När vi lär oss att göra stabila tunnfilmceller kommer vi att kunna lägga tunna solcellsskikt på taktäckningsmaterial på liknande sätt som vi idag lägger trycksvärta på papper. Ett papper med tryck kostar idag obetydligt mer än ett blankt papper och på liknande sätt kommer taktäckningsmaterial med solceller att kosta obetydligt mer än sådant utan. Det finns då ingen anledning att tillverka taktäckningsmaterial utan solceller vilket medför att solceller blir det billigaste taktäckningsmaterialet. I Sverige har vi ett problem med att vi under vintern kan behöva skotta våra tak. Heltäckande solcellstak kan man emellertid göra självskottande och även för tak med delvis solcellstäckning kan man ordna självskottning. En solcell är en diod. Om man drar ström genom en diod omvandlas strömmen gånger framspänningsfallet till värme och dioden blir het. Solceller måste tåla de temperaturer som förekommer i solgass. Man kan alltså värma en solcell utan att den förstörs. Om man värmer en snötäckt yta smälter snön på snötäckets undersida till ett mycket halt vattenskikt. Om det är ett tak med någon taklutning kommer då snön att glida av om den inte hindras på något annat sätt. I stället för att skotta trycker man på knappen "Avisning" och lyssnar till dunsen när snötäcker halkar av. Ett problem kan vara att snötäcket fastnar på hinder som ligger utanför solcellsytan, till exempel på hängrännor. Man kan täcka sådana med värmbart nät som snötäcket kan halka på och som vatten kan rinna igenom. På det sätter hindrar man också att hängrännorna sätts igen av löv. Om snön inte halkar av kan man naturligtvis helt enkelt smälta bort den. I många fall kan det löna sig att på det sättet få snöfria solceller som kan ta emot solinstrålningen.