2002-12-14
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post     leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor   http://go.to/lean1
           http://come.to/lean

Påbudspengar och skatter
========================

Påbudspengar är i sig värdelösa. De får värde av det sätt vi använder dem på.

Vi använder våra påbudspengar till att styra produktion. Genom att köpa 
produkt A visar vi producenten att vi uppskattar A och att produktionen av 
A bör öka. Genom att inte köpa produkt B visar vi producenten att produktionen 
av B bör minska.

Pengar är alltså röstsedlar med vars hjälp vi kan rösta fram den användning av 
produktionsresurserna som bäst motsvarar våra önskemål. Försök att ersätta 
denna metod för resursfördelning har inte varit lyckosamma. Sovjets försök 
med femårsplaner och Gosplan blev ett gigantiskt misslyckande.

En penningekonomi är alltså ett sätt att ordna alla de små delbeslut som 
behövs för att tillgängliga resurser skall användas för att producera det 
som vi vill ha. I princip skall varje förflyttning av en penningenhet 
markera att en önskan uppfyllts.

Våra värdelösa sedlar får värde därför att de representerar våra önskemål och 
för att de visar vår uppskattning när vi betalar med dem. De är värdelösa 
röstsedlar som får värde av det val de används i.

Men det finns ett stort och viktigt undantag, nämligen skatter. Skatt innebär 
att man tar ifrån människor deras pengar, d v s deras röstsedlar, och använder 
dem till att rösta fram annan produktion än den som de spontant skulle ha valt.

Att ordna ett val där alla måste lämna röstsedlar utan att ha någon möjlighet 
att påverka vad de röstar på är naturligtvis meningslöst.

Men vad finns det då för alternativ till dagens skatter?

I princip kan vi välja två vägar eller en kombination av båda.

Den ena vägen innebär att vi helt tar bort alla skatter. Eftersom vår 
produktionsförmåga och vår produktionsvilja överstiger vår konsumtionsvilja 
får vi ständigt ett produktionsöverskott om vi inte förhindrar produktion. 
Detta leder till att  vi tar pengar ur cirkulation, s k sparande. Utrymmet 
för offentlig sektor utgörs av marknadssektorns produktionsöverskott. I en 
ekonomi utan skatter och med kostant penningmängd representeras detta överskott 
av sparandet. Försöker man ta i anspråk mer än överskottet får vi inflation. 
Detta gäller oavsett om man använder sig av skatter eller om man ökar 
pennigmängden genom att trycka mera sedlar. Att ersätta de pengar vi tar ur 
cirkulation genom sparande med nytryckta pengar är inte mer inflationsdrivande 
än att ta ut skatter, snarare tvärt om eftersom nytryckning av pengar inte 
direkt slås ut på priser och ökning av penningmängd inte i samma utsträckning 
som skatter hämmar produktionen. Vi kan alltså minst lika gärna finansiera den 
offentliga sektorn med nytryckta pengar som med skatter.

Den andra vägen innebär att vi använder skattebetalning till att styra 
användningen av skattemedel. Att vi som skattebetalare får möjlighet att 
välja hur de pengar vi betalar skall användas. Tycker jag t ex att 
Vägverket behöver större resurser skall jag kunna sätta in en summa på 
Vägverkets konto och sedan dra av den som inbetald skatt. Därmed skulle 
även skattebetalningar få ett inslag av att uttrycka önskemål och uppskattning.

Att meningslösa och kontraproduktiva ekonomiska system får stor utbredning är 
inget ovanligt. Vi har en välfylld skräpkammare för system som vi till slut 
insett att vi bör överge. Här finns inte bara Gosplan utan även våldgästning, 
katolska kyrkans avlatshandel, Spaniens kolonialförvaltning och  frihetstidens 
överflödsförordningar. Dagens skattesystem kommer att platsa bra i denna 
skräpkammare. Våra barnbarns barn kommer med häpnad att läsa om den stupiditet 
som fick oss att avstå från att tillvarata våra möjligheter för att kunna ägna 
oss åt en meningslös skattehantering.


Det börjar bli dags att fundera kring möjliga alternativ.


                 ___________________________________
                        -----------------------

Åter till hemsidan