Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 Vendelsö 2013-04-03 KLIMATSAGAN ============= Det var en gång en planet som bestod av en klump smält järn som cirklade runt en medelstor sol. Ur smältan bubblade det upp gaser och slagg flöt upp till ytan. Smältan strålade ut värme och temperaturen sjönk. Så småningom stelnade slaggskorpan på ytan. Planeten fick en yta som huvuvdsakligen bestod av kiseloxid och en atmosfär av ammoniak, koldioxid och vattenånga. Temperaturen fortsatte att sjunka och vattenångan började kondensera till vatten som bildade hav och sjöar. I vattnet uppstod molekyler som hade förmågan att reproducera sig och dessa utvecklades till växter som tog upp atmosfärens koldioxid för att med hjälp av solljus bygga upp kolföreningar som kunde reproducera sig. Nu inträffade den största miljökatastrofen i planetens historia. Växterna förbrukade atmosfärens koldioxid och omvandlade den till en atmosfär av luft bestående av kväve och syre. De kolföreningar som växterna skapade var energirika och det utvecklades djur som åt växter eller växtrester och förbrände kol som de andades ut som koldioxid. På så sätt återfördes kol till atmosfären och planeten fick en kolcykel där kol via växter och djur kunde vandra från och tillbaka till atmosfären. Men kolcykeln blev inte perfekt. den fick ett litet svinn. Genom årmiljoner bands allt mer kol som karbonater, stenkol, brunkol, olja, naturgas, torv och matjord. Atmosfärens koldioxidhalt blev allt lägre. Växterna utvecklade allt mer sofistikerade metoder för att kunna utnyttja den koldioxidfattiga luften. Halten koldioxid sjönk till mindre än en halv promille. Under en period utvecklades stora djur som krävde mycket energi för att förflytta sig men den rika växtligheten gjorde det möjligt för dem att finna tillräcklit med mat längs vägen. När koldioxidhalten sjönk minskade växternas förmåga att växa och växtligheten tynade alltmer. Livet på planeten var på väg att dö ut. Den dominerande djurtypen på planeten kunde inte överallt finna tillräckligt med mat. Lokala svältkatastrofer var på väg att bli allt vanligare. I det läget uppstod en varelse som uppfann en koleldad ångmaskin och började gräva upp fossilt kol för att elda med. På det sättet balanserades kolcykeln och atmosfärens koldioxidhalt ökade något. Skogarna började växa dubbelt så snabbt och skördarna av spannmål mångdubblades. Den höjda koldioxidhalten gjorde det möjligt för plantor att med mindre bladyta producera mera korn. Man kunde alltså ta skördar med mera korn men mindre halm. Växter, djur och fossilåterförare anpassade sig till varandra och skapade en kolcykel utan svinn. Livet på planeten kunde fortsätta och gör väl så än idag. Lite mer om klimat finns under rubriken "Samhälle och ekonomi" på min hemsida www.lexsup.se