2013-07-25 Leif Andersson Ett halvsekel med Orreviks brygga ================================= Jag såg bryggan för första gång 1957. Jag har hört talas om att den använts som pensionatsbrygga och att området väster om bryggan hade varit en badplats. Men 1957 ordnade var och en sin egen tilläggsplats genom att sätta ut stolpar eller dylikt. Det var då självklart att man valde att lägga sig på bryggans västra sida, i skydd av bryggan. Rakt ut från bryggan byggde Per Linsten en pinnebrygga för att förtöja en lite större båt. Denna brygga raserades under vintern av isen. För att reglera förhållandena kring bryggan bildades 1958 en frivillig bryggförening. Området vid bryggans västra sida blev allt grundare. Vid lågvatten blev det omöjligt att lägga till där. Förtöjningarna flyttades till bryggans östra sida. Varje år raserade isen pinnebryggan och även stenar i bryggan flyttades av isen. 1971 beslöt föreningen upplösa den gamla föreningen och bilda en ny för att muddra upp en kanal längs bryggans östra sida. Ett viktigt skäl till detta beslut var att det skulle kunna ge en ersättning för pinnebryggan och lösa problemet med att den raserades av isen. Bild 0 1973 Bild 1 1973 Bild2 1973 Bild 0 ,1 och 2 är tagna 1973 och visar hur båtarna ligger i den muddrade kanalen. På bild 0 och 2 ser man början till den sandrevel som bildades sydost om det område som blev GA5:s vattenområde och som begränsade den farbara förbindelsen mellan GA5 och öppet vatten. 1987 beslöt föreningen ommuddra kanalen. Denna muddring gjordes djup (mer än två meter) med branta kanter och gjordes fram till bryggans kant. Resultatet blev en djupgrop med stillatående vatten i botten. Sedimenteringen i detta vatten gav en snabb uppgrundning och efter några år var djupet knappt en meter. Sättningar i bryggkanten medförde också att bryggstenar försköts. Akterförtöjningar hade varit ett problem. Enligt 1971 års beslut skulle föreningen sätta upp akterpålar så att dessa placerades så att de inte hindrade innanförliggande båtar. Detta fungerade emellertid inte. Pålarna kom inte upp. Kanalen grundades upp till en allt smalare ränna längs bryggan. Utrymmet för akterförtöjning minskade och det blev svårt att ta sig fram i kanalen. För att lösa problemet med akterförtöjning sattes en vajer upp mellan en grov stolpe i land och en stolpe vid yttre kanten av det muddrade området. Denna vajer användes under några år som akterförtöjning tills isen tog den yttre stolpen. Sandreveln utmed djupmuddringens sydöstra kant växte snabbt fram mot en djupränna längs bryggans östra sida. Denna djupränna hölls öppen av vatten som strömmade in i och ut ur det muddrade området. Även båttrafiken i rännan bidrog till att röra om vattnet i den. I det muddrade området gav vattenströmmen från djuprännan en ytvirvel som vidgade områdets inre del. Bild 3 och 4 är tagna 2001. Bild 3 2001 Bild 4 2001 På bild 3 ser man hur vattenströmmen formar inre delen av kanalen och man kan svagt urskilja sandreveln som växer ut under vattenytan och bildar en avgränsning i sydost fram till djuprännan utefter bryggans östra sida. På bild 4 ser man att uppgrundningen på bryggans västra sida fortgått. Det som på bild 1 är sjöbotten som torrläggs vid lågvatten är på bild 4 grässvål. Man ser också att stenar förskjutits när den branta muddringskanten rasat. Vid denna tid fastställdes GA5:s område till slutet på gräskanten utmed bryggans västra sida. Man kan också på bilden ana sandreveln och djuprännan vid yttre delen av bryggan. När GA5 bildats genomfördes 2005 en uppmuddring av GA5:s vattenområde. Denna gjordes med inriktning mot en situation som kunde bli så stabil som möjligt. Kanterna gjordes sluttande och djupet fick bli ungefär djupet i djuprännan för att undvika ett djuphål med stillatående vatten. Detta djup är tillräckligt för små (< 5 m) båtar och vid denna tidpunkt var det inte aktuellt med någon större båt. Inte heller fanns det några kända planer på användning av yttre bryggans östra sida och därmed ingen anledning att göra något åt djuprännan från GA5 ut till öppet vatten. Denna fungerade som en farbar väg från GA5 ut till öppet vatten. En väg som hölls öppen av vågor, båttrafik och tidvatten. 2009 ersattes yttre delen av bryggan av en betongbrygga med en yttre del i form av en träbrygga. 2010 försågs denna träbrygga med Y-bommar för förtöjning av båtar i djuprännan från GA5. Bild 5 2010 Bild 6 2010 Försök att vidga djuprännan genom att röra om i vattnet i den resulterade i en vidgning som mycket snabbt slammade igen till ursprungsläget. Bild 7 2013 Bild 8 2013 Bild 7 och 8 är tagna 2013. Båtar har under ett par år legat i djuprännan och hindrat vattenflödet längs bryggans östra kant. Detta har medfört att djuprännan ändrat form från en rak ränna till en krokig kanal. På bild 7 är vattnet så lågt att man ser en del av den sandrevel som begränsar GA5. På bild 8 kan man ana hur den trånga rännan utmed bryggan kröks och går bakom båtarna. Vid tjänligt väder går det fortfarande att komma förbi yttre delen av bryggan. Men för kalvöfastigheterna är inte bryggan en förtöjningsplats för utflyktsbåt utan en väganordning i utfartsvägar som måste fungera oberoende av väder. Vid till exempel hård byig ostvind är risken för skador mycket stor. Sådana skador måste regleras mellan påkörande båt, förtöjd båt och båtplatsupplåtare. Det är därför viktigt att föreningen påtalar att de båtar som nu ligger vid yttre bryggans östra kant är förtöjda på ett sätt som utgör väghinder. Bild 9 Troligen 2009 Bild 9 är en satelitbild som det står 2013 på. Muddringen på bryggans västra sida är emllertid inte gjord och yttre delen av bryggan saknas. Troligen är bilden tagen 2009. Man ser här djuprännan utmed bryggans yttre del.