Om franska revolutionen =================== Jag har tittat lite på hur bakgrunden till franska revolutionen beskrivs i de böcker som används i dagens skola. Man påpekar att Lois XVI:s hov gjorde av med mer pengar än man fick in i skatt och att folket saknade bröd. Även om det inte sägs direkt ger det ett intryck av att hovets slöseri skulle vara en orsak till bristen på bröd. Eleverna förutsätts tydligen helt sakna förmåga att använda sina matematikkunskaper för att bedöma rimligheten i detta. Antag att hovet direkt och indirekt omfattade 10 000 personer som åt en limpa om dagen. För det krävdes 10 000 limpor per dag eller c:a 4 miljoner limpor per år. Utslaget på en befolkning på drygt 20 miljoner innebär det 1/5 limpa per person och år. Knappast någon avgörande skillnad mellan svält och välmåga. Inte ens om man hade tagit ifrån hela adeln (400 000 personer) allt deras bröd, det vill säga 160 miljoner limpor per år, hade det blivit mer än 8 limpor per person och år. Det vill säga knappt en limpa i månaden. Och några adelsmän kanske ändå trots allt gjorde skäl för maten. Varför framställer man situationen på det här sättet? Varför får man det att verka som om felet var att man inte tog ut tillräckliga skatter för att betala hela hovet? Att ta ut ökad skatt innebar ju bara att de som producerade bröd måste höja priset för att kunna betala skatten med påföljd att fattiga människor inte kunde köpa det bröd som fanns. Knappast någon lösning av problemet. Varför säger man inte som det är. Att hovet och adeln fått uppgiften att skapa en livsstil som andra kunde se som föredöme. Att de befriats från vanliga vardagsproblem genom privilegier som skulle ge dem möjlighet att helt ägna sig åt denna uppgift men att de inte förmått åstadkomma något. Att andra grupper ansåg sig ha åstadkommit mer och nu ställde krav på att få överta privilegierna. Att det, som alltid, fanns stora skaror av människor som blivit över vid fördelning av arbetsuppgifter. Skaror som drev omkring i bl a Paris och kunde mobiliseras till vad som helst eftersom de inte hade något de kunde förlora. Att delta i upplopp var ju roligare än att inte göra något alls. Varför drar man inte några paralleller med dagens situation där allt större skaror ställs utanför fördelningen av arbetsuppgifter? I mer än tvåtusen år har vi försökt skapa samhällen där de som funnit någon uppgift har försökt bli uppskattade och efterfrågade. Eftersom vår överkapacitet är enorm har detta till stor del handlat om att utestänga andra från uppgiften. Vi har byggt barriärer i form av privilegier, markägande, gesällprov, betyg, referenser och så vidare. Och resultatet har blivit allt större utanförstående skaror. Redan kejsarkandidaterna i det gamla Rom kunde receptet för att välta den bestående ordningen. Med bröd och skådespel gör man sig populär hos den utanförstående hopen som inte har något roligare att ägna sig åt än att göra upplopp. Så tvingar man bort den bestående makten och tar över den för att få problemet att hindra någon annan att upprepa bedriften. Mekanisering av jordbruket, automatisering och robotisering av industrin samt datoriseringen av kontoren har ställt stora delar av befolkningen utanför det beordrade arbetet. Det etablerade samhället försöker upprätthålla lugn och ordning genom att tillhandahålla underhållning via massmedier och genom att distribuera mat via välfärdssystem. Och utbildningssystemet får naturligtvis inte ens antyda att det finns ett alternativ där alla kan få använda hela sin förmåga för att skapa en bättre värld. Vad händer när vi inser att "Fångarna på fortet" är lika ointressant som kungens leve? När vi förstår att skatter inte ger någon välfärd. Och när någon lovar alla arbetslösa nya spännande uppgifter.