2013-07-25 Leif Andersson

Ett halvsekel med Orreviks brygga
=================================

Jag såg bryggan för första gång 1957. Jag har hört talas om att den använts som pensionatsbrygga 
och att området väster om bryggan hade varit en badplats. Men 1957 ordnade var och en sin egen 
tilläggsplats genom att sätta ut stolpar eller dylikt. Det var då självklart att man valde att 
lägga sig på bryggans västra sida, i skydd av bryggan. 

Rakt ut från bryggan byggde Per Linsten en pinnebrygga för att förtöja en lite större båt. Denna 
brygga raserades under vintern av isen. 

För att reglera förhållandena kring bryggan bildades 1958 en frivillig bryggförening. 

Området vid bryggans västra sida blev allt grundare. Vid lågvatten blev det omöjligt att lägga till 
där. Förtöjningarna flyttades till bryggans östra sida. Varje år raserade isen pinnebryggan och 
även stenar i bryggan flyttades av isen.

1971 beslöt föreningen upplösa den gamla föreningen och bilda en ny för att muddra upp en kanal 
längs bryggans östra sida. Ett viktigt skäl till detta beslut var att det skulle kunna ge en ersättning 
för pinnebryggan och lösa problemet med att den raserades av isen.



          Bild 0  1973



          Bild 1  1973




         Bild2  1973


Bild 0 ,1 och 2 är tagna 1973 och visar hur båtarna ligger i den muddrade kanalen. På bild 0 och 2 
ser man början till den sandrevel som bildades sydost om det område som blev GA5:s vattenområde 
och som begränsade den farbara förbindelsen mellan GA5 och öppet vatten. 

1987 beslöt föreningen ommuddra kanalen. Denna muddring gjordes djup (mer än två meter) med 
branta kanter och gjordes fram till bryggans kant. Resultatet blev en djupgrop med stillatående 
vatten i botten. Sedimenteringen i detta vatten gav en snabb uppgrundning och efter några år var 
djupet knappt en meter. Sättningar i bryggkanten medförde också att bryggstenar försköts. 

Akterförtöjningar hade varit ett problem. Enligt 1971 års beslut skulle föreningen sätta upp 
akterpålar så att dessa placerades så att de inte hindrade innanförliggande båtar. Detta fungerade 
emellertid inte. Pålarna kom inte upp. Kanalen grundades upp till en  allt smalare ränna längs 
bryggan. Utrymmet för akterförtöjning minskade och det blev svårt att ta sig fram i kanalen. 

För att lösa problemet med akterförtöjning sattes en vajer upp mellan en grov stolpe i land och en 
stolpe vid yttre kanten av det muddrade området. Denna vajer användes under några år som 
akterförtöjning tills isen tog den yttre stolpen. 

Sandreveln utmed djupmuddringens sydöstra kant växte snabbt fram mot en djupränna längs 
bryggans östra sida. Denna djupränna hölls öppen av vatten som strömmade in i och ut ur det 
muddrade området. Även båttrafiken i rännan bidrog till att röra om vattnet i den. 

I det muddrade området gav vattenströmmen från djuprännan en ytvirvel som vidgade områdets 
inre del. 

Bild 3 och 4  är tagna 2001. 



         Bild 3  2001



         Bild 4  2001



På bild 3 ser man hur vattenströmmen formar inre delen av kanalen och man kan svagt urskilja 
sandreveln som växer ut under vattenytan och bildar en avgränsning i sydost fram till djuprännan 
utefter bryggans östra sida. 

På bild 4 ser man att uppgrundningen på bryggans västra sida fortgått. Det som på bild 1 är 
sjöbotten som torrläggs vid lågvatten är på bild 4 grässvål. Man ser också att stenar förskjutits 
när den branta muddringskanten rasat. Vid denna tid fastställdes GA5:s område till slutet på 
gräskanten utmed bryggans västra sida. Man kan också på bilden ana sandreveln och djuprännan 
vid yttre delen av bryggan. 

När GA5 bildats genomfördes 2005 en uppmuddring av GA5:s vattenområde. Denna gjordes med 
inriktning mot en situation som kunde bli så stabil som möjligt. Kanterna gjordes sluttande och 
djupet fick bli ungefär djupet i djuprännan för att undvika ett djuphål med stillatående vatten. Detta 
djup är tillräckligt för små (< 5 m) båtar och vid denna tidpunkt var det inte aktuellt med någon 
större båt.  Inte heller fanns det några kända planer på användning av yttre bryggans östra sida 
och därmed ingen anledning att göra något åt djuprännan från GA5 ut till öppet vatten. Denna 
fungerade som en farbar väg från GA5 ut till öppet vatten. En väg som hölls öppen av vågor, 
båttrafik och tidvatten. 

2009 ersattes yttre delen av bryggan av en betongbrygga med en yttre del i form av en träbrygga. 
2010 försågs denna träbrygga med Y-bommar för förtöjning av båtar i djuprännan från GA5.




         Bild 5  2010



         Bild 6  2010


Försök att vidga djuprännan genom att röra om i vattnet i den resulterade i en vidgning som mycket 
snabbt slammade igen till ursprungsläget. 




         Bild 7  2013



         Bild 8  2013

Bild 7 och 8 är tagna 2013. 

Båtar har under ett par år legat i djuprännan och hindrat vattenflödet längs bryggans östra kant. 
Detta har medfört att djuprännan ändrat form från en rak ränna till en krokig kanal. 

På bild 7 är vattnet så lågt att man ser en del av den sandrevel som begränsar GA5. På bild 8 
kan man ana hur den trånga rännan utmed bryggan kröks och går bakom båtarna. 

Vid tjänligt väder går det fortfarande att komma förbi yttre delen av bryggan. Men för 
kalvöfastigheterna är inte bryggan en förtöjningsplats för utflyktsbåt utan en väganordning i 
utfartsvägar som måste fungera oberoende av väder. Vid till exempel hård byig ostvind är risken 
för skador mycket stor. Sådana skador måste regleras mellan påkörande båt, förtöjd båt och 
båtplatsupplåtare. Det är därför viktigt att föreningen påtalar att de båtar som nu ligger vid yttre 
bryggans östra kant är förtöjda på ett sätt som utgör väghinder.




          Bild 9  Troligen 2009

Bild 9 är en satelitbild som det står 2013 på. Muddringen på bryggans västra sida är emllertid 
inte gjord och yttre delen av bryggan saknas. Troligen är bilden tagen 2009. Man ser här djuprännan 
utmed bryggans yttre del.