Leif Andersson Henriksbergsvägen 104 136 67 VENDELSÖ 2016-01-07 FRÅN NIRVANA TILL ETERVÄV I begynnelsen var etern och etern var öde och tom och jämnt fördelad i ett Nirvana. Ingen punkt avvek så att den kunde urskiljas från omgivningen. Inga punkter kunde urskiljas och ge ett avstånd. Inga urskiljbara punkter kunde ändra läge och bilda en händelse. I Nirvana fanns alltså varken rum eller tid. Men en etervind drog genom Nirvana och den jämna fördelningen stördes. Etern förtätades i trådar i vindriktningen. Trådarna började vävas samman till en eterväv som bildade ett mönster. Det mönster som eterväven bildade var inte helt slumpmässigt. Mönstret blev sådant att varje punkt fick ett antal angränsande punkter. Varje punkt fick alltså ett antal begränsningar där det kunde ligga angränsande punkter. I en endimensionell värld har varje punkt två begränsningar. I en tvådimensionell värld har varje punkt fyra begränsningslinjer. I en tredimensionell värld har varje punkt sex begränsningsytor. I en fyrdimensionell värld har varje punkt åtta begränsningskuber. Den värld vi ser är en fyrdimensionell bild av eterväven. Förvånansvärt nog tycks eterväven ha egenskapen att en bild med bara fyra dimensioner blir användbar. När två föremål kolliderar kommer punkter i det ena föremålet att gränsa till punkter i det andra. För att avgöra om två föremål är på väg att kollidera behöver vi en bild med tillräckligt många dimensioner. Man kan beskriva en vägkorsning med tre av varandra oberoende koordinater (läng,bredd,höjd). Men två bilar kan köra genom samma korsning utan att kollidera. För att avgöra om bilarna kolliderar behövs fyra koordinater. Den fjärde koordinaten kan vi kalla koordinattid. När samtliga fyra koordinater blir lika för båda föremålen kolliderar de alltid. Om någon koordinat är olika kolliderar de aldrig. En fyrdimensionell bild ger alltså en fullständig beskrivning av kollisionsrisken. En ändlig värld kan bara delas i ett ändligt antal punkter. Det finns alltså en ändlig storlek på minsta detekterbara punkt. En sådan minsta detekterbara punkt kallas ett (enhets)kvanta. När ett enhetskvanta ändrar läge ändras punkternas inbördes läge, alltså etervävens mönster. Det innebär att någon koordinat ändras och det är en händelse. Varje förflyttning kan delas upp i ändligt små steg. När ett enhetskvanta flyttas ett sådant steg inträffar den minsta möjliga händelsen. En sådan minsta möjliga händelse kallas en enhetshändelse. Varje enhetshändelse kan få ett nummer som är föregående nummer plus ett. Händelsenummret kallas parametertid. Jag är en del av mönstret i en eterväv. En eterväv som svävar i en etervind som blåser med ljushastighet i koordinattidsriktningen. Varje gång (every time) ett enhetskvanta ändrar läge ändras bilden av eterväven. En ny bild läggs till i raden av bilder. Min parametertid inkrementeras och min koordinattid ökar med ett steg.