Leif Andersson http://come.to/lean 2001-05-22 Samtal på bussen ================= När jag åkte hem efter demonstrationen mot fastighetsskatten satte sig en äldre dam på sätet bredvid. Hon hade en "Slopa fastighetsskatten"-dekal på väskan så jag sa: "Demonstrerat mot fastighetsskatten?" "Ja vad skall man göra?" sa hon. "Har du tänkt på att utlänningar inte behöver betala förmögenhetsskatt och att de har goda möjligheter att smita från fastighetsskatten?" "Nej. Det har jag inte tänkt på. - - - Jag har ju en son i Florida." "Sälj huset till honom och hyr av honom." "Ja han skall ju ändå överta det en gång så varför inte ordna det nu. När jag blev pensionär funderade jag på att skriva mig utomlands men det skulle inte göra mycket på inkomstskatten men 40 000 om året i förmögenhetsskatt är ju inte småpotatis." Tydligen låg hennes hus nära stan för hon klev av vid nästa hållplats. Jag fick inte tillfälle att nämna att om hon kunde använda begränsningsregeln så kanske det var bättre att låta sonen låna ut pengar mot inteckningar i huset. På det viset skulle ju förmögenheten gå över på honom men hon stå kvar som ägare och utnyttja begränsningsregeln. Hon skulle dessutom få räntor som hon kunde dra av från inkomst av kapital. Och någon anledning för honom att verkligen överföra låne- beloppen eller för henne att betala räntorna finns ju inte. Allt skall ju ändå en gång bli hans och på det här sättet skulle han kunna ta arv utan arvsskatt. Efter ett par minuters samtal vet jag naturligtvis knappast något om hennes situation. Men den skulle kunna vara så här: Taxeringsvärde för hus: 2,5 milj Bankkonton och noterade aktier: 900 000:- Räntor och utdelningar netto efter skatt: 10 000/år Pension: 4 500:-/mån = 54 000:- /år Att leva på 64 000:-/år Bankkonton och aktier är ett kapital som hon ärvt och som hon betraktar som något hon förvaltar med uppgiften att föra det vidare till nästa generation. 40 000:- i förmögenhetsskatt innebär att hon får 24 000:- kvar. Begränsningsregeln begränsar hennes fastighetsskatt till 3 200:- vilket innebär att hon får 21 800:- kvar att leva på. Inte så tokigt om det varit per månad men det är per år. I bästa fall räcker det till uppvärmningskostnader. Telefon får hon naturligtvis avstå från men vatten, avlopp och sophämtning får hon inte säga upp. Något till mat och kläder blir det inte. Alla löper vi risken att bli fråntagna våra ägodelar genom inbrott och liknande former av stöld men att den högsta övervakaren av lag och rätt, d v s staten, på detta sätt stjäl hennes hus är onekligen ganska magstarkt. Varför skulle hon visa någon respekt för de regler som staten ensidigt fastställer utan någon hänsyn till hennes problem? ___________________________________ ----------------------- Åter till hemsidan