Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 Vendelsö 2013-11-18 (Flashback-Nationalekonomi-Några definitioner) Jag tror att det är lämpligt att definiera några begrepp som kan visa sig användbara. Penningflöde Summan av alla penningtransaktioner under en viss tid. Penningflöde anges i kr/år eller kr/sek. Nyttighetsflöde Summan av alla nyttigheter som på en viss tid byter ägare. Nyttighetsflödet anges i nyttighetsenheter/år eller nyttighetsenheter/sek. Jag tar inte här upp frågan om vad som menas med "nyttighet" och inte frågan om hur man skall hantera produktion för eget bruk. Omloppshastighet Antal gånger samma penningenhet används inom en viss tid. Omloppshastighet är alltså cykler per tidsenhet det vill säga en frekvens som kan anges i cykler/år, cykler/sek eller Hz. Periodtid Tiden mellan att en penningenhet används och att den återanvänds. Periodtid anges i år eller sek. Periodtiden är inverterade värdet av omloppshastigheten. Cirkulerande penningmängd Summan av alla pengar som vid en viss tidpunkt är engagerade i pågående transaktioner. Cirkulerande penningmängd anges i kr. Penningvärde Nyttighetsflöde dividerat med penningflöde. Penningvärdet anges i nyttighetsenheter/kr. Prisnivå Penningflöde dividerat med nyttighetsflöde. Prisnivån anges i kr/nyttighetsenhet. Prisnivån är inverterade värdet av penningvärdet. För att kunna räkna med dessa begrepp behöver man beteckningar för dem. Jag har inte följt med den aktuella litteraturen tillräckligt för att på ett säkert sätt kunna föreslå lämpliga beteckningar. Tacksam för synpunkter på detta. Men här är några synpunkter. Omloppshastighet är en frekvens som kan betecknas f. Periodtid brukar betecknas T. Man skulle kunna använda stor bokstav för mängd och liten för flöde. Man skulle då kunna använda M för cirkulerande penningmängd och m för penningflöde. Och N för nyttighetsenhet och n för nyttighetsflöde. 2013-11-19 (Flashback-Nationalekonomi-Om guldmyntfot) BNP är 3 500 Gkr M1 1 750 Gkr (sedlar mynt och avistautlåning) M0 100 Gkr (sedlar och mynt) M3 2 400 Gkr Penningflödet är alltså m = 3 500 Gkr/år.Om man ser M1 som mått på cirkulerande penningmängd, alltså sätter M = M1 blir omloppshastigheten f = 3 500/1 750 = 2 cykler per år. Varje krona används alltså i genomsnitt två gånger per år. Benämningen M0 har övergivits men jag använder den ändå för att beteckna sedlar och mynt. M0 ingår som en del i M1. Om vi hade en guldmyntfot, alltså ett åtagande att lösa in M0 i guld, skulle vi vid en förtroendekris kunna få en massinlösen i guld. Detta skulle vi kunna hantera på några olika sätt. Här är tre exempel. 1. När M0 löses in och försvinner fyller vi på M1 med avistautlåning så att M förblir konstant. Redan nu handlar vi med ören på våra konton trots att det inte finns några öre-mynt. 2. När M1 och därmed M sjunker ökar vi omloppshastigheten f så att penningflödet m blir konstant enligt m = f M. När M sjunker till 1 650 Gkr ökar omloppshastigheten till 2,12 cykler/år. I stället för att använda varje krona två gånger per år använder vi varje krona 2,12 gånger per år. 3. Vi håller omloppshastigheten konstant. Då minskar penningflödet när M minskar. Om nyttighetsflödet är konstant ökar penningvärdet när penningflödet minskar. Men risken är stor att även nyttighetsflödet minskar. Om bonden löser in sina pengar i stället för att köpa utsäde, om fönstertillverkaren säljer hyveln och löser in pengarna i stället för att köpa glas och virke, om ICA-handlaren löser in dagskassan i stället för att fylla på lagret minskar nyttighetsflödet. Om vi inte grips av panik kan vi hantera en guldmyntfot men att den inte är ett katastrofalt problem betyder inte att den är önskvärd. 2013-11-22 (Flashback-Nationalekonomi-Centralbankssystemet) Några ord om hur en penningekonomi fungerar. Antag att jag odlar potatis och min granne, Pelle, fiskar sill. Vi lever på sill och potatis. Kungen har präglat en enkrona som Pelle har fått i något sammanhang. Den använder vi för att byta med varandra. Varje dag kommer Pelle med en portion sill och myntet. Han köper en portion potatis av mig och betalar med myntet. Nu har jag myntet och köper hans sillportion. Nyttighetsflödet är två portioner per dag. Penningmängden är en krona. Omsättningshastigheten är två gånger per dag. Penningflödet är två kronor per dag. Penningvärdet är en portion per krona. En dag säger Pelle: "Jag fick så stor fångst att jag inte kan lagra allt. Kan inte du köpa sill för hela nästa vecka?". "Jovisst! Men hur skall jag få pengar till det?". "Vi gör så här: Du tar sju lappar och skriver på dom att dom är värda en krona var. Du tar sju sillportioner och betalar med lapparna. Under resten av veckan tar jag med mig en lapp i stället för sill." Det här händer då och då och vi vänjer oss vid att använda lapparna. Och så småningom kommer vi på att vi behöver bara träffas en gång i veckan och använda de sju lapparna för att byta sill och potatis för hela nästa vecka. Nyttighetsflödet blir då fjorton portioner per vecka vilket är samma som två portioner per dag. Penningmängden är sju kronor. Omsättningshastigheten är två gånger per vecka. Penningflödet är fjorton kronor per vecka vilket är samma som två kronor per dag. Penningvärdet är en portion per krona. Myntet får ligga orört i Pelles kassakista. Skulle kungen komma till Pelle och kräva att få tillbaks myntet påverkar det inte våra affärer. 2013-12-05 Varför är det önskvärt att riksbanken skapar mer pengar? Vår produktionsvilja och produktionsförmåga är större än vår konsumtionsvilja. Vi producerar ett överskott. Vad skall vi göra med det? Vi kan inte bara låta det ligga. Mjölken surnar, potatisen ruttnar, kläderna blir omoderna och hustaken börjar läcka. Då är det bättre att några av oss får leva av överskottet och producera nyttigheter som inte hanteras av marknaden. Vi kan ha en offentlig sektor där man bygger vägar, fostrar barn och slår ihjäl "fiender". Hur skall vi bokföra den offentliga sektorn? Vi kan trycka nya pengar och när vi delar ut dem kan vi tala om vad vi vill ha gjort. Så används de för att köpa av överskottet. Om vi ger ut så mycket pengar som motsvarar överskottet finns det nyttigheter att köpa för pengarna. Penningvärdet blir stabilt och överskottet blir sålt. Eftersom de som producerat överskottet inte har något omedelbart behov av pengarna sätter de in dem på någon form av sparkonton och tar dem därmed ur cirkulation. Så enkelt skulle det kunna fungera om vi inte hade krånglat till det och det är väl ett svar på frågan. Av någon anledning tror vi att det är en katastrof om någon blir rik och får ett stort sparkonto. Men jag går inte in på det nu.