Leif Andersson  Henriksbergsvägen 104   136 67 Vendelsö   2011-09-28

Om penningmängd och penningflöde
================================

Antag att Riksbanken ger ut en enda krona. Det kan man göra med inlösenåtagande i form av 
inlösen mot guld. För att kunna svara upp mot ett inlösenkrav lägger Riksbanken en liten guldbit 
i sitt kassavalv.

Hur stort penningflöde kan denna krona ge?

Om den används 1 gång per år blir penningflödet 1 krona per år. Om den används 1 gång per dag 
blir penningflödet 365 kronor per år. Om den används 1 gång varje timme blir penningflödet 
drygt 8000 kronor per år.

Med dagens snabba hantering av data är det inte omöjligt att använda den varje sekund. Penningflödet 
blir då drygt 30 miljoner kronor per år. Och om vi använder den varje millisekund 30 miljarder per 
år. Går vi till att använda den varje mikrosekund kan vi få ett penningflöde som är större än vår 
nuvarande penninganvändning. 

Det går alltså inte att styra penningflöde genom att styra penningmängd. Om Riksbanken inte 
ger ut några pengar alls blir naturligtvis flödet av Riksbankens pengar noll. Men så snart 
Riksbanken ger ut en enda krona kan den omsättas så snabbt att den genererar hela dagens 
penningflöde.

Men är inte inlösenåtagandet en garanti för värdet på kronan?

När jag får kronan kan jag visserligen lösa in den mot guldbiten. Men för mig är guldets metallvärde 
noll. Det enda jag kan ha guldbiten till är att sälja den till Riksbanken för 1 krona. Om allt guld 
som idag ligger som penningplacering plötsligt kom ut på marknaden för användning skulle 
guldpriset rasa så att metallvärdet bara blev en liten bråkdel av myntmetallpriset.

Även om vi med dagens teknik kan åstadkomma mycket hög omsättningshastighet för pengar 
är det opraktiskt att ha så lite pengar i omlopp att vi inte hinner se och ta i dem. Riksbankens 
uppgift är därför att se till att mängden cirkulerande pengar är så stor att penningflödet kan 
hanteras med rimlig omsättningshastighet för pengarna.

Penningvärde är nyttighetsflöde dividerat med penningflöde. Vill man hålla konstant penningvärde 
vid konstant nyttighetsflöde måste man hålla penningflödet konstant.

Penningflöde är penningmängd gånger omsättningshastigheten för pengar. För att hålla 
penningflödet konstant måste man alltså se till att denna produkt blir konstant. Man kan öka 
penningmängden genom att ge ut nya sedlar och man öka omloppshastigheten genom att ta 
ut skatter som läggs på priser och ökar penningflödet utan att generera ökad produktion av 
nyttigheter. Omvänt kan man minska penningmängd genom att makulera sedlar och minska 
omloppshastighet genom att ta bort skatter.

Man kan inte skapa utrymme för offentlig sektor genom att manipulera penningflödet. Vad 
man kan göra är enbart att se till att det utrymme som finns kommer till användning och att 
pengar fungerar så bra som möjligt när det gäller att välja hur utrymmet skall användas.

För att vi skall kunna ha en offentlig sektor måste vi producera mat, kläder och bostäder även 
för dem som arbetar inom offentlig sektor. Även om en lärares produktion inte handlas direkt 
på en marknad måste läraren få äta och klä sig.

Att vi får ett utrymme för offentlig sektor beror på att de flesta av oss har större 
produktionsförmåga och produktionsvilja än konsumtionsvilja. Resultatet blir ett 
produktionsöverskott. Om detta medför ett inkomstöverskott ligger det nära till hands att 
spara överskottet eller åtminstone att omsätta överskottet långsamt. Det medför att pengarnas 
omsättningshastighet sjunker. Riksbanken kan då, utan att öka penningflödet, ge ut nya pengar 
och sätta dem i omlopp genom att ge dem till läraren som kan använda dem för att konsumera 
av produktionsöverskottet.


                 ___________________________________
                        -----------------------

Till   http://www.lexsup.se