Vårt välfärdsamhälle är hotat och vänstern anför behovet av skattehöjningar för att bevara den, är detta en framkomlig väg?
Till att börja med måste man förstå vad skatt är och kanske framför allt vad skattepengar är. Vi har betalat skatt sedan urminnes tider. För länge sedan tog staten (kungen) ut skatt från bönder i form av spannmål och andra varor som folket kunde producera. Dessa varor kunde sedan användas av staten för att bytas mot vapen som behövdes till krigföringen. Den här typen av skattemedel är lätta att förstå, utan spannmålen inget bytesvärde inga vapen och inga krig, eller inga vunna krig i alla fall. Handeln skedde från början i form av byteshandel, vilket successivt ersatts av penningmedel, då det möjliggör en betydligt smidigare och mångsidigare handel, köparen och säljaren behöver inte ha för varandra åtråvärda objekt, det räcker att ena parten har något intressant, då han kan använda pengarna han får för detta för att byta mot något annat. Då penningmedlen införts har också statens skatteintag förändrats, istället för varor tas penningmedel in.
Idag har vi ett utvecklat monetärt system som helt grundar sig på siffror och papperspengar och märkligt nog finns skatterna kvar, krångligare och mer utvecklade än någonsin - varför?
De flesta människor har en tro att vårt samhälle byggts upp av skattepengar. Ställ frågan på sin spets, låter inte påståendet absurt? Har pengarna byggt samhället? Har pengarna byggt upp skolor, sjukhus, försvaret? Detta menar man naturligtvis inte, men de har möjliggjort processen. Utan pengar ingen verksamhet. Det är ändå viktigt att inse att det är svenskarna som byggt upp Sverige. Pengar finns i alla länder, men ändå ser samhällena mycket olika ut. Detta beror inte på att vissa har kronor och andra dollar utan på skillnaden mellan människorna i länderna.
Vems är pengarna? Alla pengar tillhör svenska staten, de har monopol på pengar i Sverige. Staten via riksbanken producerar våra pengar och styr hur mycket som skall ges ut. När vi arbetar och får lön får vi inte pengar utan vi säkrar ett belopp som vi har rätt att styra över (beloppet efter avdragna skatter det vill säga).
När man säger att staten har brist på pengar, kan det tyckas märkligt. Staten har en oändlig tillgång till pengar då den kan producera hur mycket den vill (numera har vi en självständig riksbank, så staten bestämmer inte enväldigt). Men då pengarnas värde helt grundar sig på förtroendet för deras värde måste man vara mycket försiktig för att inte rubba förtroendet, vanligare menat att skapa inflation, vilket innebär prisstegring och i längden övergivande av valutan. I många latinamerikanska länder är förtroendet för den egna valutan mycket lågt varför USD är den verkliga valutan även i dessa länder.
Men staten har alltså aldrig brist på pengar varför det inte heller finns något behov för staten att ta in pengar från folket (skatt). Brist på pengar bör istället översättas i att pengar inte löser ett visst behov. Det kan till exempel finnas för få yrkesutövare av en tjänst vilket gör att för att tillgodose behovet blir priset helt vansinnigt och staten måste säga nej, pengarna blir verkningslösa, det kan inte kosta en miljon att laga en tand.
Om skatterna överges, blir människor rikare vilket ger ökad köpkraft och inflation, eller? Med tanke på att vi har 25% moms, 30% kommunalskatt, 30% arbetsgivaravgift, statlig skatt, energiskatt, alkoholskatt osv, skulle ett slopande innebära en enorm lönehöjning. Detta skulle inte fungera.
Många menar att skattesystemet innebär att pengarna cirkulerar, det är en orimlig tanke. För att staten skall få in sina pengar skulle det krävas en skattesats på 100%, det har vi inte ens idag. Det sker alltså ett svinn, vilket förklaras av en kontrollerad inflation på ett par procent. Riksbanken har ett inflationsmål där den reglerar prisutvecklingen via styrräntan. Tar vi bort skatterna, får inte saten in någonting och inflationen blir okontrollerad. Lösningen av problemet för att behålla dagens prisutveckling är att minska utbetalningarna med lika mycket som skatteintäkterna. Folk får mycket lägre lön men istället får varje krona mycket högre köpkraft, vilket innebär att konsumtionsförmågan är oförändrad. Detta är dock inte helt sant. Idag beskattas olika saker olika mycket, varor och tjänster ser olika ut vilket skapar en finansiellt onaturlig kapitalism. Om skatterna inte finns kommer konsumtionsmönstret att förändras. Produkter med mycket arbete bakom kommer att bli billigare då de idag är hårt beskattade medans maskinellt producerade artiklar blir dyrare då de är relativt sett gynnade idag.
Skatt kan inte ses som ett sätt att reglera utvecklingen på penningmarknaden. Vissa menar att man reglerar köpkraften. Detta är förvisso sant, men prisutveckling, ränta, valutavärde är flytande processer och skatten är rent praktiskt fast, vilket gör att den inte hänger med som styrmedel. Det går att ändra på skatter men via riksdagsbeslut vilket är en ökänt långsam process.
Skatt ändå?
Om man inser att skatt är fullständigt onödigt och skadligt som finansieringsmedel kan man fundera på om vi behöver skatt. Ja, skatt bör kvarstå som ett medel för staten att styra konsumtionen. Energi, alkohol, tobak etc vill vi reglera konsumtionen på och uppmuntra till sparsamhet, detta kräver beskattning. Men denna beskattning har ett helt annat syfte än den konventionella.
Då staten inte längre behöver skattepengar till vård skola och omsorg är det bara att öppna plånboken, fel!! Fortfarande är effektiviseringarna livsnödvändiga, då vården betstår av utövande människor som måste hinna hjälpa ett visst antal människor, detta måste ske utan felbehandlingar och fördröjningar, annars kollapsar systemet, precis som idag, fast man ser då anledningen tydligare i strukturella problem istället för att anföra det eviga ”saknas pengar”. Den offentliga sektorn blir inte beroende av att få in pengar från den privata, men den är beroende av tjänster från den privata sektorn och vice versa.
Skatt och rättvisa
Vänsterns inställning till skatt grundar sig inte på att staten måste ha finanser att förbättra för människor, utan på att alla människor skall ha lika förutsättningar. Det är minst lika viktigt att försämra för rika som att förbättra för fattiga. Detta är en olycklig filosofi som svenskarna gärna vurmar för, avundsjuka är en av våra mindre stolta nationalsymptom. Rättvisan däremot är en princip som med rätta bärs högt. Hur når vi rättvisa utan skatt? Idag slår skatten hårdare mot fattiga än rika, då de fattigas konsumtionsartiklar är hårdare än de rikas (kapitalvaror). Utan skatter minskar pålagorna mer för de fattiga än de rika.
De fattiga är dessutom mycket beroende av sina arbeten. Då det är deras enda inkomst (förutom statligt stöd). Med lägre lön och ingen skatt är köpkraften oförändrad men det nominella priset är lägre. Det spelar ingen roll i den inhemska handeln men påverkar utrikeshandeln. En skattesänkning innebär en slags devalvering. Valutan försvagas inte men då priserna sjunker ökar vår konkurrenskraft. Då valutan inte försvagats har prisfallet inte inneburit en samtidig ökning av inköpskostnader, som vid vanlig devalvering. En ökad konkurrenskraft innebär säkrare och fler arbeten vilket är det absolut viktigaste för den mindre rika befolkningsdelen, klart mer standardhöjande än bidragspengar som påståtts komma från rikas skatteinbetalningar.
Hur segrar högern?
Det är nödvändigt att ha folkets bästa i åtanke som politiker, vänstern värnar om de mindre människorna till skillnad från högern. Om högern tar över denna grundläggande inställning, men åtar sig att lösa problemet med ett modernt ekonomiskt tänkande är vänstern förbrukad. Klyftorna mellan människor är stora men inte omöjliga som för hundra år sedan vilket också visas i statistiken, många arbetare röstar på till exempel moderaterna.
Med slopad skatt försvinner en enorm byråkratiapparat. Skatteverket läggs ner, folk behöver inte deklarera, brottsutredningar försvinner etc. Med detta försvinner många arbetstillfällen, men vår ökade konkurrenskraft ger nya och förhoppningsvis betydligt konstruktivare arbeten.
Pensionssystemet och
aktier
Våra skattepengar betalar inte bara dagens välfärd utan tryggar även framtiden genom våra pensioner. Hur? Hur förvaltar staten våra pensionspengar? En del av lönen grundar pensionen, pengar som läggs på hög. Denna ”hög” läggs idag i aktier på börsen. Pensionsfonderna satsar i aktier vilket höjer aktievärdena och därmed utgöt en enorm kapitalinvestering i aktiemarknaden.
Utan att vara insatt i investeringen, kan det verka bra med en placering som ständigt går upp. Men vad är en aktie? Det huvudsakliga syftet med aktier är att möjliggöra företagsamhet, genom att finansiärer kan erbjuda företagare kapital, i utbyte mot andelar i företaget, och därmed möjlighet till framtida utdelning på vinsterna. När finansiärerna intresserar sig för vinstutdelning, innebär det att de är mycket intresserade av utvecklingen i företaget, då vinst är ett tecken på ett välmående företag. Aktiekursen är mindre intressant, då utdelningen är det centrala.
Börsen finns för att man skall kunna byta aktier med varandra, och med detta följer ett flytande aktievärde, som totalt kommit att dominera aktiemarknaden idag, på grund av pensionsfonderna. Aktievärdena har dock egentligen ingenting att göra med företagsutvecklingen, utan grundar sig helt på förväntningar. It-haussen och kraschen är ett bra exempel på detta.
Vad är pension?
Innan man talar om sin pension, måste man fråga sig vad man vill med sin pension, varför behövs pensionen?
Det pensionärerna måste kunna göra med sin pension är att köpa varor och tjänster precis som de gjort tidigare i sitt liv. Konsumtionsmönstret ändras en aning, kostnaden för barnen minskar och kanske även boendekostnaden, medans mediciner och vård blir en större del i budgeten. Pensionärerna använder sig av tjänster från den arbetande befolkningen utan att i samma mån tillföra egna tjänster, detta anses ok, då man tidigare arbetat och byggt upp företag som ger arbetsplatser för nyare generationer. Det centrala är att pensionärerna efterfrågar tjänster och varor. Det nominella pensionsbeloppet är helt ointressant, det gäller att kunna försörja sig på det belopp man tilldelas i pension.
Den arbetande befolkningen är beredd att försörja den äldre av humana skäl, precis som vi är beredda att försörja alla som inte arbetar av humana skäl. Detta framgår dock inte ute i handeln, då säljaren kan använda de inkomna pensionspengarna i det övriga monetära systemet. Ett äldrevårdföretag kan till exempel gå med vinst och utgöra levebrödet för de anställda men för samhället i stort är det ett ”slöseri” med arbetskraft, att det ändå inte ses på det viset tyder på att det finansiella systemet fungerar enligt våra värdemässiga normer.
Hur tryggar man en
reell pension?
För att tillgodose största möjliga köpkraft för sin pension måste man investera i konkurrenskraftig företagsverksamhet med konkurrenskraftiga anställda. Eftersom man på sin ålders höst skall leva på den yngre befolkningen måste man också investera i den yngre befolkningen.
Som tidigare nämnts investeras idag en del av lönen i aktier vilkas enda mål är en nominell ökning av pensionsvärdet. Detta är en meningslös investering och det är därför inte konstigt att pensionärerna har det svårt idag, de lever på helt felinvesterade pengar. Med en arbetslös befolkning är pensionerna värdelösa, hur stora de än är. Om det monetära systemet brakar ihop, kommer pensionärerna att få det ännu svårare, då människors prioriteringar blir synligare. Man måste först se till sin egen och barnens överlevnad, finns tid tar man hand om sina föräldrar.
Om pensionspengarna istället satsades i forskning som idag anses för dyr till exempel miljövänliga energikällor vilka ses som framtiden men också är för dyra, eller dyra utbildningar osv, kommer situationen att se helt annorlunda. Detta är ett hållbart och långsiktigt sätt att spara till sin pension. En konkurrenskraftig och rik arbetskraft kommer att ha råd att ta hand om pensionärerna. Dessutom ger produktutvecklingen konkreta tjänster som bättre hjärtvård, effektivare mediciner etc som förlänger livet vilket är extra efterfrågade varor och tjänster ju högre upp i åldern man kommer. Den här typen av investeringar ger också en viktig social sammanhållning. Morföräldrarna betalar sina barnbarns utveckling vilket innebär en mycket större stolthet än ett osäkert pensionsbelopp som är kopplat till börsen.
När befolkningen är satt i arbete kan staten garantera pensionerna utan problem, då det finns en fysisk förutsättning att handla för pensionsbeloppet. Det är ingen risk att pengarna minskar i värde.
Pensioner och
befolkningsmängd
Det verkar råda en grundmurad konsensus om att befolkningsmängden måste öka får att kunna trygga pensionerna i västvärlden. Man förfäras över det låga födelsetalet för våra kvinnor och staten delar ut barnbidrag och försöker uppmuntra ökade födelsetal. Samtidigt talas det om att mänskligheten idag konsumerar resurser som motsvarar vad 1.5 jordklot kan uppbringa och om 20 år behöver vi 2 jordklot. Den mycket större befolkningen med växande krav anförs som de viktigaste skälen för problemen. Resursförbrukningen har blivit så stor att vi till och med har nått situationen att företagen måste konkurrera om resurserna. Dessa problem borde rimligen också gå ut över framtidens pensionärer. En oändligt ökande befolkning är alltså ingen fungerande lösning varken ur miljösynpunkt eller ur samhällssynpunkt. Färre skall försörja fler problemet måste lösas på andra sätt.
Västvärlden är på helt rätt väg, även här kan befolkningen med fördel minska, många delar är klart överbefolkade. Om man frågade en person för 50 eller 100 år sedan skulle han eller hon förmodligen inte anse att det fanns besvärande få människor runt omkring dem. Västvärldens befolkningsproblem är dessutom löjliga jämfört med utvecklingsländernas men alla räknas och i synnerhet den högresurskrävande västvärldsmänniskan.
Pensionsåldrar
Grekland har på senare tid fått mycket stora problem med sin ekonomi på grund av eurosamarbetet och staten har tvingats till svåra nedskärningar. Bland annat förfäras omvärlden över att grekerna pensioneras redan i 50-års åldern. Men hur ser det grekiska samhället ut och vad skiljer från Sverige?
Sverige har en lång tradition av att producera högteknologiska industriprodukter, lastbilar, telefoner, krigsmateriel, papper, stål, verktyg, läkemedel etc. Denna produktion kräver högspecialiserade yrkesmän med lång utbildning. En lång utbildning är dyr vilket innebär att arbetskraften måste arbeta längre för att få längre avbetalningstid på den investering som utbildningen utgör – i Sverige pensionerar vi oss tidigast vid 65 år.
Grekland har en helt annan typ av produktion. Jordbruksprodukter och turism är centrala i den grekiska ekonomin. Att producera fetaost och kalamantaoliver kräver sin kunskap, men det är en billig utbildning som kan börja i tidig ålder. Grekland är också ett modernt land vilket gör att mödorna i jordbruket minskat i takt med allehanda modernisering. När ett land är kvar i en gammal produktion men med modern teknik innebär det att arbetsbehovet minskar vilket också ger utrymme för tidigare pensionsålder. Det bör tilläggas att den grekiske pensionären förmodligen i större utsträckning ägnar sig åt till exempel jordbruk än den svenske pensionären som med snabbt utdaterad högteknologisk kunskap blir förpassad till diverse fritidsaktiviteter som golf och boulle.
Det är fullt rimligt att det finansiella systemet är anpassat till befolkningens livsstil. Det är känt att norra Europa står för en högproducerande stressig livsstil där det finansiella systemet är livsavgörande. Sydeuropa har en mer avslappnad stil närmare naturen vilket också gör människorna mer oberoende av det finansiella systemet och därmed möjliggör en tidigare pensionsålder. Medelhavsländerna är också kända för sina friska gamlingar vilket avlastar sjukvården och därmed sparar betydande utgifter för staten (egentligen inte utgifter utan sparar arbete för den arbetande befolkningen).
Svensk pensionering i
framtiden
Det finns flera saker att göra när det gäller att minska
pensionärernas behov av stöd. Den första och mest självklara åtgärden är att
inga äldre personer skall utestängas från en arbetsplats på grund av ålder. Att
tvinga in folk i pension och sedan anföra problemet med en växande andel
pensionärer är närmast overkligt. Nästa åtgärd är att försöka omskola
pensionärer. På samma sätt som unga människor gradvis ökar sin arbetsförmåga
och kompetens kan man tänka sig att pensionärer stegvis går ner i arbetstakt
och skaffar enklare arbeten. Det finns ingen anledning att man vid 65 skall
avsäga sig allt samhällsansvar och leva i fritid tills man dör av sjukdom.
Detta innebär inte att pensionärerna skall ”arbeta ihjäl sig” utan enbart att
de skall hållas igång, stora inslag av fritid måste finnas, inte minst för att
mor och far föräldrar måste ges tid att ta hand om sina barnbarn.
Hur stor är vår lön?
En vanlig uppfattning är att man tjänar ett visst belopp före kommunalskatt och att detta utgör bruttolönen. Pensionspengar etc betalar arbetsgivaren via arbetsgivaravgiften. Vem betalar?
Hela beloppet arbetsgivaren betalar ut i löntagarens namn måste betraktas som löntagarens lön. Som det ser ut idag tjänar Andersson 20 000 kr men kostar arbetsgivaren 50,000 kr, kronor, vilket arbetsgivaren går med på då Andersson drar in 100,000 kronor till företaget. Det är helt ointressant för arbetsgivaren om 50000 kr betalas till staten eller löntagaren, för företaget är det helt enkelt en utgift. Begreppet arbetsgivaravgift har endast uppkommit för att vilseleda löntagarna, för att de inte skall förstå vilka pålagor de utsätts för. Även om företagets välmående är centralt för löntagaren (ett olönsamt företag gör sig av med löntagare) bryr man sig inte om att arbetsgivaren tvingas betala en avgift. Man är till och med kanske lite skadeglad och därigenom fullständigt omedveten om att arbetsgivaren tar pengarna från löntagarens lön.
Jordbruket idag
Efter andra världskriget har EU och Sverige haft ett självförsörjningsmål vilket inneburit att jordbruket har varit helt inriktat på att höja skördarna. Detta gav så hög produktion att EU ändrade sina stöd 1992. Men fortfarande är utvecklingen helt inriktad på att ”effektivisera” produktionen dvs höja skördarna. Parallellt med målet att höja produktionen behövde arbetskraft lösgöras från jordbruket för att införas i den arbetsslukande industrin. Detta är historia och idag har industrin för mycket arbetskraft och jordbruket har problem. För att höja produktionen och ha få arbetstimmar per hektar krävs avancerade maskiner och stora maskiner. Detta har gjort jordbruket mycket beroende av industrin och oljeleveranser. Maskinerna och energin betalas av kapital. Den gamla arbetskraften betalades med mat och husrum. Då jordbruksprodukterna blivit relativt sett billigare men kostnaderna mycket stora för jordbruket är det beroende av subventioner. Jordbrukarna får inte in tillräckligt med kapital på sina varor, för att täcka investeringarna utan måste låna pengar till dessa. Detta har eskalerat till att gårdarna är mycket hårt skuldsatta. Systemet har haft en viss lönsamhet tack vare bidrag, skattelättnader och höjd produktion. Detta har drivit upp priserna på marken vilket är det bönderna lånar på. Ett lantbruksföretag är unikt genom att det inte lånar på sin verksamhet (som strängt taget är olönsam) utan på markvärdet. Skillnaden mot att låna på aktievärden är hårfin. Idag är gårdarna skuldsatta på mångmiljonbelopp och lönsamheten är dålig och osäker då gårdagens garantipriser inte finns längre. Ett exempel: En upplandsgård på 300 ha har 18 miljoner i skuld.
Det är alltså en situation där bankerna lånar ut mot en
säkerhet i markvärdet och vinsterna från jordbruket betalar endast räntor. Om
markpriserna går ner försvinner bankens säkerhet detta kombinerat med dålig
lönsamhet ger mindre ränteinkomster och banken står utan säkerhet och med för
stora kapitalförluster. Detta är en mycket riskabel situation som riskerar att
ändra på hela det moderna jordbruket. När bankerna har problem är folkets
besparingar hotade och därmed hela det finansiella systemet. Detta löses
temporärt genom att öka belåningen till bankerna, vilket är statens roll via
riksbanken. På detta sätt kan man trycka hur mycket pengar som helst utan att
skapa inflation, vilket skett de närmaste åren i USA. Här var det inte
jordbruksföretag utan fastighetsmarknaden som utlöste krisen. Dollarkursen och
köpkraften har inte förändrats trots biljoner med extra dollar som tryckts in i
systemet.
Finansiellt bistånd?
Sverige har internationellt sett ett stort bistånd. Vi skänker en del av vår BNP till välgörande ändamål, där alltså en del pengar kommer att överföras till andra länder.
Att länder behöver bistånd beror på samhällsproblem och dåligt fungerande finansiella system. När vi skänker pengar, ökar vi köpkraften för en viss behövande del av befolkningen, men vad kan de göra för sina nya pengar?
Om ett land understöds av ett annat finansiellt betyder det att det inte på egen hand kan försörja sin befolkning. De nya pengarna kommer därför inte göra att man kan köpa mer i sitt eget land utan man kan köpa varor och tjänster från andra länder. När vi ger bistånd, exporterar vi alltså egentligen varor och tjänster fast vi betalar dem själva. Ekonomiskt är det precis som ett krig, vi producerar varor som sedan ”förstörs”. För vår egen del kan det vara ett effektivt sätt att öka sysselsättningen, men gynnar det biståndstagarna? Förmodligen inte. Att importera varor och tjänster är ingen lösning för länder som inte kan producera på egen hand. Då ”importvarorna” är väldigt billiga kommer de istället att sätta käppar i hjulet för de små försök till företagsamhet som finns.
Det svenska biståndet bör därför helt upphöra för att
ersättas av ett passivt bistånd som grundar sig på att inte roffa åt sig ett
annat lands resurser. Till exempel bör vi upphöra med fiske i afrikanska
vatten.