvtalsområdet 1500 - 2000 rpm. Efter en stunds diskussion begär du ordet och påpekar att om man ersätter den mekaniska kopplingen med en elektrisk kraftöverföring (generator - elmotor) och sätter in ett buffertbatteri kan man alltid köra förbränningsmotorn i samma lastpunkt och behöver alltså bara konstruera den för detta enda driftfall. Efter den generade tystnaden föreslår någon att man även skall mäta trycket vid chokespjället för att kunna minska utsläppen vid kallstart. Mungiporna går upp och diskussionen tar fart. Så påpekar du att om man har ett stort buffertbatteri behöver man ingen choke eftersom man kan värma elektriskt till normal arbetstemperatur. Den här gången är du stämplad som utanför gänget. Av ren artighet låter man dig prata till punkt om du fattar dig kort och därefter fortsätter diskussionen som om ingenting hänt. Och så åker alla hem och gör i sina laboratorier försök med motorer med trycksensorer i inloppsröret. När man första gången möter detta beteende kan det kännas ganska hopplöst. I vår utbildning ingår mycket lite om hur vi och våra medmänniskor fungerar. Vid våra högskolor bibringas eleverna föreställningen att världens problem handlar om att lösa differentialekvationer. Mycket lite handlar om att hantera en uppretad chef eller om att vårda en medmänniskas livslögn. Att ta ifrån människor de problem de levt för att bearbeta eller uppgiften att producera en produkt som ingen längre köper är inte någon enkel uppgift. För en person med överklassambition (se Världen - Ägarens handbok) innebär nya problem nya möjligheter att finna nya lösningar. Den som vill vara bra bortom all jämförelse söker ständigt nya utmaningar. För en person med underklassambition däremot räcker det med att ha funnit en möjlighet att inte vara sämst. För den duktiga stenografen innebar fickminnet och ordbehandlaren en katastrof. För den skatteexpert som lyckats påverka formuleringen av ett EU-direktiv och tänkt sig att kunna sluta sina dagar i förvissning om att detta påverkat världen blir det naturligtvis en katastrof när man inser att hela skattesystemet är lika meningslöst som frihetstidens överflödsförordningar. Visst kan man hävda att utvecklingen måste ha sin gång men det handlar faktiskt om att hantera uppgifter som människor byggt hela sin livsmotivation på. Det minsta man kan begära är ju då att vi visar tillräcklig förståelse för detta för att släppa fram nya uppgifter innan man avvecklar gamla. Att avveckla gamla verksamheter genom att det inte längre går att finna någon som vill ägna sig åt dem därför att alla funnit nya och intressantare uppgifter. Inte börja med att lägga ner verksamhet och därefter söka efter nya uppgifter. Som samhällsägare har du ett ägaransvar där det ingår att påtala och rätta till dumheter på samma sätt som du håller efter rostskador på din bil. Men i ditt ägaransvar ingår även att undvika att skada dina medmänniskor. Det räcker alltså inte med att du försöker hitta fel på samhället och att visa hur de kan rättas till. Det gäller också att finna metoder som, så långt det är möjligt, rättar till felen utan att skada någon. ___________________________________ ----------------------- Åter till hemsidan