2002-02-06
Leif Andersson
Henriksbergsvägen 104
136 67 HANINGE
Tel 08/777 45 33
e-post leif.andersson@haninge.mail.telia.com
Hemsidor http://go.to/lean1
http://come.to/lean
Om övergödning i Heimskringla
=============================
I Ynglingasagan berättar Snorre Sturluson att krigarhövdingen Oden utvandrade
från ett område nordväst om Kaspiska havet, öster om Don. Eftersom det område
han kom från kallades Asland, dess huvudstad för Asgård och eftersom det låg
i Asien kallades Oden och hans följe för Asar.
Med Oden följde även Njord som kom från Vanerna som bodde söder om Asland
kring Dons utlopp i Svarta havet.
Oden drog västerut och fortsatte sedan norrut till Odensö i Danmark (numera
Odense).
Efter en tid fortsatte Oden mot öster upp genom Sverige där kung Gylfe inte
ansåg sig kunna stå emot honom. Gylfe uppfattade Asarna som gudar och seden
att blota till Oden infördes.
Oden kunde, på shamaners vis, låta anden lämna kroppen för att resa långt
bort och när han dog trodde man att han åtevände till Asgård.
Njord tog över efter Oden och efter honom kom Njords son Frey.
Tiden efter Oden blev fredlig. Samverkan mellan Frey och kung Frode i Danmark
ledde till den långa fredsperiod som kallas Frodefreden.
Frey skapade den stora jordbruksenhet som kallades Uppsala öd. Denna kom, under
flera hundra år, att försörja den centrala makten i Sverige. Det var inkomsterna
från Uppsala öd som låg bakom Erik Jedvardsson yttrande: "Varför skall jag ta
ut skatt? Jag har ju vad jag behöver.".
Frey kallades även Yngve och hans ättlingar kom att kallas ynglingar.
Vad händer under en lång fred?
Människor får möjlighet att ägna sig åt produktion. Man får tid att sköta åkrar,
ängar, byggnader, verktyg o s v. Skördarna blir goda. Lador och visthus fylls.
Men vad gör man när alla lager är fulla till bristningsgränsen?
När Frey dog tog hans syster Freya över och efter henne Freys son Fjölner. Under
en fest hos kung Frode trillade Fjölner ner i ölkaret och drunknade. Han
efterträddes av sin son Sveigder.
Nu hade överskottet vuxit så att den kanske allra viktigaste politiska och
ekonomiska frågan blivit allt mer akut:
Hur bör man använda överskottet?
När alla lager är fyllda kan inte längre alla ägna sig helt åt att producera mera.
Vad gör man med alla som blir över? Vad skall dessa göra för att bli uppskattade?
Vad skall de ägna sig åt för att se någon mening i sitt liv?
Sveigder såg en lösning på detta genom att ta med sig en grupp och resa österut
för att återfinna Asgård. Det inledde en svensk tradition av handels- och
plundringståg i österled. De som inte kunde finna någon uppgift inom produktionen
kunde börja drömma om äventyr i andra länder. Sådana gav status och satte fantasin
i rörelse. Det blev högre ansett att härja i utlandsfärder än att göra nytta
hemmavid.
När Sveidger, efter ett fylleslag, blev inlurad av en dvärg in i vad fyllegänget
uppfattade som en stor sten för att aldrig mer komma ut tog hans son Vanlande över.
När Vanlandes hustru Driva tröttnat på att vänta på att han skulle komma hem från
sina härnadståg fick hon den trollkunniga Huld att sejda honom död varefter deras
son Visbur tog över.
Drömmen om äventyr i främmande länder började nu alltmer kompletteras med drömmen
om att överta makten. Olika grupperingar kämpade med varandra för att störta den
sittande härskaren. Det blev allt fler tillfällen att ägna sig åt annat än
produktion. Inte bara överskottskapacitet sökte sig bort från produktionen.
Man började försumma underhåll och förbättringar. Skördarna blev sämre.
Visbur gifte sig med Aude men lurade henne på brudgåvan och stack med en annan
kvinna. Aude och hennes söner Gisl och Önder hämnades genom att bränna honom inne
och sejda olycka över hans son Domalde. De fick även Huld att sejda så att
släktdråp skulle följa ynglingaätten.
Under Domalde blev skördarna än sämre och det blev svält och elände i Svitjod.
Det ledde till den händelse som Carl Larsson skildrat i sin målning
"Midvinterblot". Hövdingarna kom överens om att de dåliga skördarna berodde
på kungen och att de därför borde offra honom vid blotet och rödfärga
blotplatsen med hans blod. Så gjorde de också och hans son Domar tog över.
Efter en tid av försummelser fanns gott om uppgifter inom produktionen och nu
följde en lång period av fred med goda skördar. Så har alltsedan dess tiden
böljat mellan kapacitetsuppbyggnad under fredstid och försummelser under ofred.
När romarna försökte ersätta "Pax Romana" med kristendom förstod man att
överkapacitet var ett problem som man måste hantera om man skulle kunna skapa
varaktig fred. Man måste finna fredliga uppgifter som kunde ta hand om alla
som inte kunde finna uppgifter inom produktionen. Man försökte skapa kloster
som skulle kunna binda upp överkapacitet i obegripliga religiösa riter som
skulle kunna ges hög status. Ett aktningsvärt men lång ifrån tillräckligt
försök.
Den långa fredsperioden under Gustav Vasa ledde till en växande överkapacitet
som måste få någon uppgift. Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna fann en lösning
på detta genom att samla överskottskapacitet i en arme som kunde dra ut på
kontinenten och försörja sig genom att plundra eller sälja beskydd. Att ingå i
den segerrika armen fick hög status, som vanligt alltför hög. Armen kom så
småningom att omfatta mer än överskottet. Trots att man under Karl XI:s tid
försökte skapa indelningsverket med uppgift att begränsa uttaget till armen
gick allt mer resurser från produktionen till armen. Skördarna försämrades.
Landet härjades av svält och pest.
Och efter Karl XII var det dags för en ny fredlig återhämtningsperiod.
Under 1900-talet ledde strävan att skapa uppgifter för överkapaciteten till
två världskrig. Vi har nu haft en lång fredsperiod och frågan är nu om vi
denna gång förmår att finna intressantare uppgifter för vår överkapacitet.
Om vi kan förstå att "myten om den materiella bristen" inte räcker som
vägledning för en ekonomi som inte förmår skapa intresseväckande uppgifter.
Till skillnad från romarna och påvekyrkan tycks vi inte ens förstå problemet.
Vi är i desperat behov av ett drömland, ett Shangrila, som vi kan försöka
förverkliga.
På 1960-talet gjordes en del försök att skissera en framtid värd att sträva
mot. Man gjorde försök att skissera vad det kommande millenniet skulle kunna
föra med sig. Man drömde om resor ut i rymden och nya upptäckter där ute. Men
man fann ingenting av intresse på månen och det nya millenniet kom utan att
något särskilt hände. Mycket av det vi drömde om visade sig vara ganska grått
och trist när vi kom fram till det. Nu går vi tillbaka till gamla drömmar.
Vi försöker återskapa Karl den stores Europa. Vi dammar av Tredje Rikets dröm
om en slavstat i öster men den här gången skall vi inte ta den med religion
eller med militär, vi skall köpa den. Lite bättre - kanske.
I stället för att ta vara på Europas möjlighet att låta en mängd små länder
söka olika vägar till att ställa upp engagerande mål försöker vi bryta ner
alla gränser till ett enda, totalt fantasilöst EU. I stället för att se på
varandra och ta lärdom av varandra försöker vi hindra varandra.
Sverige har annat klimat än övriga Europa
Sverige har annan jordmån än övriga Europa
Sverige har annan växtlighet än övriga Europa
Sverige har andra mineraler än övriga Europa
Sverige har andra fiskevatten än övriga Europa
Sverige har andra sjöar och flodsystem än övriga Europa
Sverige har annat språk än övriga Europa
Sverige har annan musik än övriga Europa
Sverige har annan historia än övriga Europa
Sverige har andra traditioner än övriga Europa
Vad kan vi göra av detta? Kan vi skapa något av värde? Något som omvärlden
kan se och ta till sig av? Vi "påverkar" inte EU genom att sitta med vid
förhandlingsbord. Vi påverkar genom att fatta självständiga beslut som visar
att vi ser användbara möjligheter. Vi påverkar genom att skapa vårt eget
Shangrila som andra kan ta efter.
Om man reser runt i Sverige och träffar lite udda människor finner man att
det här landet vimlar av intressanta ideer som tigs ihjäl. En liten, liten,
topp av isberget sticker då och då upp i program som "Landet runt". Och vi
har fantastiska naturtillgångar om vi bara bryr oss om att utnyttja dem. Hur
vore det att försöka skapa en ekonomi som ger oss möjlighet att förverkliga
våra drömmar i stället för att anställa EU-byråkrater som åker ut och skjuter
kor och mäter grässtrån på trädor.
___________________________________
-----------------------
Åter till hemsidan